Namnet som leder till sann tro

”NI TROR inte på Jesus och hans syndförsonande blod”, sade en kvinna till ett Jehovas vittne. En man försäkrade: ”Ni kallar er Jehovas vittnen, men jag vittnar om Jesus.”

Uppfattningen att Jehovas vittnen inte tror på Jesus eller inte ger honom en tillräckligt framträdande plats är ganska vanlig. Men hur förhåller det sig egentligen?

Det är sant att Jehovas vittnen känner starkt för Guds namn, Jehova.a Itamar, ett Jehovas vittne i Brasilien, förklarar: ”Vändpunkten i mitt liv kom när jag fick veta Guds namn. När jag läste det för första gången, var det som om jag hade vaknat ur en djup sömn. Namnet Jehova skakade om mig och väckte starka känslor; det rörde mig djupt inne i själen.” Han tillägger emellertid: ”Men mitt hjärta flödar också över av kärlek till Jesus.”

Ja, Jehovas vittnen inser att de för att få evigt liv måste sätta tro ”till Guds Sons namn”, Jesus. (1 Johannes 5:13) Men vad menas egentligen med uttrycket ”sätta tro till Jesu namn”?

Vad Jesu namn står för

”I Jesu namn” och liknande uttryck förekommer många gånger i de kristna grekiska skrifterna (”Nya testamentet”). Ordet ”namn” med hänsyftning på Jesu roll förekommer faktiskt över 80 gånger — cirka 30 gånger enbart i bibelboken Apostlagärningarna. De första kristna döpte i Jesu namn, botade i hans namn, undervisade i hans namn, anropade hans namn, led för hans namn och gjorde hans namn stort. — Apostlagärningarna 2:38; 3:16; 5:28; 9:14, 16; 19:17.

Enligt ett bibliskt uppslagsverk används det grekiska ordet för ”namn” ofta ”om allt som ett namn inbegriper, om myndighet, anseende, rang, majestät, makt, förträfflighet osv., om allt som namnet täcker”. Jesu namn representerar alltså den majestätiska myndighet och verkställande makt som Jehova Gud har anförtrott honom. Jesus sade själv: ”All myndighet i himlen och på jorden har blivit mig given.” (Matteus 28:18) När Petrus och Johannes hade botat en lam man, frågade de judiska religiösa ledarna: ”Genom vilken kraft eller i vems namn har ni gjort detta?” Petrus gav modigt uttryck åt sin tro på den myndighet och kraft som Jesu namn representerade, när han sade: ”Må det vara känt för er alla ... , att i Jesu Kristi, nasaréens, namn ... står den här mannen frisk här inför er.” — Apostlagärningarna 3:1–10; 4:5–10.

Tro på Jesus eller på kejsaren?

Att bekänna sin tro på Jesu namn skulle emellertid inte visa sig vara lätt. Som Jesus hade förutsagt skulle hans lärjungar bli ”föremål för hat från alla nationerna” för hans namns skull. (Matteus 24:9) Varför det? Därför att Jesu namn representerar hans ställning som Guds härskare, kungars Kung, som alla nationer måste böja sig för och underordna sig, något de inte är beredda eller villiga att göra. — Psalm 2:1–7.

De religiösa ledarna på Jesu tid ville inte heller underordna sig Jesus. De sade: ”Vi har ingen kung utom kejsaren” och förkastade därigenom Guds Son. (Johannes 19:13–15) I stället satte de sin förtröstan till den romerske kejsarens namn, dvs. hans makt och myndighet, och till hans imperatoriska styre. De beslöt sig till och med för att låta döda Jesus för att slå vakt om sin egen ställning och rang. — Johannes 11:47–53.

Århundradena efter Jesu död var det många till bekännelsen kristna som lade sig till med en inställning liknande den som judarnas religiösa ledare hade. Dessa så kallade kristna satte sin förtröstan till statens makt och myndighet och blandade sig i dess konflikter. På 1000-talet organiserade kyrkan en armé av arbetslösa soldater, militia Christi, och ”ansvaret att utkämpa rättfärdigt krig kom att överflyttas från de världsliga makthavarna i kristenheten till kyrkan och dess kristna riddare”. (The Oxford History of Christianity) Samma källa tillägger att vissa påvliga uttalanden fick de flesta korsriddare att tro att de genom att ta del i korståg ”hade tecknat kontrakt med Gud och tillförsäkrat sig en plats i paradiset”.

Somliga kanske menar att man kan vara lojal mot Jesus och ändå engagera sig i politik och ta del i nationernas krig. De kanske tycker att det är en kristens plikt att bekämpa ondskan i alla dess former och att detta innebär att man måste tillgripa krig när så är nödvändigt. Men var de första kristna av den uppfattningen?

”De första kristna tjänstgjorde aldrig i de väpnade styrkorna”, sägs det i en artikel i tidskriften The Christian Century. Samma källa uppger att det fram till decenniet 170–180 v.t. inte finns några som helst vittnesbörd om att kristna tjänstgjorde i armén. Artikeln tillägger: ”Det var bara så småningom som kristna övergav sitt motstånd mot militärtjänst.”

Vilka konsekvenser har detta handlingssätt fått? ”Det som kanske mer än någonting annat har misskrediterat kristendomen är dess vana att på ett sätt som praktiskt taget inte skiljer de kristna från icke-kristna ställa sig bakom krigshandlingar”, konstaterar The Christian Century och tillägger: ”Att de kristna å ena sidan har omfattat tron på den fridsamme Frälsaren, medan de å andra sidan ivrigt stött religiösa eller nationalistiska krig, har gjort mycket för att skada tron.”

Hur vi kan efterlikna de första kristna

Är det verkligen möjligt för kristna i våra dagar att efterlikna de första kristnas fina exempel? Jehovas vittnen har visat att det är möjligt. Som redaktören för Holocaust Educational Digest uttryckte det: ”Ett Jehovas vittne går aldrig någonsin ut i krig. ... Om alla makthavare i världen hade tillhört den religionen, skulle ... [andra världskriget] aldrig ha inträffat.”

Samma sak kan sägas om de regionala konflikter som förekommit på senare tid, till exempel stridigheterna i Nordirland. För några år sedan var ett Jehovas vittne ute och predikade från hus till hus i ett protestantiskt område i Belfast. När en man som han besökte fick veta att förkunnaren tidigare hade varit katolik, frågade han: ”När du var katolik, understödde du då IRA?” Förkunnaren förstod att mannen kunde bli våldsam, eftersom han nyligen hade blivit frigiven från en interneringsanstalt, sedan han hade gripits med ett gevär när han var på väg för att döda en katolik. Förkunnaren svarade därför: ”Jag är inte någon katolik nu. Jag är ett Jehovas vittne. Som sann kristen skulle jag aldrig döda någon för någon regering eller någon människa.” Den besökte skakade då hand med honom och sade: ”Allt dödande är felaktigt. Ni utför ett gott verk. Fortsätt med det.”

Vad det innebär att sätta tro till Jesu namn

Att sätta tro till Jesu namn inbegriper emellertid mer än att ta avstånd från krig. Det inbegriper att lyda alla Kristi befallningar. Jesus sade: ”Ni är mina vänner om ni gör vad jag nu befaller er”, och en av hans befallningar är att vi ”skall älska varandra”. (Johannes 15:14, 17) Kärleken söker efter tillfällen att göra gott mot andra. Den utplånar alla rasmässiga, religiösa och sociala fördomar. Jesus visade detta genom sitt sätt att vara.

Judarna på Jesu tid hyste stark motvilja mot samarierna. Jesus, däremot, talade med en samarisk kvinna, och följden blev att hon och många andra satte tro till hans namn. (Johannes 4:39) Jesus sade likaså att hans lärjungar skulle vara vittnen om honom ”både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens mest avlägsna del”. (Apostlagärningarna 1:8) Hans livgivande budskap skulle inte begränsas till judarna. Aposteln Petrus fick därför i uppdrag att besöka den romerske centurionen Cornelius. Trots att det var olagligt för en jude att besöka personer av en annan ras, visade Gud Petrus att han inte skulle ”kalla någon människa befläckad eller oren”. — Apostlagärningarna 10:28.

Precis som Jesus gjorde hjälper Jehovas vittnen villigt människor av alla slag — oavsett deras rasmässiga, religiösa eller ekonomiska bakgrund — att få kunskap om den räddning som är möjlig genom Jesu namn. Deras tro på Jesu namn driver dem att offentligt bekänna ”att Jesus är Herre”. (Romarna 10:8, 9) Vi vill uppmuntra dig att ta emot deras hjälp, så att även du kan lära dig att sätta tro till Jesu namn.

Jesu namn bör verkligen ingjuta respekt, aktning och lydnad. Som aposteln Paulus uttryckte det: ”I Jesu namn [skall] varje knä ... böja sig, deras i himlen och deras på jorden och deras under jorden, och varje tunga [skall] öppet ... erkänna att Jesus Kristus är Herre till ära för Gud, Fadern.” (Filipperna 2:10, 11) Även om de flesta av jordens invånare kanske inte är villiga att underkasta sig Jesu styre, visar Bibeln att den tid nu är nära när alla människor kommer att bli tvungna att göra det — eller dö. (2 Thessalonikerna 1:6–9) Det är därför hög tid att sätta tro till Jesu namn genom att lyda alla hans befallningar.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 6]

Miljontals människor har dödat och dödats i Jesu namn

[Bild på sidan 7]

Jesus hade inga rasfördomar. Har du det?