Hatade för sin tro

”Ni skall vara föremål för hat från alla för mitt namns skull.” — MATTEUS 10:22.

1, 2. Kan du berätta någon erfarenhet ur det verkliga livet om vad Jehovas vittnen har fått utstå för att de har tillämpat sin religiösa tro i det dagliga livet?

EN ÄRLIG butiksinnehavare på Kreta arresterades gång på gång och ställdes inför rätta ett antal gånger, och i mer än sex år satt han fängslad, skild från sin hustru och sina fem barn. En 17-årig elev i Japan avstängdes från skolan, trots att han hade uppfört sig väl och var en av de bästa i sin klass på 42 elever. Ett antal personer i Frankrike avskedades utan vidare från sina anställningar, trots att de hade ord om sig att vara flitiga och samvetsgranna i sitt arbete. Vad har dessa fall ur det verkliga livet gemensamt?

² Jo, i alla dessa fall handlade det om Jehovas vittnen. Vari bestod då deras ”brott”? Det bestod kort och gott i att de hade tillämpat sin tro i sitt dagliga liv. Affärsinnehavaren hade i lydnad för Jesu Kristi befallning talat med andra om sin tro. (Matteus 28:19, 20) Han dömdes enligt en föråldrad grekisk lag som betecknade proselytvärvning som ett brott. Eleven blev avstängd på grund av att hans genom Bibeln övade samvete inte tillät honom att delta i de obligatoriska övningarna i kendo (en japansk kampsport). (Jesaja 2:4) Och de som blev avskedade från sina anställningar i Frankrike fick veta att den enda orsaken till detta var att de var Jehovas vittnen.

3. Varför hör det till undantagen att Jehovas vittnen utsätts för lidande av andra människor?

³ Detta är typiska exempel på vad Jehovas vittnen i vissa länder nyligen har fått gå igenom. Det hör dock till undantagen att Jehovas vittnen utsätts för svåra lidanden av andra människor. De är över hela världen kända för sitt goda uppförande. De tar inte del i några sammansvärjningar eller någon annan skadlig verksamhet, och det finns därför inte några välgrundade skäl för någon att vilja skada dem. (1 Petrus 2:11, 12; 4:15) De försöker i stället leva enligt Bibelns råd om att först och främst underordna sig Gud och sedan också de världsliga myndigheterna. De betalar de skatter som lagen kräver, och de vinnlägger sig om att ”hålla frid med alla människor”. (Romarna 12:18; 13:6, 7; 1 Petrus 2:13–17) I sitt bibliska undervisningsarbete uppmuntrar de till laglydnad och god moral och till att man värnar om familjen. Många regeringar har berömt dem för att de är laglydiga medborgare. (Romarna 13:3) Men som inledningen av artikeln visar har de ibland fått möta motstånd, och i vissa länder har regeringarna till och med förbjudit deras verksamhet. Bör detta förvåna oss?

”Kostnaden” för att vara en lärjunge

4. Vad kan man enligt Jesus räkna med, om man blir en av hans lärjungar?

⁴ Jesus Kristus lämnade inget tvivel om vad det skulle innebära att vara hans lärjunge. ”En slav är inte större än sin herre”, sade han till sina lärjungar. ”Om de har förföljt mig, skall de förfölja er också.” Jesus blev hatad ”utan orsak”, och hans lärjungar kunde därför räkna med samma sak — att möta motstånd utan berättigad orsak. (Johannes 15:18–20, 25; Psalm 69:4; Lukas 23:22) Vid mer än ett tillfälle varnade han dem: ”Ni skall vara föremål för hat.” — Matteus 10:22; 24:9.

5, 6. a) Varför uppmanade Jesus sina blivande efterföljare att ”beräkna kostnaden”? b) Varför bör vi följaktligen inte bli förbryllade när vi möter motstånd?

⁵ Jesus uppmanade därför blivande efterföljare att ”beräkna kostnaden” för att bli en lärjunge. (Lukas 14:28, 1917) Varför det? Inte för att avgöra om de skulle bli hans efterföljare eller inte, utan för att de skulle vara fast beslutna att fullgöra det som lärjungaskapet innebär. Vi måste vara beredda att uthärda de prövningar och det lidande som följer med detta privilegium. (Lukas 14:27) Det finns ingen som tvingar oss att tjäna Jehova som en Kristi efterföljare. Det är ett frivilligt beslut, och det är också ett beslut som grundar sig på kunskap om vad saken gäller. Vi vet i förväg att vi, förutom de stora välsignelser som vi kommer att få uppleva av att komma in i ett överlämnat förhållande till Gud, också kommer att bli ”föremål för hat”. Vi blir därför inte förbryllade när vi möter motstånd. Vi har ”beräknat kostnaden”, och vi är beredda att betala den. — 1 Petrus 4:12–14.

⁶ Varför skulle somliga, inbegripet vissa statliga myndigheter, vilja motstå de sanna kristna? För att få svar på detta skall vi undersöka två religiösa grupper under det första århundradet v.t., vilka båda var hatade, men av olika orsaker.

Hatiska och hatade

7, 8. Vad lärde de religiösa ledarna som återspeglade förakt för icke-judar, och vilken inställning utvecklades därför bland judarna?

⁷ Under det första århundradet v.t., då Israel var under romerskt styre, behärskades judendomen, det judiska religiösa systemet, i huvudsak av sådana förtryckande ledare som de skriftlärda och fariséerna. (Matteus 23:2–4) Den mosaiska lagen föreskrev avskildhet från nationerna, något som dessa fanatiska ledare förvrängde till att kräva förakt för icke-judar. Därigenom skapade de en religion som födde hat till icke-judar och som i sin tur uppväckte hat hos dessa.

⁸ Då judarna på den tiden betraktade icke-judar som usla kräk, var det inte svårt för de judiska religiösa ledarna att predika förakt för dessa. De religiösa ledarna lärde att en judisk kvinna aldrig fick vara ensam med icke-judar, då dessa var ”misstänkta för liderlighet”. En judisk man fick inte ”vara ensam med dem”, då de var ”misstänkta för att utgjuta blod”. Mjölk som en icke-jude hade mjölkat kunde inte användas, såvida inte en jude hade bevittnat mjölkningen. Inflytandet från de religiösa ledarna fick judarna att utveckla en högdragen inställning och att hålla sig strängt avskilda. — Jämför Johannes 4:9.

9. Vilken verkan fick det de judiska ledarna lärde om icke-judar?

⁹ Att man lärde sådant om icke-judar främjade inte goda relationer mellan judar och icke-judar. De senare kom att betrakta judarna som sådana som hatade mänskligheten. Den romerske historikern Tacitus (född omkring år 56 v.t.) sade om judarna att ”de betraktar den övriga mänskligheten med en fiendes fulla hat”. Tacitus påstod också att icke-judar som blev judiska proselyter fick lära sig att ta avstånd från sitt land och att ringakta sina släktingar och vänner. Eftersom judarna var tillräckligt många för att inge respekt, tolererades de i allmänhet av romarna. Men en judisk revolt år 66 v.t. fick romarna att utföra hårda vedergällningsattacker, vilket ledde fram till ödeläggandet av Jerusalem år 70 v.t.

10, 11. a) Hur krävde den mosaiska lagen att man behandlade utlänningar? b) Vad kan vi lära av det som hände med judendomen?

¹⁰ Hur skilde sig dessa judars syn på utlänningar från den syn som angavs i den mosaiska lagen? Lagen främjade visserligen avskildhet från nationerna, men det var för att skydda israeliterna och i synnerhet då deras rena tillbedjan. (Josua 23:6–8) Men Lagen krävde också att utlänningar behandlades rättvist och korrekt och att de, så länge som de inte gjorde sig skyldiga till allvarliga brott mot Israels lagar, togs emot gästfritt. (3 Moseboken 24:22) Genom att inte följa Lagens anda när det gällde hur utlänningar skulle behandlas skapade de judiska religiösa ledarna på Jesu tid en form av tillbedjan som födde hat och som kom att bli hatad. Under det första århundradet förlorade så den judiska nationen till slut Jehovas ynnest. — Matteus 23:38.

¹¹ Kan vi lära något av detta? Ja, det kan vi! En egenrättfärdig och överlägsen inställning, där man ser ner på dem som inte delar ens religiösa tro, ger inte någon rätt bild av den rena tillbedjan av Jehova, och en sådan inställning behagar inte heller honom. Tänk på de trogna kristna under det första århundradet. De hatade inte dem som inte var kristna, och de gjorde inte heller uppror mot Rom. Men trots det blev de ”föremål för hat”. Varför blev de det, och från vilka?

Av vilka var de första kristna hatade?

12. Hur visar Bibeln att Jesus ville att hans efterföljare skulle ha en balanserad syn på icke-kristna?

¹² Det är uppenbart av Jesu undervisning att han ville att hans lärjungar skulle ha en balanserad syn på icke-kristna. Även om han sade att hans efterföljare skulle vara avskilda från världen, dvs. att de skulle sky de attityder och det uppförande som var i strid med Jehovas rättfärdiga vägar och att de skulle vara neutrala i krig och politik, så förespråkade han inte förakt för icke-kristna, utan han sade i stället till sina efterföljare att de skulle älska sina fiender. (Johannes 17:14, 16; Matteus 5:44) Och aposteln Paulus uppmanade de kristna: ”Om din fiende är hungrig, så ge honom att äta; om han är törstig, så ge honom att dricka.” (Romarna 12:20) Paulus uppmanade dem också att ”göra vad som är gott mot alla”. — Galaterna 6:10.

13. Varför var de judiska religiösa ledarna så emot Kristi lärjungar?

¹³ Kristi lärjungar upptäckte dock snart att de var ”föremål för hat” från tre håll. För det första ådrog de sig hat från de judiska religiösa ledarna. De kristna hade höga principer i fråga om moral och hederlighet, och de predikade med stort nit ett hoppingivande budskap, som fick tusentals att överge judendomen och i stället omfatta kristendomen. Det var därför inte så underligt att de kristna snabbt ådrog sig de religiösa ledarnas uppmärksamhet. (Apostlagärningarna 2:41; 4:4; 6:7) Jesu judiska lärjungar var för dem inget annat än avfällingar! (Jämför Apostlagärningarna 13:45.) Dessa uppbragta religiösa ledare tyckte att kristendomen upphävde deras traditioner. Ja, kristendomen hade en helt annan syn på icke-judar. Dessa kunde ju från och med år 36 v.t. bli kristna och ha samma tro och få samma privilegier som kristna judar. — Apostlagärningarna 10:34, 35.

14, 15. a) Varför ådrog sig de kristna hat från tillbedjare av hedniska gudar? Ge exempel. b) Från vilken tredje grupp var de första kristna ”föremål för hat”?

¹⁴ För det andra ådrog sig de kristna hat från tillbedjare av hedniska gudar. I det forntida Efesos var det en lönsam affär att tillverka tempel åt gudinnan Artemis. Men genom Paulus predikande där kom många efesier att överge dyrkan av Artemis. Silversmederna, som såg sina affärer hotade, ställde då till upplopp. (Apostlagärningarna 19:24–41) Något liknande hände när kristendomen hade spritts till Bithynien (nu nordvästra Turkiet). Kort efter det att de kristna grekiska skrifterna var fullbordade rapporterade Plinius den yngre, ståthållare i Bithynien, att hedniska tempel hade övergetts och att försäljningen av foder till offerdjur hade minskat kraftigt. De kristna, vars tillbedjan inte tillät avgudadyrkan eller offrandet av djur, fick skulden och förföljdes. (Hebréerna 10:1–9; 1 Johannes 5:21) Det är uppenbart att de som hade ekonomiska intressen i dyrkan av hedniska gudar ogillade kristendomen, då ju kommersen i samband med denna dyrkan minskade och de förlorade pengar.

¹⁵ För det tredje blev de kristna ”föremål för hat” från nationalistiska romare. Till en början betraktades de kristna av romarna som en liten och kanske fanatisk religiös grupp. Men så småningom blev det belagt med dödsstraff att bara bekänna sig till kristendomen. Varför skulle redbara medborgare, som levde ett kristet liv, betraktas som lämpliga att förfölja och döda?

Varför blev de första kristna hatade i den romerska världen?

16. Hur höll de kristna sig avskilda från världen, och varför gjorde detta att de blev impopulära i den romerska världen?

¹⁶ Att de kristna kom att hatas i den romerska världen berodde i huvudsak på att de tillämpade sin tro i det dagliga livet och därför inte ville vara någon del av världen. (Johannes 15:19) De innehade därför inte några politiska ämbeten och utförde inte heller militärtjänst. Därför var de ”menniskor, som äro afdöda för werlden, som äro obrukbara till allmänna ärender”, skriver historikern August Neander i boken Den Christna Religionens och Kyrkans Allmänna Historia. Detta att de inte ville vara någon del av världen innebar också att de inte följde det onda handlingssättet i den fördärvade romerska världen. ”De små kristna grupperna oroade den nöjesgalna hedniska världen genom sin fromhet och anständighet”, förklarar historikern Will Durant. (1 Petrus 4:3, 4) Det var kanske för att tysta sitt oroade samvetes röst som romarna förföljde och avrättade de kristna.

17. Vad visar att de första kristnas predikoarbete var effektivt?

¹⁷ De kristna under det första århundradet predikade också de goda nyheterna om Guds kungarike med oförtrutet nit. (Matteus 24:14) Omkring år 60 v.t. kunde Paulus säga att de goda nyheterna hade ”predikats i hela skapelsen under himlen”. (Kolosserna 1:23) Vid slutet av det första århundradet hade Jesu efterföljare gjort lärjungar i hela romarriket, dvs. i Asien, Europa och Afrika! Till och med några medlemmar av ”kejsarens hushåll” hade blivit kristna.a (Filipperna 4:22) Detta nitiska predikande väckte förbittring. Neander skriver: ”Man såg nu huru Christendomen bland alla stånd oupphörligt utbredde sig och hotade statsreligionen ... med omstörtning.”

18. Varför blev de kristnas förhållande till de styrande i Rom spänt för att de visade Jehova odelad hängivenhet?

¹⁸ Jesu efterföljare visade Jehova odelad hängivenhet, och det var kanske detta som mer än något annat gjorde att deras förhållande till de styrande i Rom kom att bli spänt. (Matteus 4:8–10) Romarna tolererade andra religioner så länge som deras anhängare också deltog i kejsardyrkan. Men de första kristna kunde helt enkelt inte delta i en sådan dyrkan. De betraktade sig själva som ansvariga inför en högre myndighet än den romerska staten, nämligen Jehova Gud. (Apostlagärningarna 5:29) Detta medförde att en kristen, hur exemplarisk medborgare han än var i alla andra avseenden, betraktades som en fiende till staten.

19, 20. a) Vilka var i huvudsak ansvariga för det illvilliga skvaller som spreds om trogna kristna? b) Vilka falska anklagelser väcktes mot de kristna?

¹⁹ Det fanns ytterligare en orsak till att trogna kristna kom att bli ”föremål för hat” i den romerska världen, och det var att man gärna trodde på det illvilliga skvaller som spreds ut om dem, i huvudsak av de judiska religiösa ledarna. (Apostlagärningarna 17:5–8) Omkring år 60 eller 61 v.t., då Paulus var i Rom och väntade på att bli dömd av kejsar Nero, sade ledande judar om de kristna: ”Det är oss faktiskt bekant om den sekten att den blir motsagd överallt.” (Apostlagärningarna 28:22) Förtalet och ryktena om de kristna kan knappast ha undgått Nero. Det sades att Nero, då han blev beskylld för att ha anlagt den brand som härjade Rom år 64 v.t., utsåg de redan nedsvärtade kristna till syndabockar. Och detta verkar ha utlöst en våg av våldsam förföljelse som syftade till att utrota de kristna.

²⁰ De falska anklagelser som framfördes mot de kristna var ofta en blandning av rena lögner och en förvrängning av deras trosuppfattningar. På grund av att de kristna var monoteister och inte tillbad kejsaren stämplades de som ateister. Och eftersom de ibland mötte motstånd från sina icke-kristna familjemedlemmar, anklagades de för att splittra familjer. (Matteus 10:21) De stämplades som kannibaler, en anklagelse som enligt vissa källor grundade sig på en förvrängning av det som Jesus hade sagt vid Herrens kvällsmåltid. — Matteus 26:26–28.

21. Av vilka två orsaker blev de kristna ”föremål för hat”?

²¹ Det var därför i huvudsak av två orsaker som de kristna blev ”föremål för hat” från romarna: 1) deras på Bibeln grundade trosuppfattningar och 2) falska anklagelser mot dem. Oavsett orsaken hade deras motståndare bara ett mål, nämligen att få bort kristendomen. De verkliga upphovsmännen till förföljelsen av de kristna var naturligtvis övermänskliga motståndare, nämligen osynliga onda andemakter. — Efesierna 6:12.

22. a) Vilket exempel visar att Jehovas vittnen vinnlägger sig om att ”göra vad som är gott mot alla”? (Se rutan på sidan 11.) b) Vad skall behandlas i följande artikel?

²² I likhet med de första kristna har Jehovas vittnen i modern tid blivit ”föremål för hat” i olika länder. Men Jehovas vittnen hatar inte dem som inte är vittnen, och de har inte heller gett upphov till uppror mot regeringar. Över hela världen är de i stället kända för att visa verklig kärlek, en kärlek som överbryggar alla skrankor på grund av ras eller samhällsställning. Varför har de då blivit förföljda? Och hur reagerar de för motståndet? Dessa frågor skall vi behandla i följande artikel.

[Fotnoter]

Hur skulle du svara?

◻ Varför uppmanade Jesus sina blivande efterföljare att beräkna kostnaden för att bli en lärjunge?

◻ Vilken verkan på judendomen hade den allmänna uppfattningen om icke-judar, och vad kan vi lära oss av detta?

◻ Från vilka tre håll mötte trogna kristna under det första århundradet motstånd?

◻ Vad var huvudorsakerna till att de första kristna blev ”föremål för hat” från romarna?

[Ruta på sidan 11]

Att ”göra vad som är gott mot alla”

Jehovas vittnen vinnlägger sig om att följa Bibelns råd att ”göra vad som är gott mot alla”. (Galaterna 6:10) I tider av nöd motiverar kärleken till nästan dem att hjälpa även dem som inte delar deras religiösa uppfattning. Under de hemska förhållandena i Rwanda år 1994 erbjöd sig vittnen från Europa att resa till Afrika för att hjälpa till med hjälpinsatser. Man satte snabbt upp välorganiserade läger och fältsjukhus för att ge hjälp. Stora mängder mat, kläder och filtar skickades dit med flyg. Antalet flyktingar som fick nytta av dessa hjälpinsatser var över tre gånger så stort som antalet Jehovas vittnen i området.

[Bild på sidan 9]

De kristna under det första århundradet predikade de goda nyheterna med stort nit