Glada över att Jehova visar oss sin väg
”Vad den sanne Guden beträffar, fullkomlig är hans väg; Jehovas ord är luttrat.” — 2 SAMUELSBOKEN 22:31.
1, 2. a) Vad har alla människor behov av? b) Vems exempel gör vi väl i att följa?
VI MÄNNISKOR har stort behov av vägledning och hjälp på vår vandring i livet. Det är sant att Jehova har utrustat oss med tankeförmåga och ett samvete för att hjälpa oss att skilja mellan rätt och orätt. Men vårt samvete måste tränas för att det skall ge tillförlitlig vägledning. (Hebréerna 5:14) Och för att vi skall kunna fatta bra beslut behöver vårt sinne korrekt information och övning att bedöma den informationen. (Ordspråken 2:1–5) Och på grund av alla osäkra faktorer i livet blir resultatet av våra beslut kanske ändå inte som vi hade tänkt oss. (Predikaren 9:11) Vi kan inte på egen hand räkna ut vad framtiden skall föra med sig.
2 Av dessa och många andra skäl skrev profeten Jeremia: ”Jag vet mycket väl, o Jehova, att jordemänniskans väg inte tillkommer henne. Det tillkommer inte mannen som vandrar att ens styra sitt steg.” (Jeremia 10:23) Jesus Kristus, den största människa som någonsin levat, tog emot vägledning. Han sade: ”Sonen kan inte göra något alls av eget initiativ, utan bara vad han ser Fadern göra. Vilka ting denne än gör, dessa ting gör nämligen också Sonen på samma sätt.” (Johannes 5:19) Därför är det verkligen vist att vi efterliknar Jesus och vänder oss till Jehova för att få hjälp att styra våra steg. Kung David sjöng: ”Vad den sanne Guden beträffar, fullkomlig är hans väg; Jehovas ord är luttrat. En sköld är han för alla som tar sin tillflykt till honom.” (2 Samuelsboken 22:31) Om vi söker vandra på Jehovas väg, och inte följer vår egen vishet, kommer vi att få fullkomlig vägledning. Att förkasta Guds väg leder till olycka.
Jehova visar vägen
3. Hur vägledde Jehova Adam och Eva, och vilken framtidsutsikt fick de?
3 Tänk på exemplet med Adam och Eva. De var fullkomliga, men de behövde ändå vägledning. Jehova Gud lämnade inte åt Adam att själv planera allt i Edens vackra trädgård. Han gav honom i stället ett arbete att utföra. Först skulle Adam ge djuren namn. Därefter gav Jehova Adam och Eva långsiktiga mål. De skulle lägga jorden under sig, fylla den med sina avkomlingar och ta hand om djuren på den. (1 Moseboken 1:28) Detta var en stor uppgift, men slutresultatet skulle bli ett världsomfattande paradis fyllt med ett fullkomligt människosläkte, som levde i harmoni med djurskapelsen. Vilken underbar framtidsutsikt! Och om de troget vandrade på Jehovas väg, skulle de kunna kommunicera med honom. (Jämför 1 Moseboken 3:8.) Vilket fantastiskt privilegium — att få ha ett personligt förhållande till Skaparen!
4. Hur visade Adam och Eva bristande tillit och lojalitet, och vilka ödesdigra följder fick det?
4 Jehova förbjöd det första människoparet, Adam och Eva, att äta av det träd för kunskap om gott och ont som fanns i Eden, och de fick därigenom omedelbart tillfälle att visa sin lydnad eller sin önskan att vandra på Jehovas väg. (1 Moseboken 2:17) Den lydnaden sattes dock snart på prov, då Satan kom med vilseledande ord. Då krävdes det lojalitet mot Jehova och tillit till hans löften för att lyda honom. Men tyvärr saknade Adam och Eva detta. Eva blev bedragen och var olydig mot Jehova Gud, när Satan erbjöd henne oberoende och falskeligen anklagade Jehova för att ljuga. Och Adam gjorde gemensam sak med henne i hennes synd. (1 Moseboken 3:1–6; 1 Timoteus 2:14) Den förlust de därigenom led var enorm. Om de hade vandrat på Jehovas väg och utfört hans vilja, skulle de ha upplevt allt större glädje. Nu var deras liv fram till döden i stället fyllt av besvikelser och smärtfylld möda. — 1 Moseboken 3:16–19; 5:1–5.
5. Vad är Jehovas långsiktiga uppsåt, och hur hjälper han trogna människor att få uppleva fullbordandet av det?
5 Men Jehova ändrade inte sitt uppsåt att jorden en dag skulle bli ett paradisiskt hem för fullkomliga och syndfria människor. (Psalm 37:11, 29) Och han har alltid gett fullkomlig vägledning åt dem som vandrar på hans väg och som hoppas få se uppfyllelsen av detta löfte. Och de av oss som har öron att höra med kan höra Jehovas röst bakom oss säga: ”Detta är vägen. Vandra på den.” — Jesaja 30:21.
Några vandrade på Jehovas väg
6. Vilka två forntida män vandrade på Jehovas väg, och vad ledde det till?
6 Enligt vad Bibeln berättar var det endast några få av Adams och Evas avkomlingar som vandrade på Jehovas väg. Abel var den förste av dessa. Han dog en för tidig död, men eftersom han vid sin död hade Jehovas ynnest, kommer han helt visst att vid Guds rätta tid få vara med om ”uppståndelsen för ... de rättfärdiga”. (Apostlagärningarna 24:15) Han kommer att få uppleva det slutliga fullbordandet av Jehovas stora uppsåt med jorden och mänskligheten. (Hebréerna 11:4) En som också vandrade på Jehovas väg var Enok, vars profetia om slutet för denna tingens ordning finns bevarad i Judas bok. (Judas, vers 14, 15) Han dog också en för tidig död. (1 Moseboken 5:21–24) Men han fick ”det vittnesbördet att han hade behagat Gud väl”. (Hebréerna 11:5) I likhet med Abel kommer han helt visst att få uppstå och vara bland dem som får uppleva fullbordandet av Jehovas uppsåt.
7. Hur visade Noa och hans familj att de var lojala mot Jehova och litade på honom?
7 Allteftersom världen före den stora översvämningen sjönk allt djupare ner i ondska, sattes lydnaden för Jehova och lojaliteten mot honom på allt hårdare prov. När den världen närmade sig sitt slut, var det bara en liten grupp som vandrade på Jehovas väg, nämligen Noa och hans familj, vilka lyssnade på Gud och litade på det han hade sagt. De utförde troget det de hade fått i uppdrag att göra och vägrade att låta sig dras med i den dåtida världens onda handlingssätt. (1 Moseboken 6:5–7, 13–16; Hebréerna 11:7; 2 Petrus 2:5) Vi kan vara tacksamma över att de lojalt och tillitsfullt lydde och därigenom fick överleva den stora översvämningen och bli våra förfäder. — 1 Moseboken 6:22; 1 Petrus 3:20.
8. Vad innebar det för Israels nation att vandra på Guds väg?
8 Längre fram slöt Jehova ett förbund med den trogne Jakobs avkomlingar, vilka kom att bli Jehovas särskilda nation. (2 Moseboken 19:5, 6) Jehova vägledde sitt förbundsfolk genom en skriven lag och ett prästerskap och genom att sända profeter. Men det var israeliternas sak att följa den vägledningen. Jehova lät sin profet säga till dem: ”Se, jag förelägger er i dag välsignelse och förbannelse: välsignelsen, förutsatt att ni lyder Jehovas, er Guds, bud, som jag ger er befallning om i dag; och förbannelsen, om ni inte lyder Jehovas, er Guds, bud och om ni verkligen viker av från den väg som jag ger er befallning om i dag, så att ni vandrar efter andra gudar, som ni inte har känt.” — 5 Moseboken 11:26–28.
Varför somliga övergav Jehovas väg
9, 10. Vilken situation gjorde att israeliterna behövde förtrösta på Jehova och uppodla lojalitet mot honom?
9 Precis som det förhöll sig med Adam och Eva måste israeliterna lita på Jehova och vara lojala mot honom för att förbli lydiga. De utgjorde en liten nation omgiven av stridslystna grannar. I sydväst hade de Egypten och Etiopien och i nordväst Syrien och Assyrien. Och i sitt omedelbara grannskap hade de Filisteen, Ammon, Moab och Edom. Alla dessa visade vid ett eller annat tillfälle fientlighet mot Israel. Och de utövade alla falsk religion, som kännetecknades av avgudadyrkan, astrologi och i vissa fall ohämmade sexuella riter och grymma barnoffer. Israels grannar vände sig till sina gudar för att få många barn, rika skördar och seger i krig.
10 Det var endast Israel som tillbad en enda Gud, Jehova. Han lovade israeliterna att om de lydde hans lagar, skulle han välsigna dem med många barn, rika skördar och trygghet mot deras fiender. (5 Moseboken 28:1–14) Men tyvärr var det inte många israeliter som var lydiga. Många av dem som verkligen vandrade på Jehovas väg fick lida för sin lojalitet. De blev hånade och fick utstå gisselslag och annan tortyr och även att bli fängslade, stenade och dödade av sina medisraeliter. (Apostlagärningarna 7:51, 52; Hebréerna 11:35–38) Detta måste verkligen ha varit en prövning för de trogna! Men varför avvek så många från Jehovas väg? Vi skall se på två exempel från Israels historia som hjälper oss att få inblick i deras felaktiga tänkesätt.
Ahas dåliga exempel
11, 12. a) Vad vägrade Ahas att göra när han hotades av Syrien? b) Åt vilka två håll vände sig Ahas för att söka trygghet?
11 På 700-talet f.v.t. regerade kung Ahas över det södra riket, Juda. Det rådde inte fred under hans regering. Vid ett tillfälle förenade sig Syrien och det norra riket, Israel, i krig mot honom, och ”hans hjärta och hans folks hjärta började skälva”. (Jesaja 7:1, 2) Men när Jehova erbjöd sitt stöd och uppmanade Ahas att sätta honom på prov, vägrade Ahas att göra det! (Jesaja 7:10–12) Och därför förlorade Juda kriget och led stora förluster. — 2 Krönikeboken 28:1–8.
12 Även om Ahas vägrade att sätta Jehova på prov, höll han sig inte för god att be Assyriens kung om hjälp. Juda fortsatte dock att lida på grund av sina grannar. När så även Assyrien vände sig mot Ahas och ”vållade honom trångmål”, började han ”frambära slaktoffer åt Damaskus’ gudar, som slog honom”. Och han sade: ”Eftersom Syriens kungars gudar hjälper dem, kommer jag att frambära slaktoffer åt dem, för att de må hjälpa mig.” — 2 Krönikeboken 28:20, 23.
13. Vad visade Ahas genom att vända sig till Syriens gudar?
13 Längre fram sade Jehova till Israel: ”Jag, Jehova, är din Gud, den som lär dig att göra det som är till nytta för dig, den som låter dig beträda den väg du bör vandra. O, om du bara verkligen ville ge akt på mina bud! Då skulle din frid bli alldeles som en flod och din rättfärdighet som havets vågor.” (Jesaja 48:17, 18) Genom att vända sig till Syriens gudar visade Ahas hur långt bort han var från att ”beträda den väg” han borde ”vandra”. Han hade låtit sig fullständigt vilseledas av nationernas tänkesätt, när han i stället för att söka trygghet hos Jehova sökte detta hos nationernas falska gudar.
14. Varför hade Ahas ingen ursäkt när han vände sig till falska gudar?
14 Nationernas gudar, Syriens inbegripna, hade länge visat sig vara ”värdelösa gudar”. (Jesaja 2:8) Jehovas överlägsenhet över Syriens gudar hade tydligt framstått tidigare, då syrierna hade blivit kung Davids tjänare. (1 Krönikeboken 18:5, 6) Det är endast Jehova, ”gudarnas Gud och herrarnas Herre, den Gud som är stor, väldig och inger fruktan”, som kan skänka verklig trygghet. (5 Moseboken 10:17) Men Ahas hade vänt ryggen åt Jehova och i stället vänt sig till nationernas gudar för att få trygghet. Detta fick ödesdigra konsekvenser för Juda. — 2 Krönikeboken 28:24, 25.
Judarna med Jeremia i Egypten
15. Hur syndade judarna i Egypten på Jeremias tid?
15 På grund av sitt folks extrema illojalitet lät Jehova år 607 f.v.t. babylonierna ödelägga Jerusalem och dess tempel. Större delen av nationen fördes i landsflykt till Babylon, men några lämnades kvar, och bland dem var profeten Jeremia. När så ståthållaren Gedalja dödades, flydde den här gruppen till Egypten och tog Jeremia med sig. (2 Kungaboken 25:22–26; Jeremia 43:5–7) Där började dessa otrogna judar att trots Jeremias protester offra åt falska gudar. De vägrade hårdnackat att vända sig till Jehova och vidhöll att de skulle fortsätta att göra offerrök åt ”himlarnas drottning”. Varför det? Jo, därför att det var vad de och deras förfäder hade gjort ”i Judas städer och på Jerusalems gator”, då de, som de sade, ”brukade bli mättade med bröd och ha det gott” och då de ”över huvud taget ingen olycka” såg. (Jeremia 44:16, 17) Judarna påstod också: ”Från den stund då vi upphörde att göra offerrök åt ’himlarnas drottning’ och utgjuta drickoffer åt henne har vi saknat allting, och genom svärdet och genom hungersnöden har vi nått vårt slut.” — Jeremia 44:18.
16. Varför var judarnas resonemang i Egypten helt fel?
16 Här kan man verkligen tala om att minnas bara det man vill minnas! Hur förhöll det sig egentligen? Judarna hade i sanning offrat åt falska gudar i det land som Jehova hade gett dem, och ibland, som på Ahas tid, fick de lida på grund av sådant avfall. Men Jehova var ”sen till vrede” mot sitt förbundsfolk. (2 Moseboken 34:6; Psalm 86:15) Han sände sina profeter för att uppmana dem att ändra sinne. När de hade en trogen kung, välsignade Jehova dem, och folket fick glädje av den välsignelsen, och det trots att flertalet av dem var otrogna. (2 Krönikeboken 20:29–33; 27:1–6) Hur fel hade inte de judar i Egypten som påstod att det välstånd som de hade haft i sitt hemland kom från deras falska gudar!
17. Varför förlorade Juda sitt land och sitt tempel?
17 Före år 607 f.v.t. hade Jehova uppmanat folket i Juda: ”Lyd min röst, och jag skall bli er Gud, och ni själva kommer att bli mitt folk; och ni skall vandra på hela den väg som jag befaller er, för att det må gå er väl.” (Jeremia 7:23) Judarna förlorade sitt tempel och sitt land just därför att de hade vägrat att vandra ”på hela den väg” som Jehova hade befallt dem. Må vi se till att inte begå samma ödesdigra misstag.
Jehova välsignar dem som vandrar på hans väg
18. Vad måste de som vandrar på Jehovas väg göra?
18 Att vandra på Jehovas väg kräver nu som i det flydda lojalitet, dvs. beslutsamhet att tjäna endast honom. Det kräver att man fullt och fast litar på att Jehovas löften kommer att uppfyllas och att man lyder Jehova och inte viker av från att följa hans lagar och höga normer. ”Jehova är rättfärdig; han älskar sannerligen rättfärdiga gärningar.” — Psalm 11:7.
19. Vilka gudar tillber många i våra dagar, och vad leder det till?
19 Ahas sökte trygghet hos Syriens gudar. Israeliterna nere i Egypten hoppades att ”himlarnas drottning”, en gudinna som var allmänt dyrkad i det forntida Mellanöstern, skulle skänka dem materiellt välstånd. Många av våra dagars gudar är inte bokstavliga avgudar. Jesus varnade för att tjäna ”Rikedomen” i stället för Jehova. (Matteus 6:24) Aposteln Paulus talade om ”vinningslystnad, som är avgudadyrkan”. (Kolosserna 3:5) Han talade också om dem som hade ”buken” som sin ”gud”. (Filipperna 3:19) Ja, de gudar som framför allt dyrkas i våra dagar är pengar och materiella ting. Det är faktiskt så att flertalet, även många som är anslutna till ett religiöst samfund, sätter ”sitt hopp till en osäker rikedom”. (1 Timoteus 6:17) Många arbetar hårt med att tjäna dessa gudar, och några får skörda belöningar i form av att de kan ha mycket fina hem, njuta av dyra saker och äta överdådiga måltider. Alla har emellertid inte ett sådant välstånd. Och även de som har det finner till slut att sådana saker i sig själva inte skänker tillfredsställelse. De är osäkra och tillfälliga och tillfredsställer inte andliga behov. — Matteus 5:3.
20. Vilken balans måste vi ha?
20 Det är sant att vi måste vara praktiska i dessa sista dagar av denna tingens ordning. Vi måste vidta rimliga åtgärder för att sörja för vår familj i materiellt hänseende. Men om vi sätter större värde på en hög levnadsstandard, pengar och liknande än på att tjäna Gud, då har vi hemfallit åt ett slags avgudadyrkan och vandrar inte längre på Jehovas väg. (1 Timoteus 6:9, 10) Hur är det då om vi drabbas av hälsoproblem eller ekonomiska problem? Må vi då inte likna de judar i Egypten som menade att deras problem berodde på att de tjänade Gud. Må vi i stället sätta Jehova på prov, vilket Ahas vägrade att göra. Må vi lojalt vända oss till Jehova Gud för att få vägledning och sedan tillitsfullt följa den och be om styrka och vishet att kunna hantera varje situation. Vänta sedan förtröstansfullt på Jehovas välsignelse.
21. Hur blir de välsignade som vandrar på Jehovas väg?
21 Israels historia visar att Jehova rikligen välsignade dem som vandrade på hans väg. Kung David sjöng: ”O Jehova, led mig i din rättfärdighet för mina fienders skull.” (Psalm 5:8) Jehova gav David militära segrar över de omkringliggande nationer som senare kom att plåga Ahas. Under Salomos tid blev Israel välsignat med den frid och det välstånd som judarna i Egypten längre fram längtade efter. Jehova gav rentav Ahas son Hiskia seger över det mäktiga Assyrien. (Jesaja 59:1) Nej, Jehovas hand var inte för kort för hans lojala, vilka inte stod ”på syndares väg”, utan fann behag i hans lag. (Psalm 1:1, 2) Detta är fortfarande sant. Men hur kan vi nu vara säkra på att vi vandrar på Jehovas väg? Detta skall vi behandla i följande artikel.
Minns du?
◻ Vad krävs det för att vandra på Jehovas väg?
◻ Varför var Ahas tänkesätt orätt?
◻ Vad var fel med judarnas resonemang i Egypten?
◻ Hur kan vi stärka vår beslutsamhet att vandra på Jehovas väg?
[Bild på sidan 13]
Ahas vände sig till Syriens gudar i stället för till Jehova