Vad vet vi om tiden och evigheten?

”UPPLEVELSEN av tid torde vara en av de mest gåtfulla formerna av mänsklig erfarenhet”, sägs det i ett uppslagsverk. Ja, att definiera tid i enkla termer är nära nog omöjligt. Vi säger kanske att tiden ”rinner”, ”går”, ”flyger” och till och med att vi själva ”rör oss på tidens ström”. Men vi vet egentligen inte vad vi talar om.

Tid har definierats som ”avståndet mellan två händelser”. Men vår erfarenhet tycks säga oss att tiden är oberoende av händelser; den ser ut att fortsätta att gå, vare sig något inträffar eller inte. En filosof menar att tiden egentligen inte existerar, att den bara är något vi föreställer oss. Men kan något som så mycket av vår erfarenhet är byggt på bara vara ett fantasifoster?

Bibelns syn på tid

Att Bibeln inte ger någon definition av tiden tyder på att den ligger utanför människans förmåga att fullt förstå. Tid är lik rymden, vars ändlösa utsträckning vi också har svårt att fatta. Förmodligen hör tiden till det som bara Gud kan helt förstå, eftersom han ensam är ”från obestämd tid till obestämd tid”. — Psalm 90:2.

Men även om Bibeln inte definierar tid, talar den om tid som en realitet. Först talar Bibeln om för oss att Gud skapade ”ljuskällor” — solen, månen och stjärnorna — som tidsangivare, för att ”tjäna som tecken och till att utmärka tidsperioder och dagar och år”. Många av de händelser som är upptecknade i Bibeln är fast placerade på tidens ström. (1 Moseboken 1:14; 5:3–32; 7:11, 12; 11:10–32; 2 Moseboken 12:40, 41) Bibeln talar också om tiden som något vi bör använda vist för att komma i åtnjutande av Guds välsignelse av evig tid — alltså möjligheten att leva för evigt. — Efesierna 5:15, 16.

Evigt liv — är det logiskt?

Medan det förefaller oerhört svårt att fatta vad tid egentligen är, finner många att tanken på ett evigt liv, eller att leva för evigt, är ännu svårare att förstå. Ett skäl till detta kan vara att vår erfarenhet av tid alltid varit förknippad med cykeln födelse, uppväxt, mognad, åldrande och död. Genom det har vi kommit att förena tidens gång med själva åldersprocessen. Att tänka sig något annat känns därför för många som att göra våld på själva tidsbegreppet. De kanske frågar: ”Varför skulle människan vara ett undantag från det som alla andra levande skapelser tycks vara underkastade?”

Det man ofta bortser från när man resonerar så är att människan redan är ett undantag från den övriga skapelsen inom en mängd andra områden. Inga djur har till exempel människans intellektuella förmågor. Trots vad somliga påstår, kan djuren inte skapa något utöver vad deras instinkt driver dem till. De har varken de konstnärliga förmågor eller de möjligheter att visa kärlek och uppskattning som människan besitter. Om nu människan fått sig så mycket mer givet av dessa egenskaper och förmågor, varför skulle det då inte också vara möjligt att hon fått sig mer givet när det gäller livet självt?

Är det inte tvärtom märkligt att träd, som inte kan tänka, i vissa fall lever i flera tusen år, medan intelligenta människor inte kan leva längre än i genomsnitt 70 till 80 år? Är det inte en paradox att sköldpaddor, som inte har några kreativa eller artistiska förmågor, kan leva i över 200 år, medan människan, som så rikt begåvats med dessa förmågor, inte lever ens hälften så länge?

Även om människan inte helt kan fatta vad tid och evighet är, är ändå löftet om evigt liv ett i Bibeln väl grundat hopp. I den förekommer uttrycken ”evigt liv” och ”eviga livet” mer än 40 gånger. Men om det är Guds avsikt att människan skall leva för evigt, varför har det då inte redan förverkligats? Den frågan kommer att behandlas i nästa artikel.