Förvärva vishet och ta emot tuktan
JEHOVA GUD är den store Undervisaren för sitt folk. Han undervisar dem inte bara om sig själv, utan också om livet. (Jesaja 30:20; 54:13; Psalm 27:11) Så till exempel gav Jehova nationen Israel profeter, leviter — framför allt prästerna — och andra visa män till att tjäna som lärare. (2 Krönikeboken 35:3; Jeremia 18:18) Profeterna undervisade folket om Guds uppsåt och egenskaper och angav den rätta kursen att följa. Prästerna och leviterna hade ansvaret att undervisa i Jehovas lag. Och de visa männen, de äldste, gav sunda råd i saker och ting som hade med det dagliga livet att göra.
Salomo, Davids son, var framträdande bland de visa männen i Israel. (1 Kungaboken 4:30, 31) När en av hans mest framstående besökare, drottningen av Saba, såg hans härlighet och hans rikedomar, erkände hon: ”Inte hälften har blivit berättat för mig. Du har i vishet och välstånd överträffat ryktet som jag lyssnade till.” (1 Kungaboken 10:7) Vad var hemligheten med Salomos vishet? När Salomo blev kung i Israel 1037 f.v.t., bad han om ”vishet och kunskap”. Hans begäran behagade Jehova, och Jehova gav honom kunskap, vishet och ett förståndigt hjärta. (2 Krönikeboken 1:10–12; 1 Kungaboken 3:12) Det är inte att undra på att Salomo ”uttalade tre tusen ordspråk”! (1 Kungaboken 4:32) Några av dessa upptecknades, tillsammans med ”Agurs ... ord” och ”kung Lemuels ord”, i Ordspråksboken i Bibeln. (Ordspråken 30:1; 31:1) De sanningar som framställs i dessa ordspråk återspeglar Guds vishet och är eviga. (1 Kungaboken 10:23, 24) De är lika oumbärliga i dag för var och en som önskar sig ett lyckligt och framgångsrikt liv som de var när de först uttalades.
Framgång och moralisk renhet — hur?
Syftet med Ordspråksboken förklaras i dess inledande ord: ”Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung, för att man må lära känna vishet och tuktan, för att man må urskilja förståndiga ord, för att man må ta emot tuktan som ger insikt, rättfärdighet och rätt och rättrådighet, för att ge åt de oerfarna klokhet, åt en ung man kunskap och tankeförmåga.” — Ordspråken 1:1–4.
Vilket upphöjt syfte Salomos ordspråk tjänar! De är till ”för att man må lära känna vishet och tuktan”. Vishet innebär att uppfatta ting så som de verkligen är och använda den kunskapen för att lösa problem, uppnå mål, undvika eller avvärja faror eller hjälpa andra att göra så. I ett uppslagsverk förklaras det att ”i Ordspråksboken innebär ’vishet’ skicklighet i att leva — förmågan att göra kloka val och leva framgångsrikt”. Det är verkligen viktigt att skaffa sig vishet! — Ordspråken 4:7.
Salomos ordspråk ger oss också tuktan, dvs. tillrättavisande fostran. Behöver vi detta? När det i Bibeln talas om tuktan förmedlas känslan av tillrättavisning, förebråelse eller straff. Enligt en bibelkännare ”betecknar [det] fostran av den moraliska karaktären, inbegripet korrigering av benägenheten till dårskap”. Tuktan, antingen vi tuktar oss själva eller får tuktan av andra, avhåller oss inte bara från att ägna oss åt det som är ont, utan motiverar oss också att göra förändringar till det bättre. Ja, vi behöver verkligen tuktan om vi vill förbli moraliskt rena.
Syftet med ordspråken är alltså tvåfaldigt — att förmedla vishet och att ge tuktan. Moralisk fostran och mental förmåga har många fasetter. Rättfärdighet och rättvisa är moraliska egenskaper som hjälper oss att troget hålla fast vid Jehovas höga normer.
Vishet är en förening av många olika faktorer, däribland förstånd, insikt, klokhet och tankeförmåga. Förstånd är förmågan att undersöka ett ämne och kunna urskilja dess sammansättning genom att fatta sambanden mellan dess delar och helheten, alltså förstå innebörden av det. Insikt kräver kunskap om orsaker och förståelse för varför ett visst handlingssätt är rätt eller fel. En man med förstånd kan till exempel urskilja när någon har slagit in på fel kurs, och han kan omedelbart varna honom för faran. Men han behöver ha insikt för att fatta varför personen dras åt det hållet och för att komma på den bästa möjligheten att hjälpa honom.
Kloka personer är försiktiga och tänker sig noga för, dvs. de är inte lättrogna. (Ordspråken 14:15) De kan förutse olycka och förbereda sig. Och vishet gör det möjligt för oss att formulera sunda tankar och avsikter som ger målmedveten vägledning i livet. Studiet av ordspråken i Bibeln är verkligen givande, eftersom de blev bevarade för att vi skall kunna lära känna vishet och tuktan. Även ”de oerfarna” som ägnar uppmärksamhet åt ordspråken kommer att förvärva klokhet, och ”en ung man” kunskap och tankeförmåga.
Ordspråk för de visa
Ordspråken i Bibeln är emellertid inte bara till för de oerfarna och unga. De är för var och en som är vis nog att lyssna. Kung Salomo säger: ”Den vise kommer att lyssna och tillägna sig mera undervisning, och en förståndig man är den som förvärvar skicklig vägledning, så att han förstår ett ordspråk och ett gåtfullt uttalande, de visas ord och deras gåtor.” (Ordspråken 1:5, 6) Den som redan har förvärvat vishet kommer att öka sitt vetande genom att ägna uppmärksamhet åt ordspråken, och en förståndig man kommer att skärpa sin förmåga att styra sitt liv så att det blir framgångsrikt.
Ett ordspråk uttrycker ofta en djupsinnig sanning med bara några få ord. Ett bibliskt ordspråk kan ha formen av ett gåtfullt uttalande. (Ordspråken 1:17–19) En del ordspråk är gåtor — förbryllande och knepiga uttalanden som behöver redas ut. Ett ordspråk kan också innehålla liknelser, metaforer och andra bildliga uttryck. För att kunna förstå dem krävs tid och begrundan. Salomo, upphovsmannen till så många ordspråk, behärskade helt visst konsten att förstå ordspråk. I Ordspråksboken tar han sig an uppgiften att dela med sig av den förmågan till sina läsare, någonting som den som är vis vill vara uppmärksam på.
Begynnelsen som leder till målet
Var börjar man i jagandet efter vishet och tuktan? Salomo svarar: ”Fruktan för Jehova är början till kunskap. Vishet och tuktan är vad blott och bart dårar har föraktat.” (Ordspråken 1:7) Kunskap börjar med fruktan för Jehova. Utan kunskap finns det inte någon vishet eller tuktan. Fruktan för Jehova är alltså början till vishet och tuktan. — Ordspråken 9:10; 15:33.
Fruktan för Gud är inte en sjuklig skräck för honom. Det är snarare fråga om djup vördnad och respekt. Det kan inte finnas någon verklig kunskap utan denna fruktan. Livet kommer från Jehova Gud, och livet är naturligtvis nödvändigt för att vi över huvud taget skall kunna ha någon kunskap. (Psalm 36:9; Apostlagärningarna 17:25, 28) Dessutom har Gud skapat allting; så all mänsklig kunskap är grundad på studium av det han har skapat. (Psalm 19:1, 2; Uppenbarelseboken 4:11) Gud inspirerade också sitt skrivna ord, Bibeln, som är ”nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet”. (2 Timoteus 3:16, 17) Följaktligen är det Jehova som är grunden för all sann kunskap, och en individ som söker efter den måste ha en vördnadsfull fruktan för honom.
Av vilket värde är mänsklig kunskap och världslig vishet utan fruktan för Gud? Aposteln Paulus skrev: ”Var är den vise? Var den skriftlärde? Var denna tingens ordnings debattör? Har inte Gud gjort världens vishet dåraktig?” (1 Korinthierna 1:20) En världsligt vis person som saknar gudsfruktan drar fel slutsatser av kända fakta och slutar som blott och bart en dåre.
En ”halskedja för din hals”
Den vise kungen riktar sig därefter till ungdomar: ”Lyssna, min son, till din fars tuktan, och överge inte din mors lag. Ty de är en behagfull krans för ditt huvud och en vacker halskedja för din hals.” — Ordspråken 1:8, 9.
I det forntida Israel hade föräldrar det gudagivna ansvaret att undervisa sina barn. Mose uppmanade fäder: ”Dessa ord som jag ger dig befallning om i dag skall visa sig vara på ditt hjärta; och du skall inskärpa dem hos din son och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen och när du lägger dig och när du stiger upp.” (5 Moseboken 6:6, 7) Mödrar hade också ett stort inflytande. Inom ramen för sin mans myndighet kunde en hebreisk hustru upprätthålla lagar som gällde familjen.
I Bibeln är det faktiskt familjen som genomgående är grundenheten för förmedling av undervisning. (Efesierna 6:1–3) När barn lyder sina troende föräldrar, är det för dem som om de bildligt talat är smyckade med en behagfull krans och en halskedja av heder och ära.
”Sina ägares själ tar den bort”
En asiatisk far som skulle sända i väg sin 16-årige son till USA för högre utbildning uppmanade honom innan han for att inte umgås med dåliga människor. Detta råd liknar Salomos varning: ”Min son, om syndare försöker förleda dig, så samtyck inte.” (Ordspråken 1:10) Salomo sätter emellertid fingret på det lockbete som de använder: ”De håller i med att säga: ’Så gå då med oss. Ja, låt oss ligga i bakhåll efter blod. Så låt oss då utan någon orsak ligga gömda, på lur efter de oskyldiga. Låt oss uppsluka dem levande alldeles som Sheol, ja hela, som dem som far ner i en grop. Låt oss finna alla slags dyrbara, värdefulla ting. Låt oss fylla våra hus med byte. Din lott bör du kasta ibland oss. Må det bli en och samma pung som tillhör oss alla.’” — Ordspråken 1:11–14.
Lockbetet är tydligen rikedomar. ”Syndare” förleder andra till inblandning i sina våldspräglade eller orättfärdiga projekt, med utgångspunkten att man skall göra en snabb förtjänst. För materiell vinnings skull tvekar inte dessa onda individer att utgjuta blod. De uppslukar sitt offer levande alldeles som Sheol, ja helt, och plundrar dem på allt de har precis som graven som tar emot hela kroppen. Deras inbjudan gäller en brottslig levnadsbana — de vill fylla sina hus med byte, och de vill att de oerfarna skall kasta sin lott bland dem, dvs. göra gemensam sak med dem. Verkligen en lämplig varning för oss! Använder inte ungdomsligor och narkotikahandlare liknande rekryteringsmetoder? Är inte löftet om snabb förtjänst det som lockar till många tvivelaktiga affärsföretag?
Den vise kungen ger rådet: ”Min son, gå inte på vägen med dem. Håll tillbaka din fot från deras stig. Ty deras fötter, de löper till idel uselhet, och de skyndar ständigt att utgjuta blod.” Han förutsäger deras ödesdigra slut och säger: ”Ty förgäves breds nätet ut inför ögonen på vad det vara må som äger vingar. Följaktligen ligger de själva i bakhåll, ja efter blodet från dessa; de ligger gömda, på lur efter deras själar. Sådana är stigarna för var och en som skaffar sig orätt vinning. Sina ägares själ tar den bort.” — Ordspråken 1:15–19.
”Var och en som skaffar sig orätt vinning” kommer att förgås på sin egen väg. De försåt som de onda lägger ut för andra kommer att bli en snara för dem själva. Kommer uppsåtliga ogärningsmän att ändra sin kurs? Nej. Ett nät kan vara fullt synligt, men fåglar — varelser ”som äger vingar” — flyger ändå rakt in i det. På liknande sätt är det med de onda som är förblindade av sin egen snikenhet — de fortsätter med sina brottsliga gärningar fastän de förr eller senare kommer att fastna i nätet.
Vem kommer att lyssna till vishetens röst?
Är syndare verkligen medvetna om att deras kurs är ödesdiger? Har de blivit varnade för följden av sina vägar? Okunnighet är ingen ursäkt, för ett mycket tydligt budskap förkunnas på allmänna platser.
Salomo förklarar: ”Den sanna visheten, den fortsätter att ropa högt till och med på gatan. På torgen fortsätter den att låta höra sin röst. I övre ändan av de bullrande gatorna ropar den. Vid portingångarna in till staden talar den sina egna ord.” (Ordspråken 1:20, 21) Med hög och tydlig röst ropar visheten på offentliga platser för att alla skall höra. I det forntida Israel gav de visa männen råd och framförde rättsliga beslut vid stadsportarna. För vår räkning har Jehova låtit sann vishet bli nedtecknad i sitt ord, Bibeln, som är allmänt tillgängligt. Och hans tjänare i dag är upptagna med att offentligt förkunna dess budskap överallt. Gud har verkligen låtit visheten kungöras för alla.
Vad säger sann vishet? Detta: ”Hur länge kommer ni oerfarna att fortsätta att älska oerfarenhet, och hur länge skall ni hånfulla önska er direkt hån ... ? Jag har ropat, men ni fortsätter att vägra, jag har räckt ut min hand, men det är ingen som ger akt.” De dåraktiga bryr sig inte om vishetens röst. Följaktligen ”kommer de att få äta av sin vägs frukt”. Deras egen ”avfällighet” och ”sorglöshet ... kommer att tillintetgöra dem”. — Ordspråken 1:22–32.
Men hur blir det då med den som har tagit sig tid att lyssna till vishetens röst? ”Han kommer att bo i trygghet och vara ostörd av olyckans skräck.” (Ordspråken 1:33) Må du vara bland dem som förvärvar vishet och tar emot tuktan genom att ägna uppmärksamhet åt ordspråken i Bibeln.
[Bild på sidan 15]
Sann vishet är allmänt tillgänglig