Vad kan man göra åt modfälldhet?

HUR kan man bekämpa modfälldhet? Den här frågan ställdes till flera resande tillsyningsmän som regelbundet besöker Jehovas vittnens församlingar. Deras svar kan hjälpa oss att analysera orsakerna till modfälldhet och se vilka botemedel som finns för detta tillstånd som kan drabba vilken kristen som helst.

Det behövs mer än att göra en analys för att ta itu med modfälldhet, men symtomen kan inbegripa bristande intresse för bön eller personligt studium, oregelbundna mötesbesök, brist på entusiasm och även en kylig hållning mot kristna kamrater. Ett av de mest talande tecknen är emellertid avtagande nit för evangeliseringsarbetet. Låt oss undersöka symtomen och betrakta några botemedel.

Modfälldhet i vårt evangeliseringsarbete

Jesus Kristus var medveten om de svårigheter som var förbundna med uppdraget att göra lärjungar. (Matteus 28:19, 20) Han sände ut sina följeslagare som ”får mitt ibland vargar”, medveten om att deras predikoverksamhet kunde medföra förföljelse för dem. (Matteus 10:16–23) Detta var ändå inte en orsak för dem att bli modfällda. Guds tjänare som har förtröstat på Jehova med en bedjande inställning har i själva verket ofta blivit styrkta av förföljelse. — Apostlagärningarna 4:29–31; 5:41, 42.

Även då Kristi lärjungar inte led våldsam förföljelse, blev de inte alltid välvilligt mottagna. (Matteus 10:11–15) Likaledes utförs inte heller Jehovas vittnens predikoarbete nu för tiden alltid med lätthet.a För många människor är tron på Gud en personlig sak som de inte önskar diskutera. Andra vill inte ha någonting att göra med en religiös organisation som de har vissa fördomar mot. Utan tvivel kan likgiltighet, brist på resultat eller flera andra problem vara överväldigande källor till modfälldhet. Hur kan dessa hinder övervinnas?

Hur man når bättre resultat

Den glädje som vi får genom förkunnartjänsten står delvis i relation till de resultat som uppnås. Hur kan vi då åtnjuta en mer produktiv tjänst? Vi är ”människofiskare”. (Markus 1:16–18) Fiskare i det forntida Israel begav sig ut och fiskade på natten när de kunde fånga den mesta fisken. Vi behöver också noga undersöka vårt distrikt, så att vi går ut och ”fiskar” när flertalet människor är hemma och är mer mottagliga för vårt budskap. Detta är kanske på kvällen, under veckosluten eller vid någon annan tid. Enligt en resande tillsyningsman är detta praktiskt i områden där människor arbetar hela dagen. Han konstaterar att kvällsvittnande ofta medför utmärkta resultat. Telefonvittnande eller informellt vittnande gör det också möjligt för oss att nå fler människor.

Ihärdighet i förkunnartjänsten ger goda resultat. I Östeuropa och i vissa länder i Afrika har predikandet om Guds kungarike stor framgång, och detta har resulterat i god tillväxt. På liknande sätt har många församlingar bildats i områden som länge ansetts som ofruktbara eller också på distrikt som bearbetats mycket ofta. Men hur är det om ditt distrikt inte frambringar sådana resultat?

Bevara en rätt inställning

Att vi håller de mål som Jesus ställde upp tydligt i vårt minne kommer att hjälpa oss att inte bli modfällda när vi möter likgiltighet i vår förkunnartjänst. Kristus ville att hans lärjungar skulle utforska vilka som var förtjänta, inte utföra massomvändelser. Vid flera tillfällen framhöll han att det stora flertalet inte skulle ta emot de goda nyheterna, precis som de flesta israeliter inte lyssnade till de forntida profeterna. — Hesekiel 9:4; Matteus 10:11–15; Markus 4:14–20.

De ”goda nyheterna om kungariket” tas emot med tacksamhet av dem som är ”medvetna om sitt andliga behov”. (Matteus 5:3; 24:14) De önskar tjäna Gud på det sätt som han anger. Därför har de resultat som blir följden av vår verksamhet mer att göra med människors hjärteinställning än med vår skicklighet att presentera budskapet. Vi måste naturligtvis göra vårt bästa för att göra de goda nyheterna tilltalande. Men resultatet beror ändå på Gud, för Jesus sade: ”Ingen kan komma till mig, om inte Fadern, som har sänt mig, drar honom.” — Johannes 6:44.

Vårt evangeliseringsarbete gör Jehovas namn känt. Vare sig människor lyssnar eller inte, bidrar vår predikoverksamhet till helgandet av Jehovas heliga namn. Genom vårt evangeliseringsarbete har vi dessutom privilegiet att delta i det viktigaste uppdrag som utförs i vår tid och bevisa att vi är Kristi lärjungar. — Matteus 6:9; Johannes 15:8.

Modfälldhet och relationer till andra

Vissa mänskliga relationer, antingen inom familjen eller i församlingen, kan orsaka modfälldhet. Man kan till exempel ha känslan av att inte bli förstådd. De ofullkomligheter som våra medtroende har kanske också gör oss modfällda. Återigen kan Bibeln vara till stor hjälp för oss.

”Hela brödraskaran” världen runt bildar en stor andlig familj. (1 Petrus 2:17) Men känslan av att tillhöra ett enat folk kan mattas av när svårigheter dyker upp på grund av personliga motsättningar. Tydligtvis var de kristna under det första århundradet inte befriade från sådana problem, eftersom aposteln Paulus upprepade gånger var tvungen att påminna dem om att leva tillsammans i endräkt. Han förmanade till exempel två kristna kvinnor — Evodia och Syntyke — att reda ut sina meningsskiljaktigheter. — 1 Korinthierna 1:10; Efesierna 4:1–3; Filipperna 4:2, 3.

Om detta är vårt problem, hur kan vi återuppväcka en äkta kärlek till våra bröder och systrar? Genom att påminna oss själva om att Kristus dog för dem och att de, liksom vi, har utövat tro på hans lösenoffer. Vi kan också hålla i minnet att många av våra bröder är redo att efterlikna Jesus Kristus genom att riskera sitt liv för oss.

För några år sedan tvekade inte ett ungt vittne i Paris i Frankrike att gripa tag i en resväska som innehöll en bomb som hade placerats utanför en Rikets sal. Han rusade ner för flera trappor innan han slängde den i en fontän, där den exploderade. När han tillfrågades om vad som motiverade honom att riskera sitt liv på det sättet, svarade han: ”Jag insåg att våra liv var i fara, så jag tänkte att det skulle vara bättre att bara jag dog än att vi alla skulle bli dödade.”b Vilken välsignelse det är att ha sådana vänner som är redo att så grundligt följa Jesu exempel!

Vi kan därtill begrunda den samarbetsanda som rådde bland Jehovas vittnen i koncentrationslägren under andra världskriget.c På senare tid har våra bröder och systrar i Malawi troget stått fasta som sanna kristna. Får inte tanken på att våra bröder i den lokala församlingen skulle handla på samma sätt under ogynnsamma omständigheter oss att överse med eller åtminstone minimera spänningar och svårigheter som kan uppstå i det dagliga livet? Om vi odlar Kristi sinne, kommer våra vardagliga kontakter med medtillbedjare att vara en källa till vederkvickelse, inte modfälldhet.

Nedslående personliga känslor

”Förväntan som fördröjs gör hjärtat sjukt, men det efterlängtade är ett livets träd, när det verkligen kommer.” (Ordspråken 13:12) För några av Jehovas tjänare kan det tyckas som om slutet på denna tingens ordning inte kommer snart nog. Kristna upplever tiderna vi lever i som ”kritiska” och ”svåra att komma till rätta med”, precis som många icke troende gör. — 2 Timoteus 3:1–5.

Men i motsats till icke troende skulle kristna glädja sig för att de i dessa prövosamma förhållanden kunde se ”tecknet” på Jesu närvaro, vilket visar att Guds kungarike snart kommer att göra slut på denna onda tingens ordning. (Matteus 24:3–14) Också när situationen blir värre — som den säkert kommer att bli under den ”stora vedermödan” — är dessa händelser en källa till glädje för oss därför att de förebådar Guds kommande nya värld. — Matteus 24:21; 2 Petrus 3:13.

Att mentalt skjuta upp kungarikets ingripande i vår tids angelägenheter skulle kunna göra att en kristen ägnar mer och mer tid åt materiella strävanden. Om han skulle tillåta sådana saker som världsligt arbete och underhållning att ta all hans tid och energi, skulle det vara svårt för honom att fullgöra sina skriftenliga förpliktelser ordentligt. (Matteus 6:24, 33, 34) En sådan hållning befrämjar missräkning och således modfälldhet. En resande tillsyningsman kommenterade: ”Det är orealistiskt att försöka bygga upp en torftig imitation av den nya ordningen i den här tingens ordning.”

Två av de bästa botemedlen

När en diagnos väl har ställts, hur kan man då hitta ett effektivt botemedel? Personligt studium är en av de bästa tillgängliga metoderna. Varför det? ”Det påminner oss om varför vi måste göra det vi gör”, kommenterade en resande tillsyningsman. Ytterligare en annan förklarade: ”Att predika endast på grund av förpliktelse blir med tiden betungande.” Men ett bra personligt studium hjälper oss att återvinna en klar syn på vår roll medan vi närmar oss slutet. Enligt samma tankegång påminner Bibeln oss upprepade gånger om behovet av att vara andligen välnärda för att kunna känna verklig glädje och lycka i att göra Guds vilja. — Psalm 1:1–3; 19:7–10; 119:1, 2.

Äldste kan hjälpa andra att komma över modfälldhet genom att göra uppmuntrande herdebesök hos dem. Vid dessa personliga besök kan äldste visa att var och en av oss är mycket uppskattad och innehar en viktig plats bland Jehovas folk. (1 Korinthierna 12:20–26) Med avseende på medkristna sade en äldste: ”För att betona deras värde påminner jag dem om vad de tidigare har uträttat. Jag framhåller att de är dyrbara i Jehovas ögon och att hans Sons blod har utgjutits för deras skull. Detta resonemang faller alltid i god jord. När detta väl har underbyggts med grundliga bibelhänvisningar, är dessa som är modfällda i stånd att sätta upp nya mål, såsom bön och studium i familjen och bibelläsning.” — Hebréerna 6:10.

Vid herdebesök måste äldste akta sig för att få det att framstå som om Gud är omöjlig att behaga. I stället kan de äldste hjälpa modfällda medtillbedjare att inse att bördan på Jesu efterföljare är lätt. Följaktligen är vår kristna tjänst en källa till glädje. — Matteus 11:28–30.

Att övervinna modfälldhet

Vad som än är orsaken, är modfälldhet ett plågoris som måste bekämpas. Kom ihåg att vi trots allt inte är ensamma i denna kamp. Om vi är modfällda, låt oss då ta emot den hjälp vi får från våra kristna vänner, särskilt de äldste. Genom att göra så kan vi reducera känslor av modfälldhet.

Framför allt måste vi vända oss till Gud för att be om hjälp att komma över modfälldhet. Om vi med en bedjande inställning förtröstar på Jehova, kan han hjälpa oss att fullständigt övervinna modfälldhet. (Psalm 55:22; Filipperna 4:6, 7) I vilket fall som helst kan vi, som hans folk, dela psalmistens känslor när han sjöng: ”Lyckligt är det folk som känner jubelropet. O Jehova, i ditt ansiktes ljus vandrar de ständigt. I ditt namn fröjdar de sig hela dagen, och i din rättfärdighet upphöjs de. Ty du är deras styrkas skönhet; och genom din godvilja upphöjs vårt horn.” — Psalm 89:15–17.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 31]

Uppbyggande herdebesök av kärleksfulla äldste kan hjälpa kristna att övervinna modfälldhet