Frågor från läsekretsen

Hur betraktar Jehovas vittnen, med tanke på Bibelns befallningar angående det rätta bruket av blod, medicinska åtgärder där ens eget blod används?

I stället för att fatta beslut enbart på grundval av vad man personligen föredrar eller vad någon läkare rekommenderar bör varje kristen noggrant begrunda vad Bibeln säger. Det är en sak mellan den kristne och Jehova.

Vi har Jehova att tacka för vårt liv, och han har bestämt att blod inte får förtäras. (1 Moseboken 9:3, 4) I den lag som Gud gav det forntida Israel begränsade han bruket av blod, eftersom det representerar liv. Han förklarade: ”Köttets själ [eller liv] är i blodet, och jag själv har gett det på altaret för er till att åstadkomma försoning för era själar.” Hur var det då om någon dödade ett djur för att ha det till föda? Gud sade: ”Han skall i så fall gjuta ut dess blod och täcka över det med stoft.”a (3 Moseboken 17:11, 13) Jehova upprepade denna befallning flera gånger. (5 Moseboken 12:16, 24; 15:23) I den judiska översättningen av Moseböckerna, The Soncino Chumash, ges kommentaren: ”Blodet får inte lagras, utan skall göras otjänligt som föda genom att gjutas ut på marken.” Ingen israelit fick tillvarata, lagra eller använda blodet av en annan skapelse, vilkens liv tillhörde Gud.

Förpliktelsen att hålla den mosaiska lagen upphörde när Messias dog. Men Guds syn på blodet — att det är heligt — kvarstår. Guds heliga ande drev apostlarna att ge de kristna befallningen att ”avhålla ... [sig] från blod”. Denna befallning var inte något att ta lätt på. Moraliskt sett var den lika viktig som befallningen att avhålla sig från sexuell omoraliskhet och avgudadyrkan. (Apostlagärningarna 15:28, 29; 21:25) På 1900-talet blev det vanligt med blodtransfusioner och att donera blod, men Jehovas vittnen förstod då att det är i strid med Guds ord.b

Emellanåt kan läkare flera veckor före en operation uppmana patienten att låta avtappa och lagra något av sitt eget blod, så att läkaren, om behovet uppstår, kan ge patienten en transfusion av eget lagrat blod (preoperativ egenblodgivning och autolog transfusion). Men sådan uppsamling, lagring och transfusion av blod är helt i strid med vad som sägs i Tredje och Femte Moseboken. Blod får inte lagras; det skall gjutas ut — återlämnas till Gud, så att säga. Det är sant att den mosaiska lagen inte längre är i kraft. Men Jehovas vittnen respekterar de principer som Gud innefattade i den, och de är beslutna att ”avhålla” sig ”från blod”. Följaktligen ger vi inte blod, och inte heller låter vi vårt blod lagras för användning vid autolog transfusion. Det skulle vara i strid med Guds lag.

Andra åtgärder eller tester som inbegriper en persons eget blod är inte lika klart i strid med Guds fastställda principer. Många kristna har till exempel tillåtit att något av deras blod har tappats av för att analyseras, varefter blodprovet har förstörts. Läkare kan också rekommendera andra, mer komplicerade procedurer, som inbegriper ens eget blod.

Som exempel kan nämnas att under vissa kirurgiska ingrepp kan en del blod avledas från kroppen i en process som kallas preoperativ hemodilution. Det blod som finns kvar i patientens kropp späds också ut. Hans blod i den yttre så kallade extrakorporeala cirkulationen leds senare tillbaka in i honom, och på så sätt ökar hans blodvärde, så att det kommer närmare det normala värdet. På liknande sätt kan sårblod samlas upp, filtreras och centrifugeras, varefter de röda blodkropparna återförs till patienten. Detta kallas erytrocytåtervinning. Under en annan process leds blod till en maskin som tillfälligt har en funktion som i vanliga fall hanteras av kroppsorganen (till exempel hjärtat, lungorna eller njurarna). Blodet återförs sedan från maskinen till patienten. Det finns också procedurer där blod avleds till en separator (centrifug) så att skadliga eller defekta komponenter kan avlägsnas. Målet kan också vara att avskilja något av en viss blodkomponent och föra det till en annan del av kroppen. Det finns också tester vid vilka man avleder en viss mängd blod för att ”märka” det eller blanda det med läkemedel, varefter det återförs till patienten.

Detaljerna kan variera, och nya procedurer, behandlingsmetoder och tester kommer utan tvivel att utvecklas. Det är inte vårt ansvar att noga undersöka varje metod och fatta ett beslut. En kristen måste själv avgöra hur hans blod skall hanteras under ett kirurgiskt ingrepp, ett medicinskt test eller en pågående behandling. Han bör i förväg skaffa information från läkaren eller den som sköter den medicinska apparaturen om vad som kommer att ske med hans blod i samband med den aktuella proceduren. Sedan måste han fatta ett beslut i enlighet med vad hans samvete tillåter. (Se rutan.)

De kristna bör alltid komma ihåg sitt överlämnande åt Gud och förpliktelsen: ”Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din styrka och med hela ditt sinne.” (Lukas 10:27) Till skillnad från de flesta människor i världen sätter Jehovas vittnen stort värde på sitt goda förhållande till Gud. Denne livgivare uppmanar alla att förtrösta på Jesu utgjutna blod. Vi läser: ”Med hjälp av honom [Jesus Kristus] har vi frigörelsen genom lösen medelst dennes blod, ja, förlåtelsen för våra överträdelser.” — Efesierna 1:7.

[Fotnoter]

[Ruta/bild på sidan 31]

FRÅGOR MAN KAN STÄLLA SIG

Om något av mitt blod leds utanför kroppen, och om det kanske blir ett tillfälligt avbrott i blodflödet, kommer mitt samvete då att tillåta mig att fortfarande se detta blod som en del av mig, så att det inte skulle behöva ”gjutas ut på marken”?

Skulle mitt samvete, som jag övat med hjälp av Bibeln, besvära mig om något av mitt eget blod i samband med en diagnostisk eller terapeutisk åtgärd avlägsnades från kroppen, modifierades och fördes tillbaka in i (eller på) min kropp?