Vetenskapen och Bibeln – Motsäger de varandra?

GRUNDEN för konfrontationen mellan Galilei och katolska kyrkan lades hundratals år innan Copernicus och Galilei föddes. De forntida grekerna trodde på den geocentriska världsbilden, och uppfattningen spreds sedan av filosofen Aristoteles (384–322 f.v.t.) och astronomen och astrologen Ptolemaios (100-talet v.t.).a

Aristoteles föreställning om universum var influerat av den grekiske matematikern och filosofen Pythagoras tankegångar (500-talet f.v.t.). Aristoteles hade anammat Pythagoras uppfattning om att cirkeln och sfären var fullkomliga former, och han antog att himlen bestod av en serie sfärer som låg i varandra, likt lagren i en lök. Varje skikt bestod av kristall, och jorden befann sig i mitten. Stjärnorna rörde sig i cirkelformiga banor och fick sin rörelseenergi från den yttersta sfären, som hade gudomlig kraft. Aristoteles menade också att solen och övriga himlakroppar var fullkomliga, att de varken förändrades eller hade några ojämnheter.

Aristoteles teori var en produkt av filosofiskt tänkande och inte av vetenskaplig forskning. Att jorden skulle röra sig ansåg han stred mot sunt förnuft. Han förkastade också tanken på en tom rymd, för han menade att om jorden rör sig, då utsätts den för friktion och stannar om inte en konstant kraft håller den i rörelse. Eftersom Aristoteles föreställning verkade logisk med tanke på vad man då kände till, stod sig hans teori i nästan 2 000 år. Så sent som på 1500-talet gav den franske filosofen Jean Bodin sitt stöd åt denna allmänt accepterade teori när han sade: ”Ingen människa vid sina sinnens fulla bruk och något lite hemma i fysik kan väl föreställa sig att jorden, tung och otymplig ..., skulle vältra sig runt sin egen och solens medelpunkt; ty om jorden lutade det allra minsta skulle vi få se städer och fästningar, berg och samhällen raseras.”

Kyrkan omfattar Aristoteles världsbild

På 1200-talet inträffade något som ytterligare bidrog till konfrontationen mellan Galilei och kyrkan, och det hade att göra med en auktoritet inom kyrkan, Thomas av Aquino (1225–1274). Aquino hyste stor respekt för Aristoteles och betraktade honom som den främste filosofen. I fem år kämpade Aquino med att få Aristoteles syn och kyrkans läror att stämma överens. På Galileis tid hade ”Aristoteles hybridiserade lära i Aquinos teologi upphöjts till dogm i katolska kyrkan”, skriver Wade Rowland i boken Galileo’s Mistake. Man bör också komma ihåg att det inte fanns någon oberoende forskning på den tiden. Undervisningen kontrollerades i stor utsträckning av kyrkan, som vanligtvis var den enda auktoriteten på både religionens och vetenskapens område.

Grunden för konfrontationen mellan kyrkan och Galilei var nu lagd. Galilei hade redan innan han engagerade sig i astronomi gett ut en skrift som nu var i omlopp, där han ifrågasatte många av den högt respekterade Aristoteles hypoteser. Men det som ledde till att Galilei hamnade inför inkvisitionen 1633 var att han orubbligt förespråkade den heliocentriska världsbilden och att han påstod att den stämde med Bibeln.

När Galilei försvarade sig försäkrade han att han hade en stark tro på att Bibeln var Guds inspirerade ord. Han menade också att Bibeln var skriven för vanliga människor och att de stycken i Bibeln som antydde att solen rörde sig inte behövde tolkas bokstavligt. Men hans argument hjälpte inte. Kyrkan dömde Galilei för att han förkastade en tolkning av Bibeln som grundade sig på grekisk filosofi! Det dröjde ända fram till 1992 innan katolska kyrkan officiellt medgav att Galilei hade dömts på felaktiga grunder.

Lärdomar för oss

Vad kan vi lära oss av det som hände? Galilei tvivlade inte på att Bibeln var sann. Det var kyrkans läror han ifrågasatte. En religionsskribent sade: ”Lärdomen i det som hände Galilei verkar inte vara att kyrkan höll sig för hårt till Bibelns sanningar, utan snarare att den inte höll sig tillräckligt hårt till dem.” Genom att kyrkan lät grekisk filosofi påverka dess teologi gav den traditionen företräde framför det som Bibeln lär.

Det här för tankarna till en varning i Bibeln: ”Se upp: kanske skall det finnas någon som vill föra bort er som sitt byte genom den filosofi och det tomma bedrägeri som är i överensstämmelse med människors tradition, i överensstämmelse med världens elementära ting och inte i överensstämmelse med Kristus.” (Kolosserna 2:8)

Även i dag är det många inom kristenheten som är anhängare av teorier och filosofier som strider mot Bibelns läror. Många har exempelvis valt att tro på Darwins evolutionsteori i stället för på skapelseberättelsen i Första Moseboken. Därigenom har kyrkorna i själva verket gjort Darwin till en vår tids Aristoteles och evolutionsteorin till en trossats.b

Sann vetenskap stämmer med Bibeln

Det som nämnts bör absolut inte göra oss ointresserade av vetenskap. Tvärtom, för Bibeln uppmanar oss att lära oss mer om det som Gud har skapat och att urskilja Guds fantastiska egenskaper i det vi ser. (Jesaja 40:26; Romarna 1:20) Bibeln gör inte anspråk på att vara en vetenskaplig lärobok. Den berättar i stället om Guds normer, om sidor av hans personlighet som vi inte kan se i skapelsen och om hans avsikter med människorna. (Psalm 19:7–11; 2 Timoteus 3:16) Men när Bibeln berör vetenskapliga ämnen är den alltid korrekt. Galilei själv sade: ”Både Den heliga skrift och naturen uttolkar Guds ord. ... Två sanningar kan aldrig vederlägga varandra.” Lägg märke till följande exempel.

Det faktum att universum styrs av lagar, till exempel gravitationslagen, är ännu mer fundamentalt än vilka banor stjärnor och planeter rör sig i. Det äldsta profana omnämnandet av fysiska lagar som man känner till gjordes av Pythagoras. Han trodde att allt i universum kunde förklaras med hjälp av matematik. Två tusen år senare bevisade Galilei, Kepler och Newton till slut att all materia styrs av rationella lagar.

Första gången en naturlag nämns i Bibeln är i Jobs bok. Omkring 1600 f.v.t. frågade Gud Job: ”Har du lärt känna himlens stadgar [eller: lagar]?” (Job 38:33) I Jeremias bok, som skrevs under 600-talet f.v.t., beskrivs Jehova som den som har skapat ”stadgarna för månen och stjärnorna” och ”stadgarna för himlen och jorden”. (Jeremia 31:35; 33:25) Med tanke på det här sade bibelkommentatorn G. Rawlinson: ”Att den materiella världen styrs av lagar hävdas lika bestämt av bibelskribenterna som av nutida forskare.”

Om vi utgår från Pythagoras var Jobs utlåtande ungefär 1 000 år före sin tid. Kom också ihåg att Bibeln inte skrevs för att förklara naturvetenskapliga fenomen utan för att inskärpa att Jehova är Skaparen av allt – den som kan skapa fysiska lagar. (Job 38:4, 12; 42:1, 2)

Ett annat exempel är vattnets kretslopp. Enkelt förklarat avdunstar vatten från havet och bildar moln. Vattnet faller sedan ner på jorden och återvänder med tiden till havet. Det äldsta profana omnämnandet av det här kretsloppet som man känner till är från 300-talet f.v.t. Men Bibeln talade om det här kretsloppet hundratals år tidigare. På 1000-talet f.v.t. skrev kung Salomo i Israel: ”Alla floder rinner ut i havet, men havet blir aldrig fullt. Till den plats där floderna rinner fram, dit vänder de tillbaka för att åter rinna fram.” (Predikaren 1:7)

Omkring år 800 f.v.t. skrev profeten Amos, en enkel fåraherde och lantarbetare, på liknande sätt att Jehova ”kallar på havets vattenmassor, så att han kan tömma ut dem över jordens yta”. (Amos 5:8) Utan att använda sig av ett komplicerat och högtravande språk beskrev Salomo och Amos helt korrekt vattnets kretslopp ur lite olika perspektiv.

I Bibeln sägs det också att Gud ”hänger jorden på intet”. (Job 26:7) Det här uttalandet gjordes omkring 1600 f.v.t., och med tanke på den kunskap man hade då måste det ha varit något alldeles enastående att påstå att ett fysiskt objekt kunde sväva fritt i rymden. Som det nämndes tidigare förkastade Aristoteles tanken på en tom rymd, och han levde mer än 1 200 år senare!

Visst är det imponerande att Bibeln innehåller så exakta uttalanden och att den inte påverkades av de felaktiga uppfattningar som betraktades som sunt förnuft då den skrevs! Många ser det som ett ytterligare bevis för att Bibeln är inspirerad av Gud. Det är därför förståndigt att inte alltför lätt låta sig påverkas av läror och teorier som motsäger Guds ord. Gång på gång genom historien har det visat sig att människors filosofier, även de som kommer från mycket intelligenta personer, är populära ett tag och sedan glöms bort. Men när det gäller ”Jehovas ord” består det ”för evigt”. (1 Petrus 1:25)

[Fotnoter]

[Ruta/Bild på sidan 6]

Inställningen Bland Protestanterna

Ledare för den protestantiska reformationen rasade också mot den heliocentriska föreställningen. Bland dessa fanns Martin Luther (1483–1546), Philipp Melanchthon (1497–1560) och Jean Calvin (1509–1564). Luther sade om Copernicus: ”Den dåren försöker vända upp och ner på hela den astronomiska vetenskapen.”

Reformatorerna grundade sin bevisföring på en bokstavlig tolkning av vissa bibelverser, exempelvis berättelsen i kapitel 10 i Josuas bok, där det sägs att solen och månen förblev orörliga.c Varför intog reformatorerna den här hållningen? I boken Galileo’s Mistake sägs det att även om man genom den protestantiska reformationen lyckades bryta det påvliga oket, lyckades man inte ”bryta sig loss från de framträdande auktoriteterna” Aristoteles och Thomas av Aquino, vilkas åsikter ”godtogs av både katoliker och protestanter”.

[Fotnot]

[Bilder]

Luther

Calvin

[Bildkälla]

Ur boken Servetus and Calvin, 1877

[Bild på sidan 4]

Aristoteles

[Bildkälla]

Ur boken A General History for Colleges and High Schools, 1900

[Bild på sidan 5]

Thomas av Aquino

[Bildkälla]

Ur boken Encyclopedia of Religious Knowledge, 1855

[Bild på sidan 6]

Isaac Newton

[Bild på sidan 7]

Vattnets kretslopp beskrevs i Bibeln för mer än 3 000 år sedan