Vem var Abraham?

FÅ MÄNNISKOR har haft så stort inflytande på världens religioner som Abraham.a Han vördas av judar, muslimer och kristna. Han har beskrivits som ”en gigant i Skriften” och som ”ett enastående exempel på tro”. I Bibeln kallas han ”far till alla som har tro”. (Romarna 4:11)

Varför är Abraham så högt aktad? Ett skäl är att Abraham är den enda person som Bibeln direkt omtalar som Guds vän – tre gånger dessutom! (2 Krönikeboken 20:7; Jesaja 41:8; Jakob 2:23)

Men i andra avseenden var Abraham en helt vanlig människa precis som vi. Han kämpade med samma problem som vi – och han klarade av dem framgångsrikt. Skulle du vilja veta hur han lyckades med det? Vi ska se vad Bibeln berättar om den här enastående mannen.

Hans bakgrund

Abraham föddes 2018 f.v.t. och växte upp i Ur. (1 Moseboken 11:27–31) Ur var en stor och blomstrande stad som var genomsyrad av avgudadyrkan. Abrahams far, Tera, tillbad troligen avgudar. (Josua 24:2) Men Abraham valde att tillbe endast Jehovab i stället för livlösa avgudar.

Varför valde Abraham att handla så? Han levde samtidigt med Noas son Sem i omkring 150 år. Om han hade kontakt med Sem, som var mycket äldre, hur kunde det ha påverkat honom? Abraham kunde ha fått veta direkt av Sem hur det var att överleva den världsomfattande översvämningen. Han kunde också ha fått veta hur viktigt det var att tillbe Jehova, den Gud som hade bevarat Sem och hans familj genom den stora översvämningen.

Vare sig det var genom Sem eller på något annat sätt som Abraham fick kunskap om den sanne Guden, så trodde han på det han fick veta om honom. När Jehova, ”den som prövar hjärtat”, iakttog Abraham såg han något gott hos honom – och han hjälpte honom att få det goda att växa. (Ordspråksboken 17:3; 2 Krönikeboken 16:9)

Hans liv

Abraham levde ett händelserikt och spännande liv. Ofta ställdes han inför stora utmaningar. Vi ska se på något av det han fick uppleva.

▪ Medan Abraham bodde i Ur befallde Gud honom att lämna sitt hemland och bege sig till ett land som Gud skulle visa honom. Även om Abraham och Sara inte kände till alla detaljer – vart de skulle bege sig eller varför Gud befallde dem att ge sig av – lydde de. Abraham och Sara kom till sist att bo i tält som främlingar i Kanaans land under resten av sitt liv. (Apostlagärningarna 7:2, 3; Hebréerna 11:8, 9, 13)

▪ Medan Abraham och Sara fortfarande var barnlösa lovade Jehova att göra Abraham till en stor nation. Jehova lovade också att alla jordens släkter skulle bli välsignade genom Abraham. (1 Moseboken 11:30; 12:1–3) Jehova bekräftade senare det här löftet. Han sa till Abraham att hans avkomma skulle bli lika talrik som stjärnorna på himlen. (1 Moseboken 15:5, 6)

▪ När Abraham var 99 år och Sara nästan 90, lovade Jehova att de skulle få en son. Det verkade omöjligt från mänsklig ståndpunkt sett, men Abraham och Sara fick snart erfara att ingenting är ”för svårt för Jehova”. (1 Moseboken 18:14) Ett år senare, när Abraham var 100 år, blev han far till en son, som han gav namnet Isak. (1 Moseboken 17:21; 21:1–5) Gud lovade uttryckligen att mänskligheten skulle bli rikt välsignad genom Isak.

▪ Flera år senare begärde Jehova något mycket ovanligt av Abraham: Han befallde honom att offra sin älskade son, Isak, trots att Isak var ogift och inte hade några barn.c Även om tanken på att förlora sin son måste ha plågat Abraham, gjorde han sig redo att lyda och offra Isak som Jehova hade befallt. Abraham var övertygad om att Gud kunde uppväcka Isak, om så var nödvändigt, för att uppfylla sina löften. (Hebréerna 11:19) I det avgörande ögonblicket när Abraham just skulle offra sin son ingrep Gud och skonade Isaks liv. Han lovordade Abraham för hans enastående lydnad och upprepade sina tidigare löften. (1 Moseboken 22:1–18)

▪ När Abraham var 175 år somnade han in i döden. Bibeln säger att han ”dog i en god ålder, gammal och tillfreds”. (1 Moseboken 25:7, 8) På så sätt uppfylldes ett annat löfte som Gud hade gett Abraham – att han skulle få ett långt liv och få somna in i frid. (1 Moseboken 15:15)

Det arv han lämnade efter sig

Abraham är långt mer än bara en religiös gestalt från det flydda. Vi kan lära oss mycket av berättelsen om Abraham. (Hebréerna 11:8–10, 17–19) Vi ska se på fyra goda egenskaper som Abraham hade. Vi ska börja med den egenskap som han kanske är mest känd för – tro.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 4]

En centralgestalt i den bibliska historien

I de första tio kapitlen i Första Moseboken berättas det om flera män med tro, däribland Abel, Enok och Noa. Men de följande 15 kapitlen handlar i huvudsak om en enda man – Abraham.

Dessutom nämns några av de viktigaste uttrycken och begreppen i Bibeln första gången i samband med Abraham. I berättelsen om Abraham finner vi till exempel ...

▪ första omnämnandet av att Gud är en sköld, eller beskyddare, för sina tjänare. (1 Moseboken 15:1; se också 5 Moseboken 33:29; Psalm 115:9; Ordspråksboken 30:5.)

▪ första förekomsten av begreppet att tro på Gud. (1 Moseboken 15:6)

▪ första förekomsten av ordet profet. (1 Moseboken 20:7)

▪ första omnämnandet av en förälders kärlek. (1 Moseboken 22:2)