Uppenbarelseboken — gör den dig lycklig?
OM DU stannade upp ett ögonblick för att räkna upp dina skäl till lycka, vad skulle du då ta med? Kunskap om Jehova, gemenskap med medkristna, din familj. . . . Ja, du skulle förmodligen ha en lång rad skäl.
Men skulle du inbegripa din förståelse och användning av Uppenbarelseboken? ”Vad menar ni?” kanske du undrar. Aposteln Johannes blev inspirerad att skriva i inledningen till Uppenbarelseboken: ”Lycklig är den som föreläser och lyckliga är de som hör denna profetias ord och som iakttar det som är skrivet i den; ty den fastställda tiden är nära.” (Upp. 1:1, 3, NW) Tror du inte att Johannes blev hänförd över att få ta emot synerna i Uppenbarelseboken? Säkerligen! Men hur är det med oss? Även om Johannes inte kunde ha förstått allt han skrev, har vi bibliska och historiska bevis för att ”den fastställda tiden är nära” i våra dagar. Följaktligen kan Uppenbarelsebokens innehåll göra oss lyckliga.
Detta gäller särskilt under december månad, eftersom vi då kommer att erbjuda boken ”Då är Guds hemlighet fullbordad” i tjänsten, samtidigt med att vi regelbundet studerar den på församlingsbokstudierna. Låt oss granska vår individuella syn på Uppenbarelseboken och boken ”Guds hemlighet”; det har med vår lycka att göra.
Hur reagerar du inför tanken på att placera boken ”Guds hemlighet” i tjänsten under december? Förmodligen håller du med om att vi bör försöka lämna ett exemplar hos dem vi studerar med och hos andra som vi regelbundet besöker. Men är du en smula ovillig att erbjuda boken från hus till hus? Tror du att du kommer att placera fler exemplar av någon annan bok under december än av boken ”Guds hemlighet”? Varje förkunnare kan naturligtvis placera vilken litteratur som helst, som han tror passar bäst för den besökte, vare sig det är Evolutionsboken, boken Sanningen eller något annat. Men begrunda följande synpunkter innan du beslutar dig för vad du skall sträva efter i december:
De vill förstå
För det första är många människor verkligen intresserade av att lära sig mer om Uppenbarelseboken. De har hört talas om den, till exempel om ”ryttarna i Uppenbarelseboken”. Men utan tvivel förstår de inte vad det symboliska språket betyder. En kvinna studerade under någon tid med Jehovas vittnen, men gjorde inte några större framsteg. Hon kom till Rikets sal och hörde ett tal om Uppenbarelseboken. Församlingstjänaren skriver: ”Kvinnan var hänförd över talet, eftersom hon alltid varit intresserad av Uppenbarelseboken men aldrig hade haft möjlighet att lära sig något om den.” Ett vittne i Kalifornien placerade boken Sanningen och ”Babylonboken” till en ung man vid flottan. Denne man sade längre fram: ”Jag koncentrerade mig på ’Babylonboken’, därför att den handlade om Uppenbarelseboken, som intresserade mig mest.” Nu är han en broder.
Tror du inte att det finns sådana människor på ditt distrikt, även om du aldrig har nämnt Uppenbarelseboken för dem? Det skulle vara en god gärning mot dessa att låta dem få veta att vi har en bok som vers för vers förklarar mer än hälften av Uppenbarelseboken och dryftar de återstående kapitlen i koncentrerad form (kapitel 24). Erbjud den åtminstone åt dem. Du kan bli förvånad över att finna att somliga människor tar emot en bok om Uppenbarelseboken, trots att de inte skulle ta emot en om något annat ämne.
De behöver få veta
Den andra synpunkten vi tänkte på är att om människor skall vinna evigt liv, behöver de få veta många av just de ting från Uppenbarelseboken som dryftas i boken ”Guds hemlighet”. Vad vi menar är följande:
Om någon skall få leva för evigt, är det nödvändigt att han lär känna Jehova Gud. Får man inte hjälp till detta genom att läsa Uppenbarelsebokens fjärde kapitel, som framställer en syn av Guds helighet och härlighet? För att leva i den nya ordningen måste man uppskatta Guds Son. Uppenbarelsebokens femte kapitel handlar om Jesus och varför han är värdig att bli använd av Gud.
En människa behöver fatta innebörden i svårigheterna sedan 1914 och förstå att de utmärker upprättandet av Guds rike i Jesu Kristi händer. Täcker inte boken ”Guds hemlighet” detta genom att förklara Uppenbarelsebokens sjätte och tolfte kapitel? För att förstå bibeln behöver man förstå hur den himmelska och den jordiska klassen passar in i Guds uppsåt. Om någon är upprörd över de omoraliska förhållandena, däribland vad kyrkosamfunden tillåter, behöver han få veta att det finns en organisation som lägger vikt vid moralisk renhet, ja, kräver det av sina medlemmar. Den nya boken visar detta, när den behandlar Uppenbarelsebokens andra och tredje kapitel. Och även om den nya boken inte behandlar många av de vanliga lärofrågorna, riktar den ett kraftigt slag mot treenighetsläran. — Sidorna 174, 175, 185, 186.
Det är intressant att lägga märke till att vi fått ett antal brev från icke-vittnen som läst följetongen i Vakttornet ur ”Babylonboken”. De tyckte om den, och den gjorde intryck på dem. Dessa människor läste den snabbt och uppehöll sig inte länge vid detaljer, utan fick grepp om huvudpunkterna, till exempel ”det stora Babylons” identitet och Guds syn på kyrkosamfunden. Vi tror att boken ”Guds hemlighet” på samma sätt kommer att hjälpa människor att förstå saker och ting som de behöver få veta för att vinna liv. Håller du inte med om det?
En sista synpunkt är att när vi placerar den nya boken under december, kommer vi att hjälpa människor på våra distrikt att förstå vissa saker angående Jehovas vittnen, som de bör inse. De behöver exempelvis inse att Jehovas vittnen befattar sig med ”stadig mat”, komplicerade delar av bibeln, inte bara ordets ”mjölk”. (Hebr. 5:12—14) Sådant djuplodande material undviks vanligen av kyrkosamfunden. Tror inte du också att om vi placerar boken ”Guds hemlighet” hos människor, så kommer de att inse denna skillnad mellan Jehovas organisation och kyrkosamfunden?
När vi tar del i tjänsten under december, kan vi komma ihåg dessa synpunkter om boken ”Guds hemlighet” och människorna på vårt distrikt. När vi sedan lämnar människorna den förklaring av Uppenbarelseboken som finns i den nya boken, kommer Uppenbarelseboken på så sätt att göra både oss och dem lyckliga.
Lycka till följd av kunskap och förstånd
Såsom Jehovas vittnen är vi livligt intresserade av Uppenbarelseboken, eftersom vi inser att vi sedan 1914 har befunnit oss på ”Herrens dag”. (Upp. 1:10) Med hjälp av ”Babylonartiklarna” i Vakttornet studerade vi vers för vers de nio sista kapitlen i Uppenbarelseboken, och nu gör vi på våra församlingsbokstudier samma sak med de tretton kapitel som behandlas i boken ”Guds hemlighet”. Vi tror att ju mer kunskap om Uppenbarelseboken vi får och ju mer vi lär oss att förstå den, desto större blir vår lycka.
Men det finns många, många viktiga profetiska detaljer i boken. Det skulle vara lätt att man utan att inse det koncentrerade sig på detaljerna och ändå gick miste om den storslagna helhetsbilden. Uppenbarelseboken är emellertid inte en osammanhängande samling inbördes olika syner av djur, basuner osv. I stället utgör den en jämn följd av sammanhängande delar som sammansmälter med varandra och bygger upp en storslagen klimax. En broder som hade ganska god kunskap om betydelsen av olika enskilda symboler och syner i boken fick hjälp att se den underbara enheten och fortskridande utvecklingen i Uppenbarelseboken. Han blev så gripen och lycklig över den kunskap och förståelse han fick att han utbrast: ”Det är som om jag varit blind i tjugo år och äntligen kan se!”
Här följer nu ett sammandrag av Uppenbarelseboken för att ge en sådan helhetsbild. Det ger inte alla detaljerna eller hela den profetiska innebörden, men det kommer att fördjupa uppskattningen av bokens vida omfång och harmoni. Läs det och lägg märke till hur de olika kapitlen hör samman. Tänk på att en framställning i Uppenbarelseboken ofta avslutas genom att leda in på nästa, som utvidgar och förklarar vad som just behandlats. Ibland tas ett ämne bara upp helt kort i ett kapitel för att längre fram tas upp på nytt och dryftas i detalj. Vi tror verkligen att om du begrundar detta sammandrag, kommer de delar av Uppenbarelseboken som du redan har studerat att bli mycket mer meningsfyllda och gripande för dig och att det också kommer att hjälpa dig i ditt fortsatta studium av boken ”Guds hemlighet”.
Sammandrag av Uppenbarelseboken
Uppenbarelseboken är skriven i brevform omkring år 96 v.t. av aposteln Johannes till ”de sju församlingarna” i Mindre Asien, som representerar hela församlingen av smorda kristna. Inledningen (1:1—3) identifierar Gud som källan till uppenbarelsen och Jesus som kanalen som förmedlade den. Den garanterar lycka för den som hör och håller orden i profetian.
Efter att ha nämnt Jehova, anden och Jesus, presenterar Johannes sig själv och anger att det som följer särskilt har avseende på ”Herrens dag” (sedan 1914). Han får en syn av den uppståndne Jesu härliga framträdande, hans som är förmedlare av hela boken. Brev skall skrivas till sju församlingar. (1:4—3:22) Eftersom Jesus känner de smordas andliga tillstånd, ger han dem lovord, råd och varningar. Detta bör ge oss tillförsikten att Gud fostrar dem som skall bli himmelska konungar över jorden.
Sedan Johannes sett den som är förmedlande kanal för uppenbarelsen, får han en syn av dess upphovsman. (4:1—11) Gud är strålande och vördnadsbjudande, förtjänt av vår beundran och dyrkan. Runt Guds tron står keruber, som framhäver hans egenskaper. Och tjugofyra äldste (de smorda som regerar i himmelen) både dyrkar Skaparen och erkänner att alla skapelser bör göra detsamma. Jehova har en förseglad bokrulle, men vem kan öppna den? — 5:1—4.
Johannes ser Lammet, Jesus, ta bokrullen. Kapitel fem förklarar varför Kristus är värd denna ära. Vi bör därför tillskriva honom ära och vara intresserade av bokrullens budskap om Guds uppsåt angående himmelen och jorden i våra dagar. I stället för att bara läsa bokrullen ser Johannes dess innehåll utspelas i handling. Kristus börjar öppna de sju inseglen. Det första uppenbarar Jesus som en konungslig härskare, som drar ut till den slutliga segern. Det andra till och med det fjärde framställer med hjälp av hästar med sina ryttare kriget, hungersnöden och den ovanligt omfattande döden sedan 1914, som har sänt millioner människor till hades. När det femte inseglet bryts, avges en försäkran om att Gud skall utkräva hämnd för de kristna som blivit förföljda och dödade. Det som Johannes ser när det sjätte inseglet öppnas visar att det kommer att bli förändringar i himmelen och på jorden och att människor kommer att söka gömma sig undan Guds annalkande vrede. — 6:1—17.
I en mellanakt, innan det sjunde inseglet öppnas, ser Johannes vilket arbete som måste utföras innan Gud låter vedermödans förintande storm komma. (7:1—17) Verket med att teckna de 144.000 måste fullbordas. (Längre fram i Uppenbarelseboken [14:1—3] framställs det såsom fullbordat.) Att den förintande vedermödan hålls tillbaka tillåter också den ”stora skaran” att vinna Guds godkännande och dyrka honom tillsammans med de smorda.
Nu bryts det sjunde inseglet, och det blir en kort stund av bön och förberedelse för vad som skall komma. (8:1—6) Sju änglar skall låta sju basuner ljuda (Guds jordiska tjänare började avge domsbudskap vid sina konvent åren 1922—1928). Det sista i en serie av sju insegel vidgar sig alltså till en syn av sju andra ting (basunerna); det blir en ordningsfull följd av sammanhängande upplysningar. Fem basunlika budskap om delar av Satans organisation avges. Det femte inbegriper en plåga av gräshoppsliknande predikare; det sägs också vara det första av tre ve. När den sjätte basunen ljuder, ges en uppmaning att befria dem som är bundna vid Eufrat, där det forntida Babylon låg (kvarlevan blev befriad från babylonisk fångenskap efter första världskriget). Synen visar också en här av 200.000.000 stridshästar med ryttare. — 8:7—9:21.
Det görs ett avbrott i förbindelse med den sjätte basunen; Johannes ser en ängel med en liten, ätbar bokrulle. (10:1—11) Aposteln får veta att Guds hemlighet kommer att vara fullbordad, när den sjunde basunen ljuder. Sedan får han bokrullen att äta och blir underrättad om ytterligare profetisk verksamhet som skall utföras. Men inte nog med det. Han skall mäta det andliga templet, och han får höra om vittnen som profeterade under en tid (1914—1918), blev dödade av vilddjuret och slutligen återuppväckta. Ett vilddjur förs alltså in i bilden, men förklaras inte närmare. Vittnena blir uppresta till liv, och därpå följer en jordbävning i det motbildliga, avfälliga Jerusalem varmed den sjätte basunen och det andra ve är till ända. — 11:1—14.
När den sjunde basunen ljuder görs ett tillkännagivande om det upprättade Riket (det ”tredje ve” för Guds fiender). Detta leder till rasande förföljelse från nationernas sida. (11:15—19) Följande kapitel förklarar mera fullständigt vad som inträffade. Johannes ser Guds hustrulika organisation i säkerhet föda fram Riket, trots djävulen. Det uppstår ett krig i himmelen, och Satan kastas ned till jorden, där han förföljer kvarlevan på grund av dess trohet. (12:1—17) Detta utgör en varning för en stor fiende, Satan. Men andra fiender kommer in i bilden. En av dem är djävulens vilddjurslika, politiska organisation, som kommer upp ur havet. Den för krig mot de kristna, som därför behöver uthärdande och tro. (13:1—10) En annan fiende är det nutida, av två delar bestående, politiska vilddjuret med två horn, som uppmuntrar till dyrkan av havsvilddjurets bild. — 13:11—18.
Kommer dessa fiender att förhindra tecknandet av de 144.000? Nej! Johannes ser de 144.000 lyckligt sjungande på Sions berg. (Allt detta inträffar i förbindelse med den sjunde basunen.) Sedan görs ett tillkännagivande att fienderna kommer att drabbas av svårigheter. En ängel kungör att Gud kommer att verkställa dom och befaller följaktligen: ”Frukta Gud och ge honom ära.” (NW) En andra ängel tillkännager att det stora Babylon har fallit. En tredje utlovar plågor för dem som dyrkar vilddjuret eller dess bild. Andra änglar förutsäger en skörd och tillkännager ett krossande vid Harmageddon. — 14:1—20.
Efter dessa domsuttalanden och inledande tillkännagivanden ser Johannes sju änglar med sju plågor. Detta sker medan den sjunde basunen ljuder; återigen införlivas en serie med nästa. Trots förföljelsen avgår många med seger, och de sjunger lovsånger. De sju änglarna skall gjuta ut vredesskålar, som uppenbarar Guds syn på olika världsförhållanden och resultaten eller verkningarna av hans rättsliga uppfattning. Liksom den sjätte basunen inbegriper den sjätte skålen Eufrat (Babylon). Församlandet till Harmageddon omnämns också, men inga detaljer ges ännu. När den sjunde skålen gjuts ut säger en röst: ”Det är gjort”, och Babylon rämnar och faller sönder. — 15:1—16:21.
Uppenbarelseboken börjar nu dryfta Babylons tillintetgörelse och visar vilka följderna kommer att bli. Hon liknas vid en sköka som rider på ett scharlakansfärgat vilddjur med tio horn, vilket är en åttonde konung, som utgår från de föregående sju. En ängel säger att hornen längre fram skall strida mot Lammet, men inga detaljer ges här. De tio hornen syns sedan vända sig emot skökan och tillintetgöra henne. (17:1—18) Enskilda individer uppmanas kraftigt att dra ut ur det stora Babylon innan detta inträffar. Sedan hon blivit tillintetgjord känner konungar och köpmän saknad efter henne, men himmelen fröjdar sig. Hennes tillintetgörelse är fullständig och slutgiltig. (18:1—24) Gud må prisas för att han verkställt denna dom. Det är en särskild källa till glädje för Lammets brud (vars bröllop började år 1918), eftersom hon har segrat över skökan. — 19:1—10.
Harmageddon och de som strider mot Lammet tas nu upp igen till utförligare behandling. Både organisationer och individer möter sitt slut i Harmageddon. (19:11—21) Hur blir det då med himlarna? Satan kastas därpå i avgrunden för tusen år. Under denna period skall Kristus och de 144.000 vara konungar och präster i en speciell bemärkelse. Uppenbarelsen gör ett snabbt språng till slutet av de tusen åren för att visa Satans fullständiga slut och framställer hur han blir släppt fri och somliga människor gör uppror. Tillsammans kastas de i eldsjön. (20:1—10) Synen går tillbaka i tiden för att beskriva händelser under tusenårsriket och visar hur de döda uppstått och blir dömda värdiga evigt liv eller död. — 20:11—15.
På grund av att den gamla himmelen och jorden flytt bort ser Johannes en ny himmel och en ny jord, men också de välsignelser som dessa kommer att låta människorna få del av. Han ser också en stad, inte Babylon, utan Kristi brud. Den är helig och fullkomlig med en flod av livets vatten som flyter fram från den. Det görs överflödande föranstaltningar för liv. Raden av syner i Uppenbarelseboken avslutas med denna underbara, kulminerande bild av den nya ordningens regeringsorganisation. — 21:1—22:7.
Johannes blir överväldigad av sina känslor och vill tillbedja den representant som förmedlar synen; men han blir tillrättavisad. Profetian skall inte förseglas. De som hör den skall inbjuda andra att ta livets vatten för intet. Ingen får lägga till eller ta bort något från bokrullen. Jesus påminner återigen läsarna att han kommer snart. Johannes ger gensvar och avslutar med en välsignelse över de heliga. — 22:8—21.
Bröder, varför inte snabbt gå igenom Uppenbarelseboken med detta sammandrag framför er? Ni kanske kan försöka läsa den utan avbrott. Vi tror att det kommer att hjälpa er att få grepp om innebörden och betydelsen i profetian som helhet. Detta sammandrag kommer att bli till nytta när ni studerar boken ”Guds hemlighet” på församlingsbokstudiet och kommer på så sätt att åstadkomma lycka. Och denna lycka kommer till och med att mångfaldigas under december, när ni placerar boken i tjänsten. Med tanke både på oss själva och på dem som vi placerar den nya boken hos kan vi förvänta uppfyllelse av den försäkran som ges om Uppenbarelseboken: ”Lycklig är var och en som håller orden i denna bokrulles profetia.” — Upp. 22:7, NW.