Hur man bär fram de goda nyheterna — Alla har del i insamlandet
1 Allt fler och fler har under de senaste åren slutit sig till den teokratiska organisationen, och denna märkbara tillväxt världen utöver har varit till stor uppmuntran för oss alla. Jehova uppfyller sannerligen sitt löfte att föra alla dem som älskar sanningen in i sin jordiska organisation. Men hur många lärjungar har du personligen lyckats göra på sista tiden? Kanske bara några få, kanske ingen alls. Faktum är att när vi fördelar antalet nya som kommer in i organisationen på ett år på alla församlingarna, blir det inte så många på varje församling. Det händer att en förkunnare kan få hjälpa en hel familj att lära känna sanningen, och i den församlingen är det då kanske bara en eller två förkunnare som har glädjen att få ut nya förkunnare i tjänsten på fältet. Men hur är det då möjligt för oss andra att ha någon del i insamlandet?
2 De flesta av oss tar del i arbetet från hus till hus. Vi visar de olika litteraturerbjudandena. Vi sprider tidskrifterna. Förutom det att vi placerar litteratur, som förklarar bibeln, samtalar vi med människor om olika bibliska frågor. Vi söker lämna ett gott intryck efter oss.
3 Vidare är det så att när vi visar prov på kristet uppförande inom familjen, lägger grannarna märke till detta. Den familjefar som verkligen axlar sitt ansvar blir respekterad på arbetsplatsen och i samhället. När hustrun i familjen plikttroget utför sina uppgifter i hemmet och när barnen visar lydnad, är kärleksfulla och uppför sig laglydigt i hemmet, i skolan och mot omgivningen, kommer grannarna att lägga märke till det. Detta är ett levande vittnesbörd för dem.
4 Så händer det kanske att en förkunnare ringer på i ett hem i arbetet från dörr till dörr och träffar på intresse. Ett studium sätts i gång, och snabba framsteg görs. Vems förtjänst är detta? Som vi har sett, är det egentligen många i församlingen som har hjälpt till. Kan vi dessutom bortse från den del som änglarna kan ha haft i det hela? Och slutligen — vem är det i själva verket som ger växten?
5 Sedan kommer den dagen när den intresserade är med på mötena för första gången. Det är en kritisk punkt i hans framåtskridande. Om du är den förkunnare som har tagit honom med till Rikets sal, vilka tankar rör sig då i ditt sinne? Kanske hoppas du att många av förkunnarna skall komma i så god tid att du kan presentera honom för några av dem innan mötet börjar. Du hoppas att de alla skall vara lika vänliga som alltid och inte vara alltför upptagna med annat. Du hoppas att de bröder och systrar som har uppgifter på teokratiska skolan skall vara väl förberedda och att deras tal skall vara klara, förståeliga och entusiastiskt framförda. Du hoppas att de bröder som har del i tjänstemötesprogrammet är grundligt förberedda och kommer med instruktiva och nyttiga synpunkter. Om det är ett offentligt föredrag, hoppas du att brodern lyckas bra, kommer med fina synpunkter och har ett balanserat och samtalsmässigt framförande. När det gäller Vakttornsstudiet, önskar du att förkunnarna skall komma med snabba svar och att deras kommentarer skall vara upplysande och uppbyggande.
6 Varför hoppas du att det skall vara så? Därför att du vill att förkunnarna och mötesprogrammet skall hjälpa dig att bistå den intresserade så att han kan göra framsteg. Har det någon gång hänt att du har suttit på ett möte och känt till att någon ny var med bland åhörarna och då lyssnat på det som sagts ”med hans öron”? Hur glad och tillfredsställd var du då inte när programmet var utmärkt!
7 Följaktligen kan vi allesammans ha del i att bistå de nya. Det är ett ansvar som vi inte kan fly ifrån. När varje förkunnare i församlingen gör sin del, har alla del i insamlandet.