Ett brev från pionjärerna

Kära Bröder och Systrar i hela Sverige!

Eftersom vi ständigt blir allt fler i vår kärleksfulla, teokratiska familj, är det omöjligt för oss pionjärer att lära känna er många tusen andra förkunnare överallt i Sverige. Men med hjälp av detta brev hoppas vi att ni åtminstone kommer att lära känna oss litet bättre.

Först vill vi tala om att vi önskar att ni församlingsförkunnare skall veta hur mycket vi uppskattar vad ni gjort under årens lopp — i arbetet från hus till hus, med att göra återbesök, leda bibelstudier och föra många, många nya fram till mogenhet. Ja, tillsammans gör ni församlingsförkunnare många fler timmar i tjänsten på fältet än vi pionjärer gör.

Ni bör sannerligen också få beröm för de individuella ansträngningar många av er ådagalägger. Många av er har familjer, och vi vet att det, på grund av barnen och den kamp ni har för att sörja för dem, ibland krävs en mycket större ansträngning av er för att kunna rapportera några timmars tjänst under en månad än det innebär för många av oss pionjärer, som är starka och inte har några hinder, att nå våra mål som pionjärer. Men kom ihåg att om ni är helhjärtade i er tjänst, så kommer Jehova, som fann behag i änkans ”två små mynt . . . [av] ringa värde”, också att finna behag i ert frambärande av lovprisning, även om det ibland kan se obetydligt ut i människors ögon. — Mark. 12:41—44, NW.

En gång var också vi församlingsförkunnare, men vi var i stånd att ordna våra angelägenheter så att vi kunde använda mera tid till att lovprisa Jehovas namn, kungöra hans konung och rike och göra människor lyckliga genom kunskapen om sanningen. Detta mycket upptagna liv i Jehovas tjänst har i sin tur gett oss ett större mått av glädje och förnöjsamhet. Det kanske är så att några av er också kan ordna så att ni tar del i heltidspredikandet.

Många av oss har tjänat som pionjärer en mycket lång tid, somliga i nästan ett halvt sekel. Men om du ser på tabellen här bredvid, finner du att många av oss har varit pionjärer i mindre än tio år. Vårt motiv med att inbjuda dig att sluta dig till oss är således inte helt enkelt att få ersättare för några av oss som har varit med länge. I stället drivs vi först och främst av att vi ser hur brådskande och angelägen tiden är och den väldiga mängd arbete som ännu måste utföras under den sista delen av denna ”ändens tid”.

Det är inte som om vi just hade börjat sätta i gång med att samla in en ”stor skara . . . ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. Nej, det är i stället på grund av att vi närmar oss själva avslutningen på detta storslagna arbete. — Upp. 7:9, 10, NW.

Att börja i pionjärarbetet betyder ett stort beslut. Vi vet det — det var så för oss också. Innan du fattar ditt beslut bör du därför ha en tydlig uppfattning om vad det inbegriper.

Boken ”Lyktan” (sid. 192—199) anger naturligtvis i stora drag de grundläggande krav som reguljära pionjärer och feriepionjärer måste uppfylla. Men till gagn för de nya, som för helt kort tid sedan har slutit sig till oss, vill vi göra en kort återblick på några av dessa punkter. Innan du kan bli förordnad som reguljär pionjär måste du först av allt ha varit döpt i åtminstone sex månader, och under de sistförflutna sex månaderna måste du ha varit regelbunden förkunnare och rapporterat åtminstone tio timmar och sex återbesök i genomsnitt varje månad. Du måste också för närvarande leda åtminstone ett bibelstudium i hem. Det är också tydligt att ditt uppförande måste rekommendera dig i samhället som en god kristen.

När du har blivit förordnad som reguljär pionjär, förväntas det att du skall göra i genomsnitt 100 timmar varje månad (sammanlagt 1.200 timmar per år) i tjänsten. Detta är inte så väldigt mycket tid, för när man delar upp tiden blir det i genomsnitt ungefär tre timmar och tjugo minuter per dag. Detta gör det möjligt för dig att arbeta på deltid i något förvärvsarbete, om du finner det nödvändigt, så att du kan försörja dig i ditt verk, alldeles som aposteln Paulus och andra gjorde under det första århundradet. — Apg. 18:2—4; 20:33, 34.

Om omständigheterna gör att du inte kan vara reguljär pionjär, finns det en särskild anordning som gör att du kan vara ”feriepionjär” i en, två eller fler månader. Om du kan vara feriepionjär bara under två veckor i följd, är kraven sjuttiofem timmar under denna månad. Feriepionjärtjänsten är också ett särskilt privilegium för den som nyligen är döpt som ett Jehovas vittne, eftersom man inte behöver vänta i sex månader; man kan börja som feriepionjär dagen efter dopet, om man har varit regelbunden förkunnare i sex månader.

Kan du vara feriepionjär?

Denna särskilda anordning från Sällskapets sida, varigenom ni församlingsförkunnare kan göra pionjärtjänst under en begränsad tid, är sannerligen en kärleksfull föranstaltning. Den gör det möjligt för tonåringar, som inte har gått ut skolan, såväl som för fäder och mödrar, som har familj och därför inte kan vara reguljära pionjärer, att få smaka på några av de glädjeämnen som vi pionjärer ständigt njuter av. Denna anordning är också en utmärkt möjlighet för er som på grund av hälsan, ekonomin eller andra orsaker finner det omöjligt att klara detta året om. Och ni nyligen döpta förkunnare, som ännu inte kan bli reguljära pionjärer, ja, här har ni en möjlighet att nu börja göra vad ni tycker bäst om!

Vi kan också likna feriepionjärtjänsten vid en kurs i flygning för nybörjare, som behöver förtroende för sina vingar och för sig själva. Den känsla av tillfredsställelse man får genom att man framgångsrikt klarar av en sådan uppgift gör att allt fler kommer tillbaka och tjänar som feriepionjärer kortare eller längre tid till dess de kan bli reguljära pionjärer.

Och vet du att feriepionjärtjänsten var det inledande steget som gjorde att många av oss blev reguljära pionjärer eller pionjärer med särskilt uppdrag, kretstjänare eller områdestjänare, missionärer eller medlemmar av Betelfamiljen?

Du kommer ihåg vad Predikaren 3:1 säger: ”Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.” Det är så för oss hela livet, vare sig vi är församlingsförkunnare eller pionjärer, inte sant? Under året avsätter vi alla en viss tid för livsviktiga angelägenheter — att äta, sova osv. Vi njuter också av ett visst mått av avkoppling och semester. Men vi får vår största glädje genom att vi ägnar tid åt tillbedjan av vår Gud Jehova och tjänst för honom, är det inte så?

Förutom den normala tillbedjan som krävdes av lagen kunde israeliterna frivilligt avge ”ett löfte att vara HERRENS nasir”. Under denna tid skulle de avhålla sig från en del av de normala strävandena i livet för att de skulle vara särskilt avskilda åt Jehova. (4 Mos. 6:2—8) Nu i vår tid är det omöjligt för er att avge ett nasirlöfte, men som församlingsförkunnare kan ni göra någonting liknande när ni är feriepionjärer. Det är orsaken till att feriepionjärtjänsten betraktas som ett av våra ”särskilda privilegier i tjänsten” i boken ”Lyktan”, sidorna 184 och 197.

Detta särskilda privilegium av tjänst står öppet året om för alla som är kvalificerade. Många planerar sin ansökan så att de kan ägna mera tid åt Jehova under kretstjänarens besök. Andra avsätter mars eller april för pionjärtjänst. Ytterligare andra utnyttjar de tider under sommaren eller vintern då de har semester eller lov och är fria från förvärvsarbete eller skola.

I synnerhet under de två senaste åren har det varit en stor ökning i antalet av dem som åtminstone en gång om året har varit avskilda åt Jehova som feriepionjärer. Detta visas i tabellen på den här sidan. Antalet 283 visar medeltalet feriepionjärrapporter varje månad. Somliga förkunnare har tjänat som feriepionjärer under flera månader i följd eller mer än en gång under året.

Det är skrivet: ”Intet är bättre för människan, än att hon är glad under sitt arbete.” (Pred. 3:22) Som pionjärer vet vi att det inte finns något bättre sätt att skörda sådan glädje av sina egna gärningar än att vara i Jehovas tjänst hela tiden. Som församlingsförkunnare kan du få erfara detta genom att avsätta tid som feriepionjär, till exempel under mars och/eller april.

Varför inte göra det till ett samtalsämne i familjen och i församlingen, uppmuntra andra att förena sig med dig eller att samarbeta med dig för att göra det möjligt? Vad som är viktigare: Varför inte göra det till ett böneämne inför din allsmäktige, himmelske Fader?

Du kommer att finna ökad tillfredsställelse av dina egna enskilda ”gärningar” såsom feriepionjär, genom att tjäna Jehova på detta särskilda sätt. Och vem vet, din feriepionjärtjänst nu i mars eller april kan ge dig just den stimulans du behöver i din hängivenhet för Jehova för att du till sist skall komma med i de reguljära pionjärernas växande led. Detta skulle också vara någonting alldeles särskilt att glädjas över. Tänk bara på de tusen och åter tusen fler timmar som skulle ägnas åt Jehovas lovprisning, om siffrorna i dessa tabeller blev fördubblade!

Vad som hjälpte oss att börja

Skulle ni uppskatta att höra några faktiska erfarenheter, som talar om vad som har uppmuntrat några av oss till att bli reguljära pionjärer?

Kärlek till Jehova var uppenbarligen tillräckligt motiv för en syster i södra delen av Norrland: ”Att jag blev pionjär berodde på en önskan att få tjäna Jehova helhjärtat och få stå helt till hans förfogande. Denna önskan fick näring av umgänge med sådana som hade samma inställning. Den förkunnare som studerade med mig berättade ofta glädjande erfarenheter som feriepionjärer och reguljära pionjärer hade haft i sin tjänst. Jag insåg att denna glädje även kunde komma mig till del genom att ta steget ut i pionjärtjänsten.” Ifrån södra delen av landet berättade en annan pionjärsyster: ”Jag arbetade på en stor telefonstation och umgicks dagligen med världsmänniskor, och jag kände hur svårt det var att uppfylla min önskan att mer och mer tjäna Jehova. Jag hade vid sammankomster hört om pionjärtjänstens välsignelser och vilket skydd den utgjorde. Därför blev jag pionjär. Vad man sagt mig var sant. Jag blev helt upptagen i Jehovas verk, och de många välsignelserna jag fick erfara fyllde mig med lycka.”

Pionjärtjänst eller högre skolutbildning — vilket är det bästa? En pionjärbroder berättar: ”Under min uppväxttid blev jag av mina föräldrar uppmuntrad till att bli pionjär så snart jag hade fullgjort min skolplikt. Jag tog det dock inte på allvar, och jag tyckte att jag åtminstone skulle gå igenom de tre åren på gymnasiet, vilket jag tyckte skulle ge mig mer möjligheter att få arbete. När jag slutat den obligatoriska skolan, fortsatte jag alltså på gymnasiet. Hur blev det? Hur blev min andlighet påverkad av den låga moralen som råder vid dessa skolor? Gjorde jag framsteg inom organisationen? Faktum var att det var en plåga för mig att gå ut i tjänsten de få timmar jag använde till det. Jag fick tvinga mig ut. Jag blev starkt påverkad av det tänkesätt som är kännetecknande för denna världen. Rikets intressen kom i andra hand. Under denna tid märkte jag vilken skillnad det är mellan världens ungdom och de kristna ungdomarna. Jag fick avsmak för dessa världsliga ungdomars handlingssätt, och jag bestämde mig för att inte längre umgås med dem. Jag har aldrig ångrat att jag så hastigt klippte av mina kontakter med världens ungdom. Vilken skillnad! Skillnaden mellan mitt forna liv och livet som pionjär är som mellan natt och dag. Aldrig hade jag tänkt mig att man kunde känna sig så lycklig över att gå i tjänsten 100 timmar i månaden, jag som förut ansåg det som en börda att vara regelbunden i tjänsten. Nu har jag definitivt slutat skolan och har deltidsarbete som tidningsbud.”

Är du verkligen övertygad om att det endast är kort tid kvar för detta arbete att rädda människor undan den tillintetgörelse som skall komma över denna onda tingens ordning? Hur viktigt är det då inte att handla på ett sätt som både blir till hjälp för medmänniskor och till skydd för en själv! En pionjärsyster i en stad i sydvästra Sverige berättar: ”Förutom glädjen att man nu har mer tid till att hjälpa människor är man så tacksam över att detta samtidigt ökar ens andlighet.”

Är ni föräldrar medvetna om hur mycket ni kan göra för att hjälpa edra barn att bli pionjärsinnade? En pionjär i en stad i norra delen av landet berättar: ”Min far använde varje år en del av sin semester till att vara feriepionjär med oss barn. Jag uppskattar verkligen den uppoffring han gjorde för oss på så sätt. Jag blev först feriepionjär på grund av detta goda föredöme mina föräldrar gav mig. Jag beslöt mig för att göra pionjärtjänsten till min levnadsbana. Under den tid jag hitintills har varit pionjär skulle jag verkligen inte ha velat göra något annat. Nu är det mitt sätt att leva och verka. Det är jag mycket tacksam för.”

Ett av de många ting man får lära sig som feriepionjär och som reguljär pionjär är att tillrättalägga ett gott arbetsschema. En församlingstjänare i en stad i Mellansverige berättar: ”Sällskapet har ju uppmuntrat vänner, inte minst ungdomar, att nöja sig med ett deltidsarbete och träna sig som feriepionjärer i syfte att bli reguljära pionjärer. Under sommaren började två unga förkunnare att arbeta med detta mål i sikte. De slutade sina kontorsarbeten och fick ett städarbete som de hjälps åt med en timma varje kväll, och på så sätt tjänar de tillräckligt för sitt uppehälle. De arbetade som feriepionjärer under hösten och trivdes utmärkt. För litet sedan sade de: ’Nu känner vi att vi har rytmen inne och att detta är det rätta sättet att leva. Vi ansöker som reguljära pionjärer.’ Sällskapet förordnade dem som reguljära pionjärer den 1 januari 1971. De arbetar nu dagligen med olika förkunnare i församlingen och bidrar på så vis till hela församlingens bästa.”

Många förkunnare har funnit det möjligt att minska den tid de använder för att tjäna till livets nödtorft, som följande erfarenhet, berättad av en pionjärbroder, kan belysa: ”Jag har försörjningsplikter, arbetar halvtid, har bättre tid med mina barn och har hellre en slant över nu än förut då onödiga utgifter rann ut i Nilens vattenflod.”

Liknande erfarenhet berättar en pionjärsyster: ”Den förnämsta orsaken till att jag är pionjär är att jag önskade tjäna Jehova, och därnäst som orsak måste jag framhålla den stora betydelse som pionjärmötena på kretssammankomsterna har haft. Det var först när jag började vara med på dessa möten som jag definitivt beslöt mig för att noggrant överväga mina möjligheter, och detta ledde till att jag såg möjligheten. Jag såg att jag skulle kunna ägna mindre tid åt världsligt arbete och mera tid åt de teokratiska intressena. Jag har under det gångna året inte saknat något och levt lika gott som tidigare, trots att jag tjänar bara hälften mot tidigare. Behållningen har varit stor. Bättre familjeförhållanden. Kommit närmare Jehova och så vidare.”

Många pionjärer berättar hur stor betydelse en god pionjäranda i en församling har för dem som går och överväger möjligheten att börja som pionjär. En pionjärsyster som är verksam i en stad i Mellansverige berättar: ”Fylld av entusiasm då jag för fyra år sedan lärde känna sanningen bestämde jag mig för att så fort som möjligt bli heltidsförkunnare. I församlingen rådde det en fin pionjäranda som sporrade till större nit. Jag kände mig innerligt tacksam till Jehova när jag den 1 oktober 1969 kunde träda in i pionjärernas led. Är nu lycklig över att pionjärtjänsten har hjälpt mig att mer uppskatta privilegiet att bedja och förtrösta på Jehova och hans vägledning.”

Förutom den goda verkan som en verklig pionjäranda i församlingen har så betyder det också mycket att vi som redan är pionjärer utnyttjar tillfällena till att uppmuntra dem som skulle kunna ha möjligheter att börja som pionjärer. En syster som nu är verksam som pionjär i Småland berättar att ”ett brev från min äldre syster som är reguljär pionjär hjälpte mig att fatta beslutet att gå ut i pionjärtjänsten”. En annan syster som ofta är feriepionjär i syfte att snart börja som reguljär pionjär har följande att berätta: ”Förutom att de två pionjärer med särskilt uppdrag som är verksamma i församlingen verkligen går före med ett gott exempel och uppmuntrar alla oss andra, så har andan i församlingen över huvud taget inriktats på att uppmuntra till pionjärtjänst. Givetvis har mötena gjort sin del, för min del särskilt församlingsbokstudiet, som varit speciellt uppbyggande. Och ökad tjänst på fältet är ju så viktig, eftersom det gäller att rädda liv.”

Det är således av mycket stor betydelse att vi i församlingarna uppmuntrar varandra ”till kärlek och goda gärningar”, och då inte minst genom att uppmuntra till feriepionjärtjänst och tjänsten som reguljär pionjär. Vi har många erfarenheter som vittnar om hur stor betydelse sådan uppmuntran och hjälp har. En pionjärsyster i Stockholm berättar: ”Jag har hört andra tala mycket om pionjärtjänsten, och det stimulerade mig. Feriepionjärtjänsten och pionjärmötena på kretssammankomsterna stimulerade mig till att börja som reguljär pionjär i maj 1970.” En annan pionjärsyster i Stockholm: ”Det som stimulerade mig till feriepionjärtjänst under sommarlov från skolan var att jag umgicks mycket med andra pionjärer och hörde dem tala om pionjärtjänsten och om de erfarenheter de hade haft. Därför ville jag också pröva på pionjärtjänsten. Det som fick mig att börja som reguljär pionjär var pionjärmötena vid sammankomsterna.”

Det är uppenbart att vad som betyder mycket för tillväxten i pionjärernas led — och likaså när det gäller feriepionjärtjänsten — är hur tillståndet är i varje församling. Råder det en god pionjäranda i församlingen, och det genom att inte minst bröderna i församlingen tar ledningen i att bli feriepionjärer och även reguljära pionjärer, när detta är möjligt, då kommer fler och fler att se sina möjligheter när det gäller pionjärtjänsten.

Kanske många av er församlingsförkunnare kan bli pionjärer liksom vi har blivit det. Har du tänkt på den saken? Antingen du är 50 eller 60, 30 eller 40 år eller du är i tonåren eller i 20-årsåldern, kanske också du kan ha en del i den rikt välsignade pionjärtjänsten. Om du inte tidigare har tjänat som pionjär, varför då inte börja som feriepionjär i mars eller april? Om du är fri till att göra det, så uppmanar vi dig att under bön allvarligt begrunda den saken. Och om du kan ta emot denna inbjudan, kommer också du att bli mycket lycklig i din utökade tjänsteutövning.

Var förvissade om vår kärlek till er alla.

Edra medslavar inför Jehova

Alla pionjärerna

[Tabell på sidan 3]

(För formaterad text, se publikationen)

PIONJÄRER

Medeltal per år

471

300

235

200

178

1950 1955 1960 1965 1970

[Tabell på sidan 4]

(För formaterad text, se publikationen)

FERIEPIONJÄRER

Medeltal per år

283

130

79

58

1957 1960 1965 1970