Gör framsteg i tjänsten
1 Det är en glädje att arbeta för Jehovas sak. Den glädjen växer om vi fortsätter att göra framsteg. Aposteln Paulus uppmanade Timoteus: ”Tänk på dessa ting; gå upp i dem, så att dina framsteg må bli uppenbara för alla människor.” (1 Tim. 4:15, NW) Vi kan också göra framsteg. Och vi kommer att göra det, om vi följer Paulus’ råd till Timoteus, det vill säga om vi tänker på tingen i Guds ord och går upp i att tillämpa det som sägs där.
2 I varje församling finns det mycket arbete att göra, och det är behov av villiga arbetare. Ställer du dig till förfogande? Det skulle vara förträffligt att göra det. Men det innebär inte att försöka manövrera förhållandena så att du blir mer framträdande i församlingen. Det innebär att du anstränger dig för att göra saker och ting för dina bröder och systrar, att du uppmuntrar dem, arbetar med dem i tjänsten på fältet, bygger upp dem andligen. Det innebär att du erbjuder din hjälp, om möjligt, när det är något extra arbete som behöver utföras i Rikets sal. Det inbegriper att du fullgör de uppdrag du fått i förbindelse med mötena och gör detta inte för att roa eller underhålla åhörarna utan för att bygga upp församlingen i andligt avseende, önskan att göra detta och förmågan att utföra det väl kommer av att du flitigt studerar bibeln och tillämpar den i ditt liv. Gör du sådana framsteg?
3 Pionjärtjänsten är ett annat underbart privilegium som står öppet för många. Är du pionjär? Är pionjärtjänsten ett mål som du arbetar hänemot? Detta är inte något man ägnar sig åt bara om man inte har något annat som upptar ens tid. Det är ett arbete för dem som sätter värde på den tid de har till sitt förfogande och utövar självbehärskning för att utnyttja den väl. Att vara en god pionjär är inte bara en fråga om att rapportera en viss mängd tjänst på fältet. Kvalifikationerna för en god pionjär är desamma som för en god församlingsförkunnare; den enda skillnaden är att pionjären har möjlighet att ägna mer tid åt tjänsten. Båda två bör uppodla sann kärlek till tjänsten och djup omsorg om människorna på distriktet. Båda två bör känna sig manade att använda varje tillfälle att hjälpa uppriktiga människor att lära känna Jehova och hans underbara uppsåt. Båda två bör ständigt vara vakna för sätt att förbättra sin tjänst på fältet. Båda två bör vara livligt medvetna om vikten av att leva ett moraliskt rent liv och ådagalägga andens frukt i allt vad de företar sig. Gör du framsteg i dessa avseenden?
4 Att man ger gensvar på kallelsen att tjäna där behovet är större kan också vara ett tecken på framsteg. Alla kan inte ta ett sådant steg, men många har gjort det. De kunde göra sig fria från några av de hinder som materiella intressen utgjorde i deras tjänst för Jehova. De flyttade till en församling som behövde hjälp i tjänarstaben eller med att täcka distriktet med de goda nyheterna. Några har kunnat använda sina förmågor till att hjälpa till med att bygga Rikets salar på dessa platser. De välsignelser som blivit följden har fått dem att känna stor glädje i hjärtat.
5 Att tjäna där behovet är större behöver naturligtvis inte kräva att man flyttar. Det kan finnas områden inom din egen församlings distrikt som inte har blivit bearbetade på länge. Varför inte höra med tidskrifts- och distriktstjänaren hur läget är?
6 Vi kan sannerligen allesammans gå framåt. Några har möjlighet att flytta till nya arbetsfält — som pionjärer, missionärer eller medlemmar av Betelfamiljen. Och om de är kvalificerade, bör de uppmuntras att göra det. Men vare sig vi kan träda in i detta slags arbete eller inte, kan vi lära oss att göra bättre bruk av tiden. Vi kan dra större fördel av de tillfällen som står öppna för oss i tjänsten på fältet och i församlingen. Vi kan studera Guds ord flitigare och söka tillämpa det mera helt och fullt i vårt liv. Om vi tänker på dessa ting och går upp i dem, kommer framsteg inte att vara en sällsynt tilldragelse utan en ständig del av vårt liv.