Hur man bär fram de goda nyheterna — Med resonlighet
1 I Titus 3:2 (NW) uppmanas de kristna att ”vara resonliga, i det de ådagalägger all mildhet mot alla människor”. Detta gäller vare sig vi har att göra med myndighetspersoner, som åsyftas i Paulus’ brev till Titus, eller människor vi predikar för från dörr till dörr. Rikets mellanradiga översättning hjälper oss att inse att resonlighet innebär ”foglighet”. Att vara foglig innebär att ”sakna stelhet”, att vara medgörlig.
2 Att vara resonlig eller ”foglig” innebär inte att vi kompromissar, när det gäller vad som är sant, eller att vi inte gör någon som helst ansträngning för att bemöta invändningar. Nej, vi strävar efter att skickligt bemöta invändningarna i den utsträckning vi kan, men vi insisterar inte på att den besökte skall lyssna, om han säger att han känner till vår verksamhet och inte vill höra vad vi har att säga. — Jos. 24:15.
3 När en person säger att han är upptagen, kan vi säga: ”Jag ville helt kort presentera en kostnadsfri bibelstudiekurs som kanske kan intressera er. Jag skulle vilja lämna det här vikbladet, så kan ni läsa igenom det när ni får mera tid.” Om vikbladet tas emot kan du fråga: ”När skulle det vara lämpligt att jag kommer tillbaka för att helt kort dryfta saken med er?” Vad har du åstadkommit genom att behandla situationen på detta sätt? För det första har du i korthet förklarat syftet med ditt besök, du har också visat den besökte att du har tagit hänsyn till vad han sagt. Åtminstone ditt hänsynstagande kommer att göra ett gott intryck. Han kanske samtycker till ett återbesök eller är mera benägen att ta tid till att lyssna nästa gång han får ett besök. Du visar ”foglighet” nu för att åstadkomma mera i det långa loppet.
4 Antag att den besökte verkligen har bråttom. Vi kan helt vänligt föreslå att han tar litet tid till att lyssna. Men skulle det vara resonligt att ignorera hans omständigheter, när han ber oss komma igen en annan gång? Vi vet att vi inte skulle uppskatta om någon kom till vår dörr och insisterade på att tala om sin religion, när vi hade bråttom med att förbereda oss för att gå till något av mötena. Skulle du känna dig vänligt stämd mot honom, om han underlät att ta hänsyn till dina förhållanden? Och hur skulle du känna det om du samtyckte till ett kort samtal och han stannade för länge?
5 Ofta kommer vi till människor som är väl förtrogna med vårt arbete, och de vill helt enkelt inte tala med oss. I ett sådant fall gör vi väl i att komma ihåg vad som framhålls i Matteus 10:13. Och om vi är vänliga och hänsynsfulla, även om någon är tvär och brysk, kan vi kanske lämna honom med en bättre inställning till Jehovas vittnens verksamhet än han hade tidigare. Detta skulle vara ett utmärkt resultat, och det skulle kunna jämna vägen för att ett vittnesbörd kan bli avgivet längre fram.
6 Vi uppskattar inte när någon ansätter oss eller underlåter att ta hänsyn till våra känslor, eller hur? Det är alltså bra att vi är resonliga och inte oböjliga, så att vi inte insisterar på att den andre omedelbart skall godta vår synpunkt. Om vi i största möjliga utsträckning ger klara och enkla förklaringar och gör bruk av god undervisning, förutom att vi är resonliga när vi hänvänder oss till människor, vet vi att det blir lättare för rättsinniga människor att förstå och handla i enlighet med budskapet om Riket.