Sällskaplig samvaro

¹ Jehovas folk tycker om att komma tillsammans. Detta gäller både mindre grupper, såsom i en familj, och större sammankomster. Bibeln uppmuntrar oss att komma tillsammans för att uppliva varandra till kristen kärlek och goda gärningar. — Hebr. 10:24, 25.

² Det är inte bara vid församlingens möten som vi tycker om att vara tillsammans. Ibland samlas två eller fler familjegrupper för att läsa bibeln eller förbereda veckans Vakttornsstudium tillsammans. Ibland kan de också göra anordningar för att tillbringa tid tillsammans, inte i första hand för att studera bibeln, utan för avkoppling och rekreation. Också detta kan vara uppbyggande. Men när du planerar något sådant är det naturligtvis förståndigt att inte inbjuda fler än att du kan övervaka det hela på tillbörligt sätt.

³ Ibland hör vi talas om att bröder eller systrar har hyrt lokaler för att på så sätt planera trevlig samvaro med andra vittnen. Sällskapet har fått brev från bröder som är oroade över vad de lagt märke till eller hört talas om i samband med sådana tillställningar. Är det tillbörligt att anordna sådant?

⁴ Det är inte Sällskapets eller församlingens äldstes sak att fastställa regler för vad andra kan eller inte kan göra i fråga om sällskaplig samvaro, även om det utan tvivel är på sin plats att de äldste ger kärleksfulla råd.

⁵ Det är sannerligen tillbörligt för kristna att vara gästvänliga. (Rom. 12:13) Men när man gör anordningar för att underhålla andra, måste man tänka på tillställningens storlek. Erfarenheten har visat att det kan förekomma fallgropar och problem i förbindelse med större tillställningar för sällskaplig samvaro. Den som är värd har ett stort ansvar. Han är ansvarig för vad som äger rum vid en tillställning som står under hans ledning. Vid en bjudning som hålls i ens eget hem är det vanligen ingen svårighet att avgöra vilka som kommer att vara närvarande och vad man kommer att ägna sig åt. Men sådana problem kan öka när en stor grupp kommer tillsammans i en hyrd lokal.

⁶ Det är förståndigt att du förvissar dig om vilka du välkomnar såsom dina nära umgängesvänner. Lärjungen Judas skrev att det finns somliga som bekänner sig vara medkristna men ”vänder vår Guds oförtjänta omtanke till en ursäkt för tygellöshet”. Han varnade för köttsligt sinnade människor som, enligt vad han sade, liknar ”blindskär vid edra kärleksmåltider, då de håller festmåltid med er, . . . vilda havsvågor, vilka likt skum kastar upp sina egna orsaker till skam”. (Jud. v. 4, 12, 13, NW) Det är därför bra att vara försiktig.

⁷ Vi bör naturligtvis inte bara vara intresserade av vad andra kan göra. Vårt eget uppförande och den verksamhet som vi inbjuder andra att ta del i förtjänar likaså allvarlig eftertanke. I 1 Korintierna 10:31 framhöll aposteln Paulus en princip som bör vägleda oss. Han sade: ”Vare sig I äten eller dricken eller vadhelst annat I gören, så gören allt till Guds ära.” Om vi gör det, kommer det inte att vara något i samband med vad vi äter eller dricker eller det sätt på vilket vi gör detta som skulle kunna bli till anstöt för andra. Vår klädedräkt kommer då att vara blygsam, som det anstår kristna. Vår konversation kommer att vara hälsosam — i skarp kontrast till världens dåraktiga tal och oanständiga skämt. Och om det förekommer dans, kommer den utan tvivel inte att försiggå på ett sätt som kan uppväcka orena begär. Förhåller det sig verkligen så med den sällskapliga samvaro du ägnar dig åt? — Rom. 14:13, 21; 1 Tim. 2:9, 10; Ef. 5:3, 4.

⁸ Våra individuella behov av rekreation kan variera. Men är det förståndigt att ge den en så framträdande ställning att man reser långa sträckor och ger ut en hel del pengar för att kunna vara med vid varje tillställning för sällskaplig samvaro? Och även när det gäller bjudningar som äger rum nära ditt hem, hur många kommer att känna sig fysiskt vederkvickta eller andligen stimulerade för att vara med vid församlingens möten eller ta del i tjänsten på fältet nästa förmiddag, om de som är med vid bjudningen inte kommer hem förrän sent på natten?

⁹ Det finns tillfällen då församlingar planerar en gruppresa för att bege sig till ett av Sällskapets avdelningskontor eller till en sammankomst, kanske med uppehåll längs vägen för en picknick eller för sightseeing. Men när det gäller verksamhet som uteslutande tar sikte på rekreation anser församlingarna det vanligen bäst att låta dem som är intresserade av detta själva göra sådana anordningar. Och eftersom mötestiderna fastställs av församlingen som helhet, sätter man inte utan vidare dessa åt sidan, när vissa av församlingsmedlemmarna uttrycker önskemål om att anordna en utflykt.

¹⁰ Det är på sin plats att använda tid för avkoppling, och detta kan bli till glädje och gagn. Men vår främsta strävan är att styrka våra bröder andligen och att till fullo verkställa det brådskande arbetet att predika och göra lärjungar. Av den orsaken måste vi ägna allvarlig eftertanke åt att vi använder tiden förståndigt.