Skydda och bygg upp församlingen genom lojalitet
1 De som traktar efter ansvar i församlingen och alla andra som vill behaga Gud måste uppodla lojalitet. Vilken fin egenskap är inte lojalitet! Detta gäller i synnerhet när den förenas med kärlek, när det är fråga om sann, lojal kärlek. ”En sann vän älskar alltid och är en broder som föds för tider av nöd.” — Ords. 17:17, NW.
2 Lojalitet uppfattas ibland som troget fasthållande vid en regent eller regering eller vid en ledare eller rörelse, men bibeln visar att mera är inbegripet; det är omtanke, som kärleksfullt fäster sig vid sitt föremål ända tills dess syfte i förbindelse med detta föremål har förverkligats. Motgångar får en inte att överge den djupa vänskap som är grundad på lojal kärlek. Endast otrohet, verklig illojalitet, kan åstadkomma att detta starka band slits.
3 De som befinner sig i Jehovas närvaro säger om honom: ”Endast du är lojal.” (Upp. 15:4, NW) Människor kan inte nå upp till Jehovas fullkomliga och balanserade lojalitet, men vi kan sträva efter att efterlikna hans upphöjda exempel. (Ef. 5:1) Vi älskar, därför att han först har älskat oss. (1 Joh. 4:10, 11) Inom den kristna församlingen dras vi samman i kärleksfull lojalitet mot Jehova och mot varandra. ”Sann rättfärdighet och lojalitet” ingår i den nya kristna personligheten. — Ef. 4:24, NW.
4 De äldste bör vara ”lojala” på ett föredömligt sätt, när de som herdar vårdar sig om hjorden. (Tit. 1:8, 9, NW) Deras lojala kärlek till Jehova driver dem inte bara till att föredömligt axla sitt ansvar, utan också att stå vid sina trogna medtjänares sida, när dessa får utstå smälek eller prövningar. Deras arbete består i att hävda och upprätthålla Jehovas namn i församlingen och inför samhället. (2 Kor. 7:1) När de ger råd, är de förpliktade att hålla sig till Guds trofasta ord. De måste alltid vara på sin vakt så att orenhet, falska läror och splittring inte tillåts i församlingen.
5 Lojal kärlek hjälper oss att ha överseende med varandras oavsiktliga synder och svagheter, ”ty ’kärleken överskyler en myckenhet av synder’”. (1 Petr. 4:8) Å andra sidan kommer lojalitet mot Gud att hjälpa oss att undvika missriktad lojalitet, benägenheten att stödja andra, särskilt nära vänner, även om de handlar orätt. I det forntida Israel skulle de som blev vittnen till missgärningar tala om för de äldste vad de visste, för att de inte skulle få dela skulden för ett eventuellt felaktigt domsutslag. — 3 Mos. 5:1.
6 Så om du äger kännedom om verkliga missgärningar — om personer bedriver sådant som skulle kunna leda till uteslutning — bör du i sann lojalitet hjälpa de äldste med alla de faktiska upplysningar du har. Detta är inte att ”tjalla”, som det kallas i den gamla världen. I kärlek till sådana personer kanske du först väljer att uppmana dem att själva gå till de äldste och bekänna sitt felsteg, men du bör göra klart för dem att om de inte går själva, så kommer du att göra det. Det är i själva verket lojalt mot dem som felat att hjälpa de äldste att få reda på alla omständigheterna, så att de kan ge den hjälp som behövs i avsikt att hjälpa dem som farit vilse att inte förlora det eviga livet.
7 Lojalitet mot Gud jämte råden från hans ord åstadkommer ett klimat av förståelse och respekt, i vilket vårt förhållande till varandra kan tillväxa. Det kan hjälpa oss att inte tvinga på andra vårt samvete i frågor som gäller personligt tycke och smak, såvida inte Skriftens principer överträtts. Endast när klädstilar eller personligt yttre och liknande ting verkligen går till ytterlighet, bör de äldste känna sig föranledda att ge skriftenliga råd.
8 Lojalitet mot Gud och våra bröder skänker oss frid och ett rent samvete. Det uppmuntrar andra till större kärlek och lojalitet och gör oss förtjänta av Guds godkännande. Han kommer då att lyssna till församlingens böner och besvara dem. (1 Tim. 2:8) Tack vare den goda anda som lojaliteten bidrar till kan vi känna större frimodighet gentemot Gud och människor. — Hebr. 4:16.