Möten håller oss samman
1 Inget kan vara viktigare än att bevara ett gott förhållande till Jehova och våra bröder. Mötena spelar en viktig roll i förbindelse med detta. Nu, mer än någonsin tidigare, är ”vår församlingsgemenskap” något vi helt enkelt inte har råd att försumma. — Hebr. 10:25.
2 Ett gott förhållande till Jehova beror på det sätt på vilket vi dyrkar honom. Blott och bart passiv gudsdyrkan har aldrig varit godtagbar. Allt som krävs i förbindelse med den rena gudsdyrkan inbegriper ”uppriktig strävan”. (2 Petr. 1:5, NW) Att vara med vid möten är ett sätt på vilket vi ådagalägger sådan strävan.
3 Våra möten är avsedda att undervisa oss om Jehova och hjälpa oss att allt klarare förstå hans vilja. Det behagar honom när vi är livligt intresserade av att inhämta kunskap. Att troget besöka mötena varje vecka skulle kunna jämställas med en ofta upprepad begäran till Jehova: ”Visa mig . . . din väg.” (Ps. 27:11) När alla ikläder sig rollen som ödmjuka lärjungar inför honom, är det i enlighet med hans goda behag att låta oss intimt lära känna honom, vilket blir till välsignelse för oss.
4 När vi höjer vår röst och tar del i mötena, innebär detta att ”offentligen kungöra vårt hopp”, och det behagar honom. (Hebr. 10:23, NW; 13:16) Vårt aldrig upphörande studium av hans underbara egenskaper visar honom vår åstundan att efterlikna dem i vårt eget liv. (Ef. 5:1) Denna strävan att ”nalkas Gud” genom mötena framlockar hans godvilja och bidrar till att lägga en fast grund till en bestående vänskap. — Jak. 4:8.
5 Mötena drar oss också tätt samman med våra bröder. Den hälsosamma atmosfären bidrar till fridens vägar. Sinnena är fyllda med gudaktiga tankar, som frambringar ett enande uppvisande av Guds andes frukter. Starka band till andra knyts lätt, när vördnaden inför Jehova nedbringar känslor av personlig vikt och betydelse till ett minimum. Att man delar gemensamma intressen förjagar den misstro som vanligen åtskiljer människor med varierande bakgrund. Själva vår närvaro är en gest som inbjuder till vänskap. En strävan att dela med oss åt andra av vad vi har lärt oss blir en bekräftelse av vår kärlek till dem och vår åstundan att se dem få del av Jehovas välsignelse.
6 När vi lär känna allt fler av våra bröder och systrar, blir vi belönade med större uppskattning av ”hela sammanslutningen” av bröder och systrar världen utöver. (1 Petr. 5:9, NW) Ju bättre vi lär känna dem, desto starkare blir vår tillit till att de verkligen älskar oss. När svårigheter hotar, känner vi ingen fruktan, eftersom vi vet att våra bröder bryr sig om oss och kommer att göra allt som står i deras makt för att hjälpa oss. I påfrestande tider hjälper dessa band de svaga att vara starka och hjälper alla att uthärda vedermödor. (Pred. 4:11, 12) Vars och ens tro görs starkare genom det ständiga ”utbytet av uppmuntran”. (Rom. 1:11, 12, NW) Finns det någon annan föranstaltning som har bidragit så mycket till Jehovas folks glädje och endräkt?
7 Vi har fått del av många välsignelser, därför att vi har gjort ansträngningen att bevara ett gott förhållande till Jehova och våra bröder. Ständig undervisning har gjort oss till det i religiöst avseende mest välunderrättade folket i världen. Vi känner vår Gud som vi känner en nära vän, och vi uppskattar allt det goda hos honom som har vunnit vår respekt och aktning. Att vi odlat hans andes frukter i vårt liv har skänkt oss djup personlig tillfredsställelse såväl som ett fast hopp för framtiden. Med tanke på alla vittnesbörd vi har om hans godvilja har vi sannerligen fått bevis för att Jehova verkligen har omsorg om oss. — 1 Petr. 5:7.
8 Vi är lyckliga när vi är tillsammans med våra bröder, trygga i deras sällskap som verkligen uppnått frid. Vi blir inte längre utmattade av spänning och rivalitet, som åtföljer strävan efter själviska intressen. Vi kan varmt välkomna de nya och visa sann gästfrihet. Av egen erfarenhet kan vi intyga att kärleken sannerligen är ”ett fullkomligt föreningsband”. — Kol. 3:14, NW.
9 Förutom de regelbundna mötena, som vi åtnjuter varje vecka, kommer många av oss att bli vederkvickta vid en av sammankomsterna ”Guds suveränitet”, som hålls i sommar. Med tanke på de välsignelser vi får del av där är det säkert ingen som funderar på att stanna hemma. Känner du dig inte tacksam mot Jehova för dessa överflödande andliga föranstaltningar i en tid då det råder så stort behov av dem? Finns det något tillfälle då vi känner oss närmare honom och våra bröder än vid mötena? Hur passande är det inte att vi avslutar varje möte med en bön av innerlig tacksägelse och sedan går hem ”fulla av glädje och fröjd”. — 2 Krön. 7:10.
[Infälld text på sidan 1]
Bevara goda förhållanden och gott kommunicerande genom möten.