Att ha omsorg innebär att dela med sig
1 Aposteln Paulus sade: ”Men allt gör jag för de goda nyheternas skull, för att kunna bli delaktig i dem med andra.” (1 Kor. 9:23) I 1 Kor. 9 vers 19 nämner Paulus hur långt han var villig att gå för att göra sin andel i att frambära de goda nyheterna för andra. Han säger där: ”Fastän jag är oberoende av alla, har jag nämligen gjort mig till allas slav för att kunna vinna så många fler.” I 1 Kor. 9 vers 22 fortsätter han: ”För de svaga har jag blivit svag för att kunna vinna de svaga. För alla slags människor har jag blivit allt för att i alla händelser kunna frälsa några.”
VAD KAN VI DELA MED OSS AV?
2 Jo, att göra lärjungar till Jesus Kristus innebär mera än en timmes samvaro i veckan för bibelstudium. Tänk efter! När människor lär känna vad som är Guds vilja för dem, börjar de inse att de måste överge vissa gamla vanor, gamla bekantskaper och umgängesvänner, gamla sätt att skaffa sig rekreation och förströelse, ja, med andra ord, den gamla ordningen. Somliga blir rentav utstötta från sina familjer, när de tar ståndpunkt för den sanna gudsdyrkan! Är det rimligt att förvänta att de låter allt detta hända dem utan att de får någon tillbörlig ersättning inom dessa områden? På tal om detta sade Jesus: ”Jag säger er i sanning: Ingen har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min skull och för de goda nyheternas skull, som inte skall få hundrafalt nu i den här tidsperioden: hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar, tillsammans med förföljelser, och i den kommande tingens ordning evigt liv.” — Mark. 10:29, 30.
3 Jesu försäkran att de som tar ståndpunkt för de goda nyheterna skulle vinna nya vänner och få en ny familj, till och med i den här ordningen, kan inte få detta att inträffa automatiskt, eller hur? Uppfylls inte hans försäkran i själva verket genom våra ansträngningar att åstadkomma att det sker såsom han säger här? Jesus gav uttryck åt sin tillförsikt om att hans lärjungar skulle släppa till sig själva helhjärtat, sin vänskap, sitt stöd, sin tid och sina resurser för att hjälpa andra, och detta för att efterlikna hans exempel. Den som på detta sätt delar med sig visar verkligen OMSORG. Paulus skrev till en grupp kristna: ”Då vi således har öm tillgivenhet för er, fann vi stort behag i att inte bara ge er av Guds goda nyheter utan också av våra egna själar, eftersom ni blev oss kära.” — 1 Tess. 2:8.
DET KRÄVS OSJÄLVISKHET
4 Att dela med sig i denna utsträckning kräver ett stort mått av osjälviskhet. Det innebär att vi för dessa som är på väg att bli lärjungar måste göra många saker som vi uppskattar att vara vänner och vår familj gör för oss. Det kan vara något så enkelt som att ringa upp dem under veckan för att ta reda på hur de har det, eller också kan det kräva något så omfattande som att hjälpa dem att få tag i ett arbete. Är du snickare? Har du då erbjudit dig att laga en sak i deras hem som du har lagt märke till skulle behöva lagas? Är du mor? Skulle du då någon gång kunna hjälpa dem med deras barn? Kan du bjuda hem dem på ett mål mat eller hälsa på dem för att äta en måltid? Till följd av ett rådande behov har några bröder och systrar gett dem som de studerat med ”körlektioner”. Andra har hjälpt nödställda som visat sig förtjänta att göra förmånliga inköp lokalt, hjälpt dem att flytta och även lagat bilar åt dem. Har de som du studerar med börjat tala om sitt nuvunna hopp med andra? Är du i stånd att uppmuntra och bistå dem i att göra detta?
5 För att ”kunna bli delaktig” måste man ibland ta emot i stället för att bjuda. (1 Kor. 9:23) Det kan gälla att tacka ja till en inbjudan från en hustru, som du studerar med, att komma hem och äta ett mål mat tillsammans med henne och hennes man som inte är så gynnsamt stämd. Eller att tacka ja när den du studerar med erbjuder sig att hjälpa dig med någon enkel, praktisk sak.
6 Det är nyttigt att tänka på att omsorg kommer först, därefter önskan att dela. Omsorgen är orsaken, drivkraften; delaktigheten är verkan, resultatet. Vi bör ha omsorg om människor, därför att Gud älskar dem, och vi bör dela med dem, inte bara som ett medel för att nå ett mål, utan därför att vi verkligen har omsorg. Att eftersträva delaktighet med dessa som är på väg att bli lärjungar bör inte vara något svårt, eftersom lusten till delaktighet ju hör ihop med vårt levnadssätt som kristna. Att vi delar med oss till dessa intresserade, eller att vi är delaktiga med dem, bör i själva verket innebära att vi utvidgar vår samhörighet med våra bröder och systrar. Paulus sade: ”Låt oss därför, så länge vi har gynnsam tid till det, göra vad som är gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron.” (Gal. 6:10) Ifall vi verkligen har omsorg om dessa som vi studerar bibeln med, är det troligt att de kommer att sätta värde på sanningen, inte bara såsom en rätt lära, utan såsom vad den verkligen är — ett levnadssätt.