De som ”förvärvar åt sig en utmärkt ställning”
1 Om biträdande tjänare skrev Paulus: ”Ty de män som tjänar på utmärkt sätt förvärvar åt sig en utmärkt ställning och ett mycket fritt och öppet tal i den tro som är förbunden med Kristus Jesus.” (1 Tim. 3:13) Med dessa ord förklarade inte aposteln vad som skulle vara en förutsättning för att kunna vara en biträdande tjänare, nej, han talade om de gagneliga verkningarna när en sådan broder är i full färd med att utföra sin tjänst eller med att fullgöra sina plikter på ett utmärkt sätt.
2 Bibeln anger höga normer för en biträdande tjänare. (1 Tim. 3:8—10, 12) Bröder som rekommenderas bör uppenbart motsvara dessa krav. Att bli en biträdande tjänare är ingen rutinsak; det är inte så att nästan varje vuxen, döpt man bör ha den ställningen såsom ett slags titulatur. Biträdande tjänare bör vara föredömliga, andliga män.
3 Skildringen i Apostlagärningarna 6:1—6 belyser hur det bör förhålla sig med sådana män. (Aid, sid. 1162, 1163) För att kunna helt ägna sig åt ordet behövde apostlarna hjälp med att sköta plikter som var betydelsefulla, men som kunde handhas av andra kvalificerade män. De valde ut män som var ”fulla av ande och vishet”. Således bör de ha varit förtjänta av församlingens tillit. De utvaldes inte för att rätt och slätt sköta någon lägre syssla eller för att de skulle bli uppmuntrade; de fick ett privilegium, och tack vare detta kunde de arbeta hårt med att tjäna församlingen.
4 Biträdande tjänare i våra dagar hjälper till med att sköta många nödvändiga sysslor i förbindelse med Rikets sal, med att lämna ut arbetsmaterial och bistå de äldste med att föra statistik och räkenskaper. På så sätt verkar de till gagn för sina bröder och systrar. Om de inser att det är detta de håller på med, då kommer de att vara samvetsgranna, när de fullgör sina ansvarsuppgifter. I stället för att vara oberäkneliga och mera oregelbundet inställa sig för att fullgöra sina tilldelade plikter kommer de att vara pålitliga vecka efter vecka. Ja, om något som de inte råder över lägger hinder i vägen, så att de inte kan komma i tid eller annars sköta sin tilldelade syssla, kan man lita på att män med deras andliga kaliber gör någon annan anordning. De kommer att se till att församlingen inte lämnas i sticket, så att säga. Församlingen högaktar och värdesätter sådana bröder. — Luk. 16:10—12.
5 Andra områden att tjäna på kan också öppnas. Det är visserligen de äldste som i första hand svarar för ”tal och undervisning”, men biträdande tjänare med goda förmågor kan få sig tilldelade instruktionstal eller punkter på tjänstemötesprogrammet. (1 Tim. 5:17; 3:2) De kan också bli ombedda att hålla offentliga föredrag, antingen hela tal eller delar av ett tal. De kan göra större framsteg, om de vänder sig till en äldste som är erfaren eller rikt begåvad såsom undervisare och ber om vägledning eller kanske ber om råd sedan de hållit ett tal. Ofta blir de ombedda att läsa vid Vakttornsstudiet eller kanske att leda ett bokstudium när omständigheterna kräver detta. Naturligtvis måste omsorgsfull förberedelse ägnas sådana uppgifter.
6 Eftersom en biträdande tjänare skall vara ett föredöme andligen, bör han ta så stor del i tjänsten på fältet som hans omständigheter rimligen tillåter. Han vet att han på så sätt kan behaga Jehova väl och lovprisa honom. Detta blir också en sporre för dem som arbetar tillsammans med honom. Han kan ge dem en hel del utmärkt övning. De kommer att veta att han inte bara har vissa detaljer att sköta, utan att han är en föredömlig tjänare åt Jehova i alla avseenden.
7 Det är således lätt att förstå varför Paulus, när han talade om sådana män, sade att de ”förvärvar åt sig en utmärkt ställning”. Detta är inte, såsom några kan påstå, någon befordran i en kyrklig hierarki. Nej, biträdande tjänare som ”tjänar på utmärkt sätt” försäkras om välsignelse från Jehova och Jesus, och de åtnjuter hela församlingens aktning och stöd. Med rätta förvärvar de ”ett mycket fritt och öppet tal i den tro som är förbunden med Kristus Jesus”. Eftersom de är trogna i sin ställning, uppskattas de för sin utmärkta tjänst; de har en fast och orubblig tro och kan bekänna sin tro utan räddhåga eller fruktan för att bli klandrade.