Uppskattar du det som Jesus Kristus har gjort för dig?
1 Det har inte funnits någon annan människa på jorden som hade kunnat göra det som Jesus Kristus gjorde för mänskligheten. Han har hjälpt oss att få den största gåva som någon kan erhålla, evigt liv. Likväl visar de flesta människor föga uppskattning av vad han har gjort. Hur är det med dig?
2 Brist på uppskattning är en allvarlig sak, och det är alldeles särskilt så när det gäller vår inställning till Guds Son. (Hebr. 10:28, 29) Hur kan vi å andra sidan visa att vi hyser verklig uppskattning? Att vi är närvarande vid åminnelsehögtiden på kvällen onsdagen den 11 april är ett sätt på vilket vi kan visa vår uppskattning. Men det är mera som är inbegripet. Vi kan bli hjälpta att inse detta genom att göra en kort återblick på några få gripande händelser under de sex sista dagarna av Jesu liv på jorden.
DEN 9 NISAN
3 När Jesus gjorde sitt triumferande intåg i Jerusalem söndagen den 9 Nisan blev hans lärjungar uppfyllda av glädje, då de såg den ”som kommer såsom konungen i Jehovas namn!” Deras uppskattning av den messianske konungen drev dem till att ”glädja sig och med hög röst prisa Gud för alla de kraftgärningar de hade sett”. (Luk. 19:37, 38) Om du hade varit närvarande den dagen, skulle du utan tvivel ha tagit del i att prisa Gud. Skulle du ha haft samma uppskattning en vecka, några månader eller till och med flera år senare?
4 Dessa uttryck av lovprisning var så viktiga att Jesus sade: ”Om dessa [lärjungar] skulle förbli tysta, skulle stenarna ropa.” (Luk. 19:40) Om stenarna hade ropat, skulle inte detta ha avslöjat brist på uppskattning från lärjungarnas sida? I dag regerar Kristus som kung tillsammans med sin Fader. Uppskattar vi verkligen vad detta innebär? Om vi gör det, kommer vi att glädja oss och prisa Gud med hög röst i tjänsten på fältet.
DEN 10, 11 NISAN
5 På måndagen, den 10 Nisan, planlade de främsta prästerna och de skriftlärda att förgöra Jesus, ”de kände nämligen fruktan för honom, ty allt folket häpnade oupphörligt över hans lära”. (Mark. 11:18) Trots detta religiösa motstånd gick Jesus modigt ”in i templet och . . . stötte omkull växlarnas bord och bänkarna för dem som sålde duvor”. (Mark. 11:15) Vilken hög aktning visade han inte för Jehovas tillbedjan! Det är sant att vi inte är bemyndigade att bokstavligt ingripa mot dem som utövar det som är orätt, men vi kan vara både modiga och nitiska för Jehovas tillbedjan, precis som Jesus var. (Jämför den liknande handlingen i Johannes 2:14—17.) Visar vi personligen sådana egenskaper när det gäller Jehovas tillbedjan?
6 Följande dag, tisdagen den 11 Nisan, fördömde Guds Son oförskräckt fariséernas skrymteri. Det var just i Jerusalem som han sade till dem: ”Ni stänger himmelriket för människorna; själva kommer ni nämligen inte in, och inte heller tillåter ni dem som är på väg in att komma in.” (Matt. 23:13) Samtidigt uppbjöd Jesus alla sina krafter för att hjälpa människor att komma in i detta rike. Det var på samma dag som Jesus, utanför Jerusalem, inför sina lärjungar uttalade den viktiga profetian om tecknet på hans närvaro och avslutningen på tingens ordning. Han uppmanade sina lärjungar då, och oss i våra dagar, att inte låta andra angelägenheter i livet förringa det betydelsefulla i dessa händelser. Han framhöll detta tydligt, då han sade: ”Ge akt på er själva, att aldrig era hjärtan blir nertyngda av frosseri och dryckenskap och livets bekymmer.” (Luk. 21:34) Hur mycket uppskattar vi det som han sade? Är det budskap, som han förmedlade på den tiden, lika viktigt för oss som det är för honom?
7 Samma dag riktade Jesus uppmärksamheten på en kvinna som satte värde på de ting som tillhör Gud. Han pekade på en änka i templet, som lade ner två små mynt av mycket ringa värde i bidragsbössan. Men Jesus förklarade att detta var ”alla de försörjningsmedel hon hade”. (Luk. 21:1—4) Visar våra gärningar att vi uppskattar den sanna tillbedjan lika mycket som hon gjorde?
DEN 12—14 NISAN
8 På onsdagen, den 12 Nisan, återvände inte Jesus till Jerusalem. Men bibeln omtalar för oss att han blev smord av en kvinna, som hette Maria, med en mycket dyrbar och välluktande olja. Jesus sade att hon gjorde det som förberedelse för hans begravning. (Joh. 12:7) Han uppskattade hennes omtänksamhet så mycket att han sade: ”Varhelst dessa goda nyheter blir predikade i hela världen skall också vad den här kvinnan har gjort bli omtalat till minne av henne.” (Matt. 26:13) Denna händelse väckte upp girigheten hos Judas. Han gick till de främsta prästerna för att köpslå med dem om hur mycket de ville ge honom för att förråda Jesus. — Matt. 26:14, 15.
9 Före solnedgången torsdagen den 13 Nisan gjorde Guds Son anordningar för den sista påsken tillsammans med sina lärjungar. Den 14 Nisan började omkring klockan 18, och Jesus var beredd att oförskräckt möta ett mycket svårt dygn. Vid påskmåltiden tvättade han sina apostlars fötter, också Judas’ fötter! Detta var en särskild kväll för Guds Son och hans apostlar. Han sade till dem: ”Jag har ivrigt längtat efter att äta denna påskmåltid med er.” (Luk. 22:15) Hur svårt måste det inte ha varit för Jesus att veta att Judas, som satt just där och åt tillsammans med de andra apostlarna, skulle förråda honom! När de hade ätit påskmåltiden, gick Judas ut, och Jesus instiftade åminnelsen av sin död med de elva trogna apostlarna. När förrädaren lämnade bordet, visste Jesus att de svåraste timmarna i hans liv snabbt närmade sig. Uppfyllelsen av hans Faders ord och utsikterna till liv för hela mänskligheten berodde på vad han skulle göra. Innan de sjöng lovsånger till Gud och gick ut till trädgården Getsemane bad han, inte bara för sig själv, utan också för dem som ännu inte hade satt tro till honom. (Joh. 17:20) Vilken osjälvisk kärlek till människor!
10 Ute i Getsemane bad han gång på gång med djup känsla till sin Fader. Han hade sagt till tre av sina lärjungar: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och håll er vakna tillsammans med mig.” (Matt. 26:38) Men de var ur stånd att fatta innebörden av de betydelsefulla händelser som just skulle äga rum och somnade. Det dröjde inte länge förrän förrädaren uppenbarade sig tillsammans med en stor folkskara, som hade svärd och påkar. Medan lärjungarna flydde, arresterades Jesus.
11 Sedan Jesus blivit förrådd, tillbringade han resten av natten och följande morgon inför de främsta prästerna, Sanhedrin, Herodes och Pilatus. Slutligen, omkring klockan 15 fredagen den 14 Nisan, förklarade Jesus, där han hängde på tortyrpålen: ”Det har fullbordats!” ”Fader, i dina händer anförtror jag min ande.” (Joh. 19:30; Luk. 23:46) Då han sagt detta, utandades han.
12 Vilken fin skildring av mod och lojalitet! Men Jesus gjorde inte detta för att förhärliga sig själv, utan för att ge ära åt sin Fader. Aposteln Petrus sade också: ”Kristus led för er.” Hur bör vi visa uppskattning av hans betydelsefulla och osjälviska levnadsväg för vår skull? Inte bara genom att vara närvarande vid Åminnelsen, utan som Petrus förklarade: ”Kristus led för er och efterlämnade åt er en förebild, för att ni skulle följa efter i hans fotspår.” (1 Petr. 2:21) Låt oss därför på alla sätt visa att vi har stor uppskattning av det som Jesus gjorde och sträva efter att varje dag göra något som kan bidra till att upphöja och förhärliga Jehovas namn.