Låt oss bevara en balanserad syn på vår tjänst
1 Andlig jämvikt eller balans är en önskvärd kristen egenskap. Att vara balanserad innebär att kunna väga eller jämföra den relativa vikten, kraften, betydelsen eller det relativa värdet hos någonting. Om vi är balanserade, kan vi undvika fallgropar, ytterligheter och misstag som kan påverka vår tjänst för Jehova ogynnsamt. Jämvikt eller balans uppnår vi tack vare att vi vinner den vishet som bibelns principer lär oss. (Ords. 2:10—15; 3:5, 6) Genom att vi studerar och tillämpar sådana principer kan vi få hjälp att utveckla ”uppfattningsförmågor övade till att skilja mellan rätt och orätt”. (Hebr. 5:14) En människa som har vunnit god andlig balans som kristen strävar efter att lägga i dagen måttlighet, blygsamhet, tålamod, självbehärskning, urskillning, trohet uthållighet och pålitlighet i allt hon gör. En sådan människa får vanligen mera gjort, finner större glädje i sin tjänst och håller ut trots svårigheter. Vi gör alla väl i att uppodla denna utmärkta egenskap, balans eller jämvikt.
HUR MAN KAN VINNA JÄMVIKT
2 Vi lägger ofta märke till att somliga blir så upptagna av förvärvsarbete att de endast lyckas utföra en symbolisk tjänst på fältet. Vad är syftet med förvärvsarbetet? (1 Tim. 5:8) Vad skulle kunna vittna om att vi har råkat ur jämvikt? (Luk. 12:18—21) Vilken synpunkt är den rätta? (Matt. 6:31—33) Hur kan vi bevara balansen då det gäller att fördela tid och krafter mellan ”världsliga” och andliga förpliktelser? — 1 Tim. 6:6—8; Hebr. 13:5, 15.
3 I våra dagars samhälle lägger man stor vikt vid förströelse och nöjen för den enskilda människan. Om vi inte är försiktiga, kan vi också påverkas av detta inflytande och bli till ytterlighet upptagna av sådana förehavanden. Är det då fel att roa sig? (Pred. 3:12, 13) När har vi gått för långt? (2 Tim. 3:4) Vilka principer kan hjälpa oss att avgöra vad slags eller vilken mängd förströelse som kan vara lämplig? — Fil. 4:8; 1 Tim. 4:8; Ef. 5:15, 16; Luk. 8:14.
4 Det uppstår många problem i samband med att sörja för en familjs andliga och fysiska behov. En familjefar kan vara mycket verksam i att predika de goda nyheterna, men hans barns uppförande i Rikets sal är dåligt. Eller kanske en gift kvinna, som är minutiöst noggrann i fråga om hur det ser ut i hennes hem, bara visar minimalt intresse för sin familjs andliga behov. Vilka två grundläggande förpliktelser är inbegripna här? (Ef. 6:4; Rom. 10:10) Varför bör omtanken om familjens andliga intressen komma högt upp på listan över de verkligt viktiga tingen? (1 Tim. 3:4, 5; Ords. 10:1) Vilka kommer fördelarna att bli, när föräldrarna har god balans eller jämvikt? — Ords. 24:3, 4.
5 Då och då finner somliga det svårt att vidmakthålla det initiativ som behövs för att regelbundet och helhjärtat ta del i tjänsten på fältet. När de lyckas komma ut i tjänsten, tycker de kanske att de i viss mån tvingar sig själva till det. Detta kan leda till att de blir missmodiga och hämmade på grund av vad de uppfattar såsom en allvarlig brist hos sig. Är det något ovanligt att en kristen då och då saknar initiativ till att ta itu med det arbete han har i uppdrag att utföra? (Gal. 5:17; Rom. 7:19, 20) Att vi ibland kan behöva tvinga oss, är detta nödvändigtvis ett tecken på att vi är misslyckade? (1 Kor. 9:16, 26, 27) Vår tjänst för Jehova är välbehaglig om vårt motiv är rätt. (Kol. 3:23, 24) Det är mycket passande att vi ber Jehova att hans ande måtte hjälpa oss att i allt högre grad kunna ta initiativ till att handla i överensstämmelse med hans vilja. — 1 Joh. 5:14.
6 Hemligheten med en god jämvikt består i att vi betraktar oss själva ärligt, uppriktigt, och inte förväntar vare sig för mycket eller för litet. Vi visar oss balanserade, när vår tjänst står i proportion till våra förmågor, omständigheter och möjligheter, i stället för att avvägas i jämförelse med vad andra gör. När vi upptäcker en brist hos oss själva, då bör en önskan att behaga Jehova driva oss till att söka lyckas bättre. Tillfredsställelse och sinnesfrid kommer oss till del som en följd av en inre tillförsikt om att vi behagar Jehova.