Bör vi ge bort litteratur?
1 Sällskapet har mottagit ett stort antal rapporter som visar att mycket av den litteratur som placeras i tjänsten på fältet ges bort. Uppenbarligen avstår en del förkunnare vanemässigt från att begära bidrag för den litteratur de placerar. Även om det sannerligen är lovvärt att förkunnarna önskar få sätta vår utmärkta litteratur i allmänhetens händer, kan det uppstå problem om man alltid ger bort den. Det kan t. ex. nämnas att förkunnare med mycket begränsad inkomst har blivit oroade då de fått se andra ge bort litteratur, medan de själva inte haft råd att göra på detta vis. Andra har rentav iakttagit att förkunnare regelbundet ger bort böcker medan de är ute i tjänsten på fältet. Vid olika tillfällen har de besökta uttryckt sin förvåning då det blivit tal om ett bidrag och förklarat att vittnen som varit där tidigare gav dem en publikation utan att begära betalning.
2 Det är sant att det kan finnas några som verkligen inte har råd att ge ett bidrag för litteratur, då du besöker dem. Men i det här landet finns det få sådana. Har du inte lagt märke till att många som påstår att de inte kan ge ett bidrag är kända för att använda sina pengar på sådant som är onödigt? Så är det verkligen förståndigt av oss att ge bort litteratur, då vi går från hus till hus? Kommer det att hjälpa de besökta att värdesätta litteraturen? Om vi verkligen träffar någon som påstår att han inte har råd att ge ett bidrag för litteraturen, kan vi lämna en broschyr, ett äldre exemplar av en av tidskrifterna eller en traktat mot det uttryckliga löftet att han skall läsa. Eller också kan vi erbjuda oss att komma tillbaka, när han har möjlighet att ge ett bidrag för det vi har att erbjuda.
3 Sådana besökta som påstår att de inte har några pengar att ge för litteratur kanske kan få en traktat, t. ex. Är jorden nära undergång? Sedan kan vi följa upp detta första intresse genom att komma tillbaka för att resonera om olika punkter i traktaten och rikta uppmärksamheten på ytterligare skriftställen.
ÄLDRE EXEMPLAR AV TIDSKRIFTERNA
4 En del förkunnare lämnar emellanåt äldre exemplar av tidskrifter i brevlådan då ingen är hemma. När man gör detta, bör man tänka sig för så att tidskrifterna inte blir ett tecken för tjuvar att ingen är hemma i huset. Det är inget att invända mot att lämna tidskrifter på detta sätt. Men där församlingar bearbetar sitt distrikt mycket ofta, kan folk komma att mena att tidskrifterna alltid är gratis, om vi urskillningslöst skulle lämna tidskrifter där ingen är hemma eller varje gång distriktet blir bearbetat. Om andra trycksaker, såsom reklamblad, redan finns vid dörren, skulle det inte vara bra att lämna en tidskrift vid det tillfället. Så det är bra att använda omdöme i denna fråga.
5 Varje gång man lämnar tidskrifter gratis bör man göra en ansträngning för att komma tillbaka igen. När man använder äldre tidskrifter på sådant sätt, har några funnit det vara effektfullt att vika upp tidskriften och låta en artikel vara framme, en som de tror skulle vara av särskilt intresse för den besökte. Detta kan förse oss med en utmärkt inledning till samtal, då vi besöker dem som tidigare inte varit hemma.
6 Jehova önskar inte att någon skall drabbas av förintelse; därför bör vi ta varje möjlighet i akt att sprida de ”goda nyheterna”. (2 Petr. 3:9) För någon tid sedan gick en äldste i England från hus till hus och lämnade ett exemplar av Vakttornet vid en dörr där ingen var hemma. Den besökte blev så intresserad av innehållet i tidskriften att han ringde till Jehovas vittnen. Ett studium kom i gång, och han gjorde snabba framsteg och insåg att detta var sanningen.
NÄR VI VITTNAR INFORMELLT
7 Det är klart att då vi vittnar informellt för släktingar eller andra bekanta kan vi önska ge dem en publikation som gåva utan att begära något bidrag. Men när vi talar med främlingar, såsom i arbetet från hus till hus, är det bäst att erbjuda den gängse litteraturen mot normalt bidrag. På så vis kanske vi kan hjälpa människor att inse värdet av vad de skaffat sig, och detta kan motivera dem att läsa litteraturen.
VÅR VÄRDEFULLA LITTERATUR
8 Vi ger verkligen frikostigt av vår tid och av våra krafter, då vi förmedlar sanningen till andra. Detta är i högsta grad lämpligt, eftersom Jesus sade: ”Ni har fått för intet, ge för intet.” (Matt. 10:8) Att vi gör på detta sätt kräver offer i fråga om tid och även av pengar för att täcka resekostnaderna. Men vi behöver inte känna att vi måste bära hela kostnaden för den litteratur vi placerar hos människor i tjänsten på fältet. Jämfört med de dyra populära tidskrifterna och böckerna av i dag är vår litteratur fortfarande tillgänglig mot ett skäligt bidrag. Vanligtvis håller sig detta inom möjligheternas ram för så gott som var och en i det här landet. Det verkligt ringa bidrag som begärs ökar värdet av litteraturen för den besökte. Det finns ingen orsak för någon att mena att han säljer litteratur bara för att han begär ett ringa bidrag till att täcka trycknings- och distributionskostnader.
9 Må vi alla fortsätta att högt värdera Sällskapets litteratur och även hjälpa dem vi träffar i vår tjänst att göra detta — för den kunskap som vår litteratur ger kan leda till evigt liv. — Joh. 17:3.