”Hur skall de höra . . . ?”
1 Det största världsvida förkunnande om Riket som någonsin ägt rum närmar sig snart sitt slut. (Matt. 24:3, 14; Mark. 13:10) Det som kännetecknar den spännande tid vi lever i är en känsla av att det gudagivna uppdrag vi har att utföra är brådskande och angeläget. Vår tjänst bör vara både progressiv och expansiv, eftersom vi inte bara tänker på kvaliteten utan också kvantiteten av vår tjänst. Varför är det så? Därför att det fortfarande finns massor av människor och familjer spridda utöver våra distrikt som inte har fått tillfälle att höra trons budskap. Eftersom ”tron [kommer] av det man hör”, är det på sin plats att fråga: ”Och hur skall de höra utan att någon predikar?” — Rom. 10:14, 17.
2 Många församlingar har distrikt som inte bearbetas så ofta. Det kan vara antingen områden långt ute på landsbygden eller stadsdistrikt i närheten. Att bearbeta sådana distrikt kan kräva inte bara lite större ansträngning och lite mer tid, utan också att man får lägga ut mer pengar. Om din församling har distrikt som inte bearbetas så ofta som det är önskvärt, vad kan man då göra för att avhjälpa detta? Hur kan andra församlingar och resande tillsyningsmän hjälpa till?
3 Nu, när vi har skönt sommarväder framför oss, bör församlingarna koncentrera sig på att täcka alla obearbetade distrikt. Man måste ha en stark önskan att arbeta strängt, och man måste göra noggranna förberedelser. (Neh. 4:6; 1 Tim. 4:10) Att vittna med tidskrifterna under de sena eftermiddags- eller tidiga kvällstimmarna ger goda resultat. Vårt mål bör vara att så snabbt som möjligt förkunna Rikets budskap utöver distriktet. Man behöver bara anteckna det intresse som visat sig lämpligt att följa upp genom återbesök eller brev. Varför inte organisera bilgrupper och planera heldagar i tjänsten — kanske ett veckoslut i månaden? Starta tidigt. Man kan utnyttja tiden medan man kör till att dryfta dagens text och till att öva vad man skall säga. Ta med dig matsäck och gör bästa möjliga bruk av tiden. Man kan kanske dela på utgifterna, så att inte en enda person blir alltför betungad. Hur bra är det inte att tjäna som slav ”för att främja de goda nyheterna”! — Fil. 2:22.
4 Du kan också göra mycket för att hjälpa församlingar i din egen krets eller i grannkretsarna. Kretstillsyningsmannen är ansvarig för att samordna verksamheten för att garantera att alla distrikt blir fullständigt täckta. Om du önskar hjälpa till, underrätta då de äldste, och de kan så kontakta kretstillsyningsmannen för att ta reda på var det finns behov.
5 Vi kan alla delta i detta livsviktiga arbete. Familjer kanske beslutar sig för att göra en semester- eller veckoslutsutflykt till ett område där distriktet behöver täckas. Några bilgrupper kanske är villiga att täcka avlägsna områden. Äldre förkunnare kan också inbjudas att vara med, även om de inte kan besöka så många hem. De som inte kan resa så långt kanske kan hjälpa till med ett närliggande distrikt som av någon anledning inte har blivit bearbetat nyligen. Tänk ut ett sätt varpå du också kan hjälpa andra att få höra de goda nyheterna!
6 Både erfarna och nya förkunnare kan få erfara den stimulans som ligger i att predika om Riket under sådana här ovanliga omständigheter. I vissa områden på landsbygden kan det vara praktiskt att skaffa sig en topografisk karta som visar alla vägar och var husen är belägna. Planera att täcka distriktet systematiskt för att göra den största nyttan på den tid som finns tillgänglig. Samarbete mellan församlingar, nitälskan för tjänsten och bra organisering av insatserna kommer att bidra till att alla församlingars distrikt blir bearbetade åtminstone en gång om året.
7 Vi har alla ett gemensamt ansvar för de människors liv som bor på vårt distrikt. (Hes. 33:6—9) Ditt besök kanske blir ett av de sista tillfällena för dessa som är ”inordnade rätt för evigt liv” att bli troende. (Apg. 13:48) Vi har blivit utsända för att predika för alla som vill höra. Låt oss därför göra det ”av uppriktighet, ja, såsom sända av Gud, . . . i Guds åsyn, i sällskap med Kristus”. — 2 Kor. 2:17.