Hur man bär fram de goda nyheterna — För människor som talar ett annat språk
1 Nu för tiden är det inte ovanligt att träffa på människor ur olika språkgrupper i storstäder och andra tätorter. Detta kan också inträffa på landsbygden. Människor som talar andra språk måste också nås med budskapet om Riket. (Upp. 14:6) Följande förslag ges med tanke på de olika situationer och problem som kan uppstå när vi fullgör vår tjänst och predikar för dem som talar andra språk.
GÖR LÄRJUNGAR
2 Först och främst bör vi komma ihåg att vårt syfte med att predika är att göra lärjungar — att undervisa om sanningen. (Matt. 28:19, 20) Undervisningen bör ske på det språk som människor bäst förstår. (1 Kor. 14:9) Men detta är inte alltid möjligt. På många håll är det bara en enda församling som arbetar på ett distrikt, trots att det där bor människor som inte är förtrogna med landets språk. Vad kan man göra för att hjälpa dessa människor att lära känna sanningen?
3 Om du besöker någon som talar ett annat språk än ditt eget, gör då gott bruk av broschyren Goda nyheter för alla nationer. På så sätt kan man åtminstone avge ett grundläggande vittnesbörd för att avgöra om personen i fråga har något intresse för sanningen eller ej. Om han visar intresse och du har litteratur på hans eget språk, så erbjud honom den. Fråga därefter de äldste eller kretstillsyningsmannen om det finns någon grupp eller församling inom rimligt avstånd som håller möten på den besöktes språk. Någon ur gruppen eller församlingen kanske kan ge hjälp. Om detta inte är praktiskt genomförbart, så hör efter om det finns någon förkunnare på platsen som talar språket och som kan följa upp intresset. Man bör vara lika noga med att sådana som talar teckenspråk och som visar intresse får besök.
4 Men det kanske är så att det inte finns något vittne i trakten som talar den intresserade personens språk. Vad kan man i så fall göra? Några förkunnare har delvis lyckats övervinna språkbarriären genom att använda broschyren Du kan få leva på jorden för evigt! Om den finns utgiven på personens eget språk, är det så mycket bättre. Genom att vi använder illustrationerna och låter personen läsa de bibelställen som det hänvisas till i bibeln, kommer han att få en viss grundläggande förståelse av bibeln. I vissa fall kan det finnas medlemmar i den intresserade personens familj som kan tillräckligt av landets språk för att tjäna som tolkar.
5 I områden där det inte hålls några möten på ett språk som den besökte förstår kan man uppmana honom att vara med vid mötena i församlingen på platsen. Det kristna kamratskapet kan i sig självt vara mycket uppbyggande; och han kan också börja lära sig landets språk för att kunna göra ytterligare andliga framsteg. (Matt. 18:20) Kom ihåg att vårt mål är att göra lärjungar.
ATT ARBETA PÅ FLERSPRÅKIGA DISTRIKT
6 I vissa områden finns det två, tre eller fler församlingar, som har i uppgift att bearbeta samma geografiska distrikt men på olika språk. När så är fallet, bör förkunnarna i varje församling koncentrera sina ansträngningar på sin egen speciella språkgrupp. Det säger sig självt att det ibland kan inträffa att man besöker samma människor. Men äldstekretsar och församlingar i sådana områden har kunnat samarbeta intimt när det gällt att på bästa sätt hjälpa människor och nå dem med de goda nyheterna på det språk som de bäst förstår. Ett sätt varpå detta kan ske är genom att vidarebefordra adresserna på sådana som talar ett annat språk till rätt församling. (Fil. 2:4) Förkunnarna i varje församling bör också vara medvetna om det förhållandet att distriktsindelningen i sådana områden har skett efter språk. Alla bör alltså vara medvetna om det sätt varpå distriktet bearbetas. Människor bör få besök av förkunnare i den församling på distriktet vars språk de bäst förstår. Genom att följa detta förslag kan de som lämnar litteratur fullfölja det hela och leda intresset till rätt församling.
7 På vissa håll har det visat sig vara praktiskt för församlingarna att ha en lista med adresser och lägenhetsnummer på sådana som föredrar att tala ett visst språk. Andra församlingar i samma område kan ha en lista på de hus eller lägenheter som deras förkunnare inte bör besöka. Detta hjälper till att förhindra att någon får besök i onödan av förkunnare ur olika församlingar. På andra håll utarbetar församlingarna tillsammans ett system för att bearbeta distriktet grundligt och leda intresserade personer till rätt församling. Sällskapet har inte heller någonting emot detta, eftersom det inte finns någon sträng regel som säger hur detta måste ske. (Se också brev till alla församlingar, daterat den 1 februari 1980, som ger förslag om hur olika språkgrupper kan betjänas.) — 1 Kor. 14:33, 40.
8 När alla samarbetar och visar resonlighet och osjälviskt intresse för Herrens får, kan mycket åstadkommas när det gäller att predika de goda nyheterna för sådana som talar ett annat språk. (Joh. 13:34, 35; Fil. 2:14; Jak. 3:17, 18) Genom att vi först och främst tänker på det andliga välbefinnandet hos de fårlika människor som finns på distriktet och på vårt mål att göra lärjungar, kan vi fortfarande hjälpa många fler människor ur alla nationer och språk att förena sig med oss i att tillbedja Jehova. — Jes. 2:2, 3.