Hur man bär fram de goda nyheterna — Med urskillning
1 ”Lugn till sinnes är en man med förstånd.” (Ords. 17:27) Visheten i dessa ord visas ofta vara sann i vår predikoverksamhet. Vi kan till exempel ställas inför en skylt på vilken det står: ”Bettleri förbjudet.” Eller vi kan bli uppmanade att lämna en byggnad, där vi har vittnat. Inom ett annat område kan en vakt eller en föreståndare förvägra oss tillträde till en byggnad. Också porttelefoner kan förekomma. Vad kan vi göra i dessa fall?
2 ”Bettleri förbjudet.” Vårt arbete med att predika de goda nyheterna och sprida litteratur till människor mot ett frivilligt bidrag till täckande av tryckningskostnaderna utgör inte någon begäran om penningmedel och är alltså inte bettleri. Men en del människor kommer med invändningar och talar om vårt predikoverk som bettleri. Om detta sker, kan vi vänligt förklara att vårt arbete inte är kommersiellt, att det är ett missionerande och evangeliserande verk och att vi är Ordets förkunnare. När vi gör detta, bör det vi säger ”alltid vara fyllt av ljuvt behag, kryddat med salt”, i det att vi vet hur vi ”bör ge svar åt var och en”. (Kol. 4:6) Om man framhärdar i att hänvisa till en sådan skylt eller om en bemyndigad person håller fast vid att vi inte är välkomna, bör vi lugnt gå därifrån och kanske försöka vittna där en annan gång.
3 ”Uppmanad att lämna fastigheten.” Om en förkunnare blir uppmanad att lämna en byggnad där han har predikat, kan han taktfullt visa att hans arbete är av religiös art av yttersta vikt och betydelse och att det är till allmänhetens tjänst. Om invändningen gäller att vi gör besök på söndagen, försök då att göra anordningar för att komma tillbaka en annan dag. Om du, sedan du lugnt har talat med personen i fråga, blir uppmanad att gå därifrån, bör du göra det. Det är inte förståndigt att hålla på sina rättigheter och bidra till ytterligare oro eller att onödigtvis bli polisanmäld. Om det är tillrådligt, kan förkunnaren återvända vid ett annat tillfälle eller skriva ett personligt brev och avge vittnesbörd för dem som bor där. Om du återvänder, kan urskillning kräva att du bara besöker några få dörrar eller hem. Kom sedan tillbaka längre fram för att besöka några fler. Om du för exakta anteckningar över alla som bor där, kan alla till sist få ett vittnesbörd. Gatutjänst är också ett bra medel att få kontakt med människor som av olika orsaker är svåranträffbara.
4 ”Tillträde till en byggnad förvägras.” Urskillning kräver att man rättar sig efter orden i Ordspråksboken 15:1: ”Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord åstadkommer harm.” Det är därför, som vi nämnde förut, vanligtvis bäst att inte insistera på sina rättigheter. Men på en del ställen, där man förvägrats tillträde, kanske man genom att söka upp vicevärden för byggnaden och förklara vårt arbete för honom kan få tillstånd att predika där. Det kanske också kan vara möjligt att komma in i en byggnad med porttelefon eller på ett område på något vanligt, legalt sätt och besöka en eller fler familjer åt gången, så att de som har invändningar inte lägger märke till en. Detta bör naturligtvis ske med urskillning. Vid alla tider och tillfällen bör vi vidmakthålla vårt arbetes värdighet, så att vi ”gör allt till Guds ära”. — 1 Kor. 10:31.
5 ”De goda nyheterna måste . . . predikas.” (Mark. 13:10) Allteftersom vi närmar oss slutet för denna ordning, är det att förvänta att Satan skall fortsätta att göra det svårare för oss att nå de fårlika. Må vi använda urskillning, när vi predikar i syfte att nå så många som vi kan med hoppet från Guds ord.