Hur man vittnar på distrikt där människor är svåra att nå

En del församlingar har distrikt där människor är svåra att nå. En del distrikt kan inbegripa hyreshus med porttelefon eller portlås med kod. Denna typ av distrikt ökar i takt med brottsligheten och otryggheten. Detaljerna i denna bilaga bör tillämpas i enlighet med omständigheterna på platsen. Vi är förvissade om att de upplysningar som ges här kommer att bli till nytta.

¹ Uppdraget har getts. Befallningen har utfärdats. Kan du ”grundligt vittna om de goda nyheterna”? (Apg. 20:21, 24) Det är absolut nödvändigt att du gör det. Varför det? Därför att tiden för att predika om Riket och göra lärjungar är begränsad. (Matt. 24:14; 28:19, 20; 1 Kor. 7:29) Denna uppfordran inbegriper en typ av distrikt som har hus med porttelefon eller portlås med kod.

² Om vi alltför lätt ignorerar eller går förbi sådana hus, blir kanske många av dem inte alls bearbetade. I andra blir kanske genomgången inte grundlig eller effektiv. Förkunnare som har kommit över sin första ovillighet och har fått erfarenhet av att bearbeta sådana distrikt har funnit det produktivt. Ja, många dugliga förkunnare uppskattar det verkligen på grund av de positiva resultat de uppnår.

³ För att vi skall få hjälp till att övervinna eventuell ovillighet som vi kan ha mot att vittna på sådana distrikt, bör vi komma ihåg att motivet till vår tjänst är äkta, på principer grundad, kärlek till Gud och till vår nästa. Vi önskar hjälpa dem som bor i sådana hyreshus att uppskatta detta förhållande och inse att de inte har någonting att frukta från Jehovas vittnens sida. — 2 Kor. 2:17; Ef. 6:15.

Lär känna ditt distrikt

⁴ Vilket distrikt vi än vittnar på, är det en värdefull hjälp att vara förtrogen med de omständigheter som existerar i varje hus. Behandla varje huskomplex som ett unikt distrikt.

⁵ Vet du vad slags människor som bor i ett visst hus? Är det anpassat för äldre människor, ogifta, par eller familjer? Finns det många människor där med en viss etnisk bakgrund? Är det låginkomsttagare eller förmögna människor som bor där? Liksom vi måste kunna anpassa oss i våra inledningar från dörr till dörr, behöver vi också kunna anpassa oss när vi bearbetar olika slag av bostadshus.

Hur man kommer in

⁶ Det finns inte någon ersättning för ett personligt samtal ansikte mot ansikte med en person. Detta bör vara vad vi först eftersträvar. Till en del hus där dörrarna är låsta kan en eller två förkunnare komma in helt enkelt genom att vänta tills någon som bor där kommer ut eller går in. I sådana fall håller de ofta upp dörren för dig, så att du kan komma in i huset. Denna situation uppstår ju inte alltid, men det är ofta ett sätt att få tillträde till en del hus.

⁷ Ofta kan en förkunnare använda porttelefonen till dess han träffar någon som samtycker till att förkunnaren får komma in och träffa honom personligen. Ibland kan då förkunnaren fortsätta och göra fler besök från dörr till dörr, sedan han har fått komma in i huset. I en del hus kan det vara förståndigt att lämna korridoren, sedan man talat med den som släppt in en och återvända till porttelefonen och pröva nästa besök. Detta kan ta längre tid, men i vissa hus kan man undvika problem, om man går till väga på det viset.

⁸ Det är viktigt att noga välja lämplig tid att bearbeta sådana låsta hus. I fler och fler hem arbetar både mannen och hustrun, och därför träffar man inte många hemma under vardagarna. En del av dem som bor där sover länge på lördags- och söndagsförmiddagarna. Tidigt på kvällarna är följaktligen en lämplig tid att bearbeta sådana hus, liksom också lördags- och söndagseftermiddagarna. Om förkunnarna försöker bearbeta dessa hus på veckoslutsförmiddagarna, får de ofta människor att stiga upp ur sängen, vilket kan resultera i klagomål och konfrontationer.

⁹ Erfarenheten har visat att det ofta blir bättre gensvar i porttelefonhusen, när man och hustru arbetar tillsammans eller när en av föräldrarna och ett barn eller två systrar arbetar tillsammans. Mycket beror på förhållandet på platsen. Ta detta i betraktande, när ni ordnar med arbete i hus där det har varit svårt att få människor att ge gensvar.

¹⁰ När du går in i ett hus, dröj då inte vid ingången. Tveka inte. Gå i stället målmedvetet till hissen och till den våning som skall bearbetas. Detta bidrar till att skingra nyfikenheten hos dem som kanske ser dig.

Om du blir uppmanad att lämna huset

¹¹ Men vad skall man göra, om man till exempel av värden, vicevärden eller fastighetsskötaren blir uppmanad att lämna ett hus? Det är vanligtvis bäst att omedelbart rätta sig efter det. Närhelst så är möjligt önskar vi undvika konfrontation, som kan resultera i hot om lagliga åtgärder och tillkallande av polis. Om det blir tillfälle till det kan vi taktfullt och vänligt förklara för den som frågar varför vi är där. ”Håll med om det dilemma han befinner sig i, när det gäller att hålla hyresgästerna nöjda, och visa att du har medkänsla med hans problem att upprätthålla tillbörlig säkerhet”, föreslår en pionjär som har haft mycken erfarenhet av att vittna i sådana hus. På det viset kanske man kan få tillåtelse att stanna kvar i huset. Men om du inte får det, gå då stillsamt din väg. — Kol. 4:6.

¹² Kom ihåg att du inte bör betrakta vederbörande som din fiende. De har en uppgift att sköta, och i många fall hyser de inte fördomar mot Jehovas vittnen. De kan ha fått anvisningar av ägarna att inte släppa in någon. Den regel man följer i en del hus är att inte låta främlingar få komma in, om de inte har blivit inbjudna av en av hyresgästerna. Detta betyder likväl inte att vi ger upp i våra försök att vittna grundligt i dessa fall. Hur kan vi möta en sådan uppfordran?

Utseende och god ton har betydelse

¹³ Är du välvårdad och välklädd, som det anstår en förkunnare av de goda nyheterna? Detta är särskilt viktigt i hus som det är svårt att få tillträde till för att man skall kunna eliminera onödig ängslan och onödiga frågor.

¹⁴ Förkunnare som har stora, tjocka portföljer drar till sig uppmärksamhet. De kan utsätta sig för onödiga misstankar kring syftet med att de uppehåller sig i trappuppgången. En del förkunnare har funnit att det är bättre att ha mindre iögonenfallande väskor.

¹⁵ På dagar när det är dåligt väder bör du vara noga med att torka av skorna innan du går in. De som måste rengöra golven kommer att uppskatta det och inte anse att de har gott skäl till att neka oss tillträde.

¹⁶ Kom ihåg att det kan eka kraftigt i hyreshus. Var därför stillsamma och tala inte högre än vad som behövs för att ni bekvämt skall kunna höras av den besökte. Två förkunnare som arbetar tillsammans bör sänka rösten, eftersom de kan bli avlyssnade av de besökta. När ni talar med varandra, gör det då med lugn, dämpad röst. Därigenom kan ni undvika att dra misstankar till er.

Vid dörrarna

¹⁷ Hur ringer eller knackar du på en dörr? Om en förkunnare gör det onödigt högt och bestämt, kan den som bor där bli skrämd. Beroende på huset har en del förkunnare funnit det vara bäst att inte ta varje dörr i följd längs en korridor. I stället kan ett par besök göras i ena änden av korridoren, och sedan kan förkunnarna gå till andra änden, fram och tillbaka till dess våningen är bearbetad.

¹⁸ Många människor tittar genom titthålet för att se vem det är som knackar, innan de öppnar dörren. Om du upptäcker detta, vad kan du då göra? En syster, som hade erfarenhet av att arbeta i hyreshus, sade: ”Se rakt in i titthålet och hälsa omedelbart hjärtligt.” Genom detta låter du den besökte förstå att du vet att han finns där. Om den besökte frågar: ”Vem är det?” kan man helt enkelt säga sitt namn och namnet på sin följeslagare. Om man därmed inte lyckas få den besökte att öppna dörren, bör man genast tala om att man är ett av Jehovas vittnen.

¹⁹ ”Jag vill helst stå så att jag är fullt synlig för den besökte, som tittar genom sitt titthål, och inte stå på sidan ur sikte för honom”, sade en annan förkunnare. ”Jag ler som om jag stod framför en kamera. Om jag arbetar tillsammans med min hustru, låter jag henne vara fullt synlig, eftersom detta ofta lugnar de besöktas oro, när någon oväntat knackar på dörren.” Förkunnarna bör alltid uppföra sig väl i trappuppgångarna. Vi är ofta iakttagna utan att veta om det.

Undvik konfrontationer

²⁰ Om du kommer på besök till någon som är emot och som kan vara benägen att kalla på portvakten, vicevärden eller rentav polisen, är det bäst att lämna den särskilda våningen och komma tillbaka dit vid ett annat tillfälle. Du kanske kan anteckna den som är emot och förvara denna upplysning i distriktsfodralet, så att man i framtiden kan göra besöket där sist, innan man skall lämna huset. I en del andra fall kan det vara bäst att lämna huset helt och hållet för att undvika en möjlig konfrontation. Om man kan arbeta fridsamt, utan intermezzon, går det mycket bättre.

²¹ Om man lämnar traktater eller löpsedlar i brevlådan hos sådana som inte är hemma i hyreshus, bör man släppa in det man lämnar fullständigt — så att det inte syns.

²² Som sammanfattning kan sägas att man kan bearbeta många ”låsta” hyreshus på vanligt sätt, om man väljer rätt tid och visar urskillning och taktfullhet.

²³ Här följer ytterligare förslag om hur man kan vittna i hus där det är svårt att nå folk.

□ GATUTJÄNST

²⁴ Gatutjänst framför ett hus som det är svårt att få tillträde till eller i omedelbar närhet av det är effektivt, om de som bor i byggnaden använder allmänna transportmedel eller går till och från arbetet eller sina parkerade bilar. Ordna med att utföra din gatutjänst under morgon- och kvällstimmar, när folk vanligtvis beger sig till arbetet och återvänder hem. Detta har med framgång prövats av förkunnare här i landet. De har fått kontakt med personer utanför bostaden och har sedan blivit insläppta.

□ TELEFONVITTNANDE

²⁵ Det är kanske möjligt att i porten till det låsta huset ta reda på namnen på dem som bor i huset. Genom telefonkatalogen kan man sedan ta reda på deras telefonnummer. Sedan man väl har fått namn och telefonnummer, kan telefondistrikt organiseras under ledning av tillsyningsmannen för tjänsten.

²⁶ Liksom i förbindelse med alla former av vår verksamhet med att vittna är det viktigt att föra fullständiga och exakta anteckningar. Innan ett telefonsamtal görs, har du redan personens namn, adress och telefonnummer, och allt detta kan alltså antecknas. Lämna plats för anteckning om den besöktes intresse och bakgrund och även för de frågor som dryftas under detta första och under senare samtal.

²⁷ Ring upp bara vid rimliga tider. Låt inte telefonen ringa oupphörligt. Bara några få signaler torde vara tillräckligt, eftersom de som bor i de flesta hyreshus inte befinner sig långt borta från telefonen.

²⁸ Eftersom personen i den andra telefonen inte kan se oss, behöver vi personifiera vårt samtal så mycket som möjligt. Hur då? Först genom att presentera oss med vårt förnamn och efternamn, inte bara helt enkelt med förnamnet. Det ger mera värdighet åt vårt budskap om vi använder vårt fullständiga namn. Använd för det andra den besöktes namn ofta under samtalet. Förvissa dig för det tredje om att du låter behaglig och uppmuntrande, fastän alltid på ett värdigt sätt. Tala för det fjärde sakta och artikulera tydligt, mera än vad du i vanliga fall skulle göra. Var för det femte kortfattad och nämn bibeln på ett tidigt stadium av samtalet, kanske i några av de första meningarna. Om de tror att du är en försäljare, så klara genast upp det med något i stil med: ”Vi är inte ute för att värva medlemmar eller för att tigga pengar, utan vårt motiv är kärlek till Gud och vår nästa.”

²⁹ Eftersom du inte kan se den besöktes ansikte för att se hur han reagerar, bör du försöka utläsa reaktionen av rösten, så att du vet hur du skall leda ditt samtal.

³⁰ När man närmar sig slutet på samtalet, är det bra att tänka på att ställa en fråga, som den besökte får tänka på, eller att ha något att säga som kan leda till ett förnyat samtal eller ett personligt besök. Många människor tycks dra sig för att samtycka till att en främling besöker dem, så en avslutning liknande den här tycks vara mycket bra: ”Det har varit så trevligt att tala med dig. Du har några intressanta synpunkter på livet, och ditt uppriktiga intresse för bibeln är berömvärt. Vi besöker en del av grannarna i ditt hus, och kanske vi vid tillfälle kan stanna till för att se om du är hemma och få träffa dig personligen.”

³¹ Beroende på deras gensvar kan vi kanske erbjuda litteratur och fråga när det skulle vara lämpligt att komma förbi med den. Eller också kan vi vänta tills vi träffar dem ansikte mot ansikte.

³² När intresse påträffas, är det bättre att träffa personen personligen efter första eller andra telefonsamtalet än att ringa gång på gång. Detta gör vi genom att trycka på telefonknappen vid hyreshuset och säga att vi skulle önska presentera oss själva och säga god dag. Ju färre ord vi säger i porttelefonen, desto bättre.

³³ Telefonvittnande kan ge goda resultat, som följande erfarenhet visar:

En man som bodde i ett hus till vilket besökare inte släpptes in utan kontroll sade till en pionjär, som ringde upp honom: ”Det här låter kanske lustigt, men jag har just haft en del problem i livet och undrade strax innan du ringde om det verkligen finns en Gud och om han alls bryr sig om människosläktet.” Ett avtal träffades om att besöka honom, och det fanns goda utsikter till ett bibelstudium.

Ta med framgång itu med uppgiften

³⁴ Vårt uppdrag är att ”grundligt vittna om de goda nyheterna” och söka nå alla slags människor med budskapet om Riket. Man uppnår goda resultat på många håll, och det framhäver att många rättfärdigt sinnade människor bor i hus där de är svåra att nå. Genom att inte skygga för sådant vittnande eller bara skumma på ytan kan vi både grundligt vittna och hjälpa oss själva att hålla oss rena från allas blod. — Apg. 20:24, 26.

³⁵ Kommer du därför, eftersom sådana distrikt där människor är svåra att nå ökar i antal, att optimistiskt ta itu med uppgiften och göra de justeringar som behövs för att fylla behovet? Genom att göra det kommer du inte att underlåta att avbörda dig ditt av Gud givna uppdrag att predika de goda nyheterna och göra lärjungar av människor på ditt distrikt, de som bor i sådana hus inbegripna.

[Ruta på sidan 5]

Vittnande i hus som det är svårt att få tillträde till

● Ring eller knacka varsamt men bestämt

● Tala med medelmåttig röststyrka

● Inled vänligt, uppge namn

● Kom snabbt in på det andliga

● Erbjud litteratur, men var inte påstridig

● Förbered vägen för ytterligare samtal

[Ruta på sidan 6]