Hur man bär fram de goda nyheterna — På ett taktfullt sätt
1 ”Låt ert tal alltid vara fyllt av ljuvt behag, kryddat med salt, så att ni vet hur ni bör ge svar åt var och en.” (Kol. 4:6) Vilket fint råd gav inte aposteln Paulus här! Vi gör väl i att hålla hans råd i minnet, när vi delar med oss av sanningen åt andra. — 2 Kor. 6:3.
I TJÄNSTEN FRÅN HUS TILL HUS
2 Takt innebär att veta vad man skall göra eller säga för att bevara goda relationer till andra och undvika att väcka anstöt. I vår tjänst från dörr till dörr träffar vi på människor som säger att de har bråttom. Om vi ser att de verkligen har bråttom, kan vi bara helt kort erbjuda litteraturen och säga att vi gärna återkommer vid ett annat tillfälle för att få tala med dem. Om de inte verkar ha alltför bråttom, kanske vi kan säga: ”Då skall jag fatta mig kort.” Därefter kan vi sammanfatta det vi hade hoppats att få säga och begränsa det vi säger till en minut eller så.
3 Ibland träffar vi på personer som är ohövliga. Vi vill inte svara på ett ohyfsat sätt och återgälda med ”ont för ont”. (Rom. 12:17) Vi måste vara taktfulla och tänka på den påminnelse som vi får i Ordspråksboken 15:1: ”Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord åstadkommer harm.” Stoffet på sidorna 15—24 i Resoneraboken kommer att hjälpa oss att svara dem vi besöker på ett milt och taktfullt sätt.
VID ÅTERBESÖK
4 Vi finner ofta, när vi gör återbesök hos personer som har skaffat litteratur, att de inte ens har tittat i den. Vi önskar uppmuntra sådana människor att läsa den litteratur de har skaffat. För att göra detta kan vi kanske taktfullt peka på intressanta frågor som publikationen besvarar. Detta kan reta deras andliga aptit och motivera dem att undersöka den litteratur de har.
5 Många av oss har varit med om att inte träffa den person hemma, som vi har avtalat om att besöka vid en bestämd tidpunkt. Detta är naturligtvis en besvikelse, och det kan ha kostat oss både tid och ansträngning. Men vi bör ändå, när vi träffar den här personen igen, vara taktfulla i det vi säger. Vi kanske kan säga att vi var ledsna över att vi inte träffade honom hemma och nämna att vi skall göra en särskild ansträngning för att komma tillbaka och att vi ser fram emot att få ännu ett samtal om bibeln med honom.
VID BIBELSTUDIER
6 Det är inte alltid som de som vi studerar med förbereder sig för sina studier. När så är fallet, kan vi ta lite tid till att visa dem hur man förbereder sig. Eller vi kan påpeka något av det som de skulle kunna lära sig genom att förbereda sig i förväg. Studiet skulle gå snabbare framåt, och de skulle göra större framsteg.
7 En person som vi studerar med kanske inte är med vid mötena så regelbundet som han borde. Vi kan då dryfta sådana skriftställen som Psalm 133:1 och Hebréerna 10:24, 25 och fråga honom hur han uppfattar dessa verser. Somliga förkunnare, som har kommit in i sanningen rätt snabbt, kan bli otåliga på sådana som gör framsteg långsamt. Men vi bör komma ihåg att inte alla människor är lika, och därför måste vi visa större tålamod mot somliga.
8 Paulus sade till Timoteus att ”en Herrens slav bör . . . vara mild och vänlig mot alla . . . och med mildhet visa dem till rätta som inte är gynnsamt stämda”. (2 Tim. 2:24, 25) Om det är så med dem som ”inte är gynnsamt stämda”, bör de som har visat så pass intresse att de har gått med på att studera verkligen behandlas på ett milt och taktfullt sätt. Detta bör inbegripa våra barn och andra i vår familj som vi studerar med.
9 När vi bär fram de goda nyheterna från hus till hus, vid återbesök eller vid bibelstudier, må vi då alla efterlikna det fina föredöme som Jesus, den store läraren, utgjorde, han som sade om sig själv: ”Jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat.” (Matt. 11:29) Vi bör visa samma egenskaper och vara milda och taktfulla i vårt arbete med att predika och göra lärjungar.