Hur man bär fram de goda nyheterna — Vid gruppvittnande
1 Att komma tillsammans med andra för att förbereda sig för tjänsten på fältet är både praktiskt och uppbyggande. Därigenom uppmuntras vi som bröder att arbeta skuldra vid skuldra i förkunnandet av de goda nyheterna.
2 I vissa församlingar kan man lägga ett möte för tjänst på fältet efter ett vanligt möte i Rikets sal. Speciellt kan detta vara effektivt den första söndagen varje månad, om församlingen har sitt vanliga möte på söndagsförmiddagen. Även om ganska många möter upp vid ett sådant tillfälle, kan bokstudieledarna ändå uppmärksamma förkunnarnas behov i just sin studiegrupp. Flertalet församlingar håller sina möten för tjänst på fältet bokstudievis varje veckoslut, beroende på sin situation. Det finns uppenbara fördelar med denna anordning. Vi måste inse att omständigheterna varierar från församling till församling. Ibland kan det vara bra att slå samman några små grupper. Äldstekretsen måste därför begrunda omständigheterna i just sin församling och avgöra vad som kommer att vara till största nytta. — Se Organiserade för att fullgöra vår tjänst, sidorna 96, 97.
UNDERSTÖD MÖTENA FÖR TJÄNST PÅ FÄLTET
3 Gruppvittnande som anordnas bokstudievis ger studieledaren bra tillfälle att ge var och en personligt bistånd. Nya förkunnare såväl som de som är lite mer erfarna kan ha stor nytta av att samarbeta med de äldste och de biträdande tjänarna.
4 Möten för tjänst på fältet mitt i veckan kan hållas i Rikets sal eller på olika platser som passar förkunnarna. Om två eller fler möten hålls beror på lokala omständigheter och de äldstes, de biträdande tjänarnas eller andra kompetenta förkunnares möjlighet att ta hand om mötet och ta ledningen i tjänsten på fältet.
5 Med tanke på att tiden är så kort vill vi nå så många människor som möjligt med budskapet om Riket. Vad kan bokstudieledarna eller de som förordnats att ta hand om gruppen göra för att förvissa sig om att alla gör bästa möjliga bruk av den tid de avsatt för gruppvittnande? Studieledarna kan tänka på att mötet för tjänst på fältet inte bör vara längre än 10 till 15 minuter. (Se Organiserade för att fullgöra vår tjänst, sidorna 76, 77.) Man kan spara mycket tid om man delar upp distriktet, innan man går ut i tjänsten, och slipper då att samlas i stora grupper i ett gathörn och ge intryck av brist på organisation. En del har funnit att det är bra att låta några kvalificerade förkunnare ansvara för en del av distriktet under en tid. På så sätt kan de, så fort grupperna ordnats, genast ge sig ut på distriktet. Tillsyningsmannen för tjänsten bör vara vaken för att lösa problem med organiserandet av grupperna, så att mer tid kan ägnas åt tjänsten på fältet.
6 Många förkunnare som varit med länge berättar gärna erfarenheter som de haft under årens lopp då de samarbetat med andra i gruppvittnandet. Sådana erfarenheter tjänar till att stärka enheten i församlingen och banden av kristen kärlek. Även om det ibland kan finnas goda skäl till att två förkunnare arbetar tillsammans, kan det på många distrikt utföras mera om man arbetar ensam medan andra vittnar i närheten. Genom att vi arbetar ensamma i tjänsten på fältet, där förhållandena tillåter det, får vi möjlighet att nå fler människor, och det kan vara en god övning för framtiden, om oväntade restriktioner skulle läggas på vårt predikoarbete. (Se Vakttornet för 15 november 1985, sidan 13, paragraf 11.) Gott omdöme och en önskan att göra så mycket som möjligt bör styra vad vi gör.
7 Aposteln Paulus uppmuntrade sina medkristna på sin tid: ”Låt oss hålla fast vid den offentliga bekännelsen av vårt hopp.” Under inspiration sade han vidare: ”Låt oss tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar, i det vi inte underlåter att själva församlas, . . . utan uppmuntrar varandra, och det så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” (Hebr. 10:23—25) Genom att understödja församlingens gruppvittnande kan vi sporra våra medförkunnare ”till kärlek och förträffliga gärningar”. Om vi gör det, kommer vi att få skörda många fina belöningar i Jehovas tjänst.