Var uppbyggande
1 Eftersom vi lever i ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”, behöver vi alla uppmuntran. (2 Tim. 3:1) Paulus var intensivt medveten om det behovet redan på sin tid och var därför angelägen om att använda samvaron med sina bröder som tillfällen till ”ett utbyte av uppmuntran”. Han uppmanade sina bröder att ”jaga efter de ting . . . som är ömsesidigt uppbyggande”. (Rom. 1:11, 12; 14:19) Hans ansträngningar ledde till att han ”styrkte lärjungarnas själar, uppmuntrade dem att förbli i tron”. (Apg. 14:22) Vi behöver verkligen samma slags uppmuntran i våra dagar.
2 Vi kan bygga upp andra genom det vi säger. Våra ord kan bli ”som äpplen av guld i silverarbeten”, om de används på rätt sätt. (Ords. 25:11) När vi tar del i mötena, ”uppmuntrar [vi] varandra”. (Hebr. 10:25) Vi kan använda vår tunga på ett positivt sätt när vi berättar erfarenheter, ger beröm eller samtalar om andliga frågor. Ett sådant hälsosamt bruk av tungan ”är gott, lämpat att bygga upp” och kommer att ”förmedla vad som är gynnsamt för dem som hör på”. — Ef. 4:29.
3 Tala om sådant som är uppbyggande: I Filipperna 4:8 gav Paulus nyttiga riktlinjer för vårt tal. Han sade att vi bör tänka på vadhelst som är sant, som är av allvarlig betydelse, som är rätt, kyskt, värt att tycka om, väl omtalat, dygdigt och berömvärt. Vi kan alltid vara övertygade om att det vi säger är sant och nyttigt för andra om det grundar sig på Guds ord. (Joh. 17:17) Vårt kristna överlämnande, det vi lär oss vid församlingsmötena, hur vi helt fullgör vår tjänst och andra liknande ämnen är sådant som är av allvarlig betydelse. Uppbyggande samtal om normerna och principerna i Guds ord kommer helt visst att hjälpa oss att bli ”visa till räddning”. (2 Tim. 3:15) Vi kan uttrycka vår uppskattning av det kyska uppförandet hos dem som tillhör Jehovas rena organisation. Vi kan berömma våra bröders kärleksfulla och vänliga handlingar. (Joh. 13:34, 35) Sådant som är väl omtalat inbegriper de sunda kristna egenskaperna tro, glädje, frid och långmodighet, egenskaper som vi lägger märke till hos våra bröder. Samtal om sådant som är dygdigt och lovvärt är ”gott för . . . [andras] uppbyggande”. — Rom. 15:2.
4 Varje dag konfronteras vi med världens nedslående problem och bekymmer. Så upplivande det är att vi får lägga sådant åt sidan och får ägna oss åt kärleksfullt umgänge med våra bröder! Den dyrbara tid vi kan vara tillsammans är en skatt som vi bör vårda oss om. Om vi alltid är uppmuntrande och uppbyggande, kommer andra sanningsenligt att kunna säga om oss: ”De har . . . vederkvickt min ande.” — 1 Kor. 16:18.