Var rika på förträffliga gärningar
1 Under de sista åren av sin nitiska tjänst hade aposteln Paulus ett nära samarbete med Timoteus och Titus. Han skrev ungefär samma ord av uppmuntran till dem båda. Han sade till Titus att ”de som har kommit att tro på Gud” bör ”fortsätta att tänka på att vara sysselsatta med förträffliga gärningar”. (Tit. 3:8) Till Timoteus sade han att de som har satt sitt hopp till Gud skall ”vara rika på förträffliga gärningar”. (1 Tim. 6:17, 18) Det här är utmärkta råd för oss alla! Men vad kommer att motivera oss att vara sysselsatta med förträffliga gärningar? Och vilket särskilt arbete skulle vi kunna ta del i den närmaste tiden?
2 Det som motiverar oss att vara sysselsatta med det rätta slaget av gärningar är vår tro på Jehova, vår kärlek till honom och det underbara hopp som han har gett oss. (1 Tim. 6:19; Tit. 2:11) Särskilt vid den här tiden på året blir vi påminda om att Jehova sände sin Son till jorden för att han skulle rentvå och försvara sin Fader och öppna vägen till liv för alla som har gjort sig förtjänta av det. (Matt. 20:28; Joh. 3:16) Detta kommer att bli mycket tydligt förklarat den 28 mars, då vi högtidlighåller minnet av Kristi död. Visst blir vi, med tanke på vårt hopp om evigt liv, motiverade att göra allt vi kan för att ”vara rika på förträffliga gärningar”! Så vad kan vi göra nu?
3 Förträffliga gärningar att göra i mars och framöver: Utan tvivel kommer vi att vara med vid Åminnelsen – det som för Jehovas vittnen jorden runt är den viktigaste händelsen på hela året. (Luk. 22:19) Men vi vill att så många som möjligt skall få dela vår glädje över att vara med vid Åminnelsen. Om du tittar på tjänsterapporten i ”Årsboken” för 2002, så ser du att förra året var närvarosiffran vid Åminnelsen i många länder mycket högre än antalet förkunnare. Alla i församlingarna gjorde säkert en extra ansträngning för att så många som möjligt på deras distrikt skulle få en inbjudan till Åminnelsen. Därför vill vi använda så mycket tid vi kan fram till den 28 mars till att inbjuda människor till Åminnelsen, så att de får lära känna hoppet om räddning.
4 I april kan vi börja njuta av mer dagsljus och skönare väder. Hur kan vi dra fördel av detta och vara ”rika på förträffliga gärningar”? Det kan vi göra genom att vi fortsätter att ivrigt predika de goda nyheterna och vara nitiska ”i fråga om förträffliga gärningar”. (Tit. 2:14; Matt. 24:14) Om du inte kan vara hjälppionjär i mars, skulle du då kunna vara det i april och/eller maj? Och om du är hjälppionjär i mars, skulle du då kunna fortsätta?
5 En del har upptäckt att de på väg till arbetet kan använda ungefär en timme i tjänsten genom att gå i gatutjänst eller tala med människor som arbetar på företag som öppnar tidigt på morgonen. Andra använder en del av sin lunchrast till att vittna. Några har kunnat använda lunchen till att leda ett bibelstudium med en arbetskamrat. Många systrar som är hemmafruar har gått i tjänsten när barnen varit i skolan. De har gått upp lite tidigare vissa dagar och arbetat undan saker som måste skötas i hemmet för att ha mer tid under dagen till arbetet med att predika och undervisa. (Ef. 5:15, 16)
6 Även om du inte kan vara hjälppionjär, kanske du kan göra om ditt personliga schema för att få mer tid för tjänsten och på så vis göra allt du kan för att göra gott, vara rik på förträffliga gärningar, vara frikostig och redo att dela med dig av sanningen till andra. (1 Tim. 6:18)
7 Glöm inte bort det viktiga arbetet med att göra lärjungar: Varje år kommer det intresserade personer till Åminnelsen. Har några i församlingen möjlighet att ta hand om dem som kommer till åminnelsefirandet, men som inte har ett eget bibelstudium än? Kan man göra återbesök hos dem för att hjälpa dem att göra andliga framsteg? Några som är med vid Åminnelsen har kanske släktingar som är Jehovas vittnen. Andra kanske har studerat tidigare och behöver nu bara lite uppmuntran för att återuppta sitt studium och komma på möten regelbundet. Vilken glädje det skulle vara för oss om de började tjäna Jehova tillsammans med oss!
8 Med en ökad andel i tjänsten i mars och därefter kommer vi med all sannolikhet att träffa fler personer som är intresserade och som vi kan göra återbesök hos. Vi kan försöka ställa en fråga innan vi går och sedan lova att vi skall besvara den vid nästa besök. På så sätt förbereder vi för ett återbesök. Ju fortare vi sedan kan göra återbesöket, desto bättre är det. Om det inte var möjligt att sätta i gång ett studium första gången, försöker vi göra det vid nästa besök.
9 När vi går i gatutjänst, bör vi vara inriktade på att försöka få i gång samtal. Många förkunnare har fått namn, adress och telefonnummer av intresserade som de har träffat när de har gått i gatutjänst. Om den intresserade personen inte bor på församlingens distrikt, lämna då adressen till sekreteraren i din församling, som kommer att lämna den vidare. På det sättet kan intresset följas upp.
10 Om du inte har fått personens adress men däremot hans telefonnummer, gör då återbesök per telefon. Förbered dig för ett ämne som ni kan samtala om. Ha ”Resoneraboken” framme för att snabbt kunna svara på frågor. En del har med framgång lett studier per telefon, till exempel med sådana som har varit svåra att träffa hemma. En syster gjorde det till en vana att fråga efter telefonnumret när hon träffade intresserade kvinnor i tjänsten från dörr till dörr, och på så sätt kunde hon sätta i gång två bibelstudier.
11 Samarbeta med de äldste för att hjälpa overksamma: De äldste är mycket intresserade av att visa kärleksfull uppmärksamhet mot overksamma. En hel del av de overksamma har på eget initiativ börjat vara med vid församlingens möten igen. De inser behovet av att ha en nära kontakt med Jehovas organisation för att få det andliga skydd som Psalm 91 beskriver. Nu är några av dem redo att ta del i tjänsten igen. Andra overksamma som är med vid Åminnelsen i år kanske med glädje skulle tacka ja till ett bibelstudium. I så fall kommer de äldste att ordna med att någon börjar studera med den som önskar få hjälp. Om du blir ombedd att hjälpa till med detta, kommer ditt samarbete att uppskattas mycket. (Rom. 15:1, 2)
12 Fortsätt att ”vara sysselsatta med förträffliga gärningar”: Många som har varit hjälppionjärer en eller flera månader har märkt att de är ute mer i tjänsten även de efterföljande månaderna. De träffade intresserade människor som de kände att de ville gå tillbaka till. Detta motiverade dem att anstränga sig extra för att komma ut i tjänsten oftare och kunna följa upp intresset genom återbesök. En del har satt i gång studier, och det har hjälpt dem att ha en ännu större del i tjänsten.
13 Ytterligare andra har känt en sådan glädje när de gjort mer i prediko- och undervisningsarbetet att det har motiverat dem att se över hur de prioriterar saker och ting. Resultatet har blivit att några har kunnat dra ner på sitt förvärvsarbete och vara kontinuerliga hjälppionjärer. Andra har haft möjlighet att börja i den reguljära pionjärtjänsten. De har mera helt och fullt kunnat sätta sitt hopp till Gud och inte till det som världen erbjuder. Genom ”att vara frikostiga, redo att dela med sig”, har de märkt hur mycket Jehova har välsignat dem och hur det har stärkt deras hopp om att vinna ”det verkliga livet”. (1 Tim. 6:18, 19) Det blir naturligtvis till nytta för hela församlingen när fler kan börja i pionjärtjänsten. Pionjärer berättar gärna om sina erfarenheter och inbjuder andra att följa med dem i tjänsten, och det skapar en ännu bättre andlig atmosfär i församlingen.
14 Så låt oss alla ”vara rika på förträffliga gärningar” under tiden fram till Åminnelsen och därefter genom att vi ökar vår del i den kristna tjänsten. Låt oss visa vår tacksamhet för att Jehova har gett oss hoppet om att få leva för evigt på en rättfärdig ”ny jord”. (2 Petr. 3:13)