”Gåvor i form av människor” vårdar sig om Guds hjord
1 Så kärleksfullt av Jehova att genom sin Son ge ”gåvor i form av människor”! (Ef. 4:8, 11, 12) Dessa har bland annat i uppgift att vara herdar för och vårda sig om Guds hjord. (1 Petr. 5:2, 3) Detta är något som vi alla har nytta av. Om några har problem, är nya i församlingen, har vissa svagheter eller har gått vilse, visar dessa män stort personligt intresse för deras andliga väl. (Fil. 2:4; 1 Thess. 5:12–14)
2 När det händer sådant i världen som kan ge upphov till en viss ängslan och oro, visar sig dessa underherdar vara ”som ett gömställe undan vinden och ett gömsle undan regnovädret”. När vi är trötta eller nedtyngda och känner behov av tröst, vederkvicker de oss ”som vattenströmmar i ett vattenlöst land” eller ”som skuggan av en väldig brant klippa i ett utmattat land”. (Jes. 32:2)
3 Uppmuntra de overksamma: De äldste gör en särskild ansträngning för att hjälpa och uppmuntra dem som har blivit oregelbundna eller overksamma att åter regelbundet bli verksamma i församlingen. Uppmuntrande herdebesök har hjälpt många att åter regelbundet vara med vid församlingens möten och bli andligen uppbyggda och åter kunna ta del i tjänsten på fältet. Alla sådana ansträngningar av de äldste återspeglar Jehovas kärleksfulla omsorg och Jesu Kristi aktiva ledarskap. Jesus Kristus är det stora föredömet i fråga om att visa sådan omtanke om de får som har gått vilse eller kommit bort. (Matt. 18:12–14; Joh. 10:16, 27–29)
4 Underherdar är vakna för tecken som tyder på att någon håller på att vackla andligen. Om någon visar tecken på modfälldhet, blir oregelbunden på mötena eller saktar farten i tjänsten på fältet, behöver denne troligen andlig hjälp. De äldste vill också gärna hjälpa dem som i sin klädsel eller sitt yttre i övrigt börjar visa tecken på världslighet eller som utvecklar en kritisk inställning till församlingen. Med verkligt intresse och öm tillgivenhet ger omtänksamma tillsyningsmän villigt av sina ”egna själar” för att försöka hjälpa sådana personer att återuppliva sin kärlek till Jehova. (1 Thess. 2:8)
5 På grund av svåra hälsoproblem, ekonomiska problem eller familjeproblem har somliga förlorat kontakten med församlingen och blivit overksamma. Utan att vara kritiska försäkrar de äldste kärleksfullt dessa om att Jehova är intresserad av alla sina får och vill uppehålla dem i svåra tider. (Ps. 55:22; 1 Petr. 5:7) Vakna herdar kan hjälpa dessa att inse att om de ”närmar” sig Gud, så kommer han att ”närma sig” dem och ge tröst och uppmuntran. (Jak. 4:8; Ps. 23:3, 4)
6 Uppskatta de gamla och skröpliga: Kärleksfulla underherdar tänker också på dem som lätt skulle kunna bli förbisedda. I varje församling finns det sådana som är gamla och skröpliga och som vistas på hem av olika slag eller sådana som på annat sätt är begränsade. På grund av sina omständigheter kan de av förståeliga skäl inte i någon större utsträckning förkunna om Guds kungarike. De enda de får tillfälle att träffa och predika för är kanske de som kommer på besök eller andra patienter eller vårdpersonal. Det de alls är i stånd att göra betraktas dock som ett värdefullt bidrag till predikoarbetet. (Matt. 25:15) Även om de inte kan vittna i mer än 15 minuter under en månad, så bör detta rapporteras, och de kommer då att fortsätta att räknas som regelbundna förkunnare.
7 De äldste, dessa ”gåvor i form av människor”, är i synnerhet under den här tiden på året, tiden kring Åminnelsen, medvetna om sina bröders andliga behov. Detta är verkligen en lämplig tid för dem att göra särskilda ansträngningar för att hjälpa dem som har gått vilse att återigen få uppleva den glädje och sinnesfrid som kommer av att vara tillsammans med församlingen! Vi gläder oss när vi får se dessa, som är ”besläktade med oss i tron”, åter komma på församlingens möten och i tjänsten bekräfta sin tro på lösenoffret. (Gal. 6:10; Luk. 15:4–7; Joh. 10:11, 14)