Beröm gör nytta
1 ”Har jag inte varit en snäll flicka i dag?” snyftade den lilla flickan när hon skulle gå och lägga sig. Frågan kom som en överraskning för hennes mamma. Även om hon hade märkt hur hårt hennes lilla flicka hade försökt uppföra sig väl den dagen, hade hon inte sagt ett enda ord av uppskattning. Den lilla flickans tårar bör tjäna som en påminnelse om att vi alla – unga och gamla – behöver få beröm. Uppmuntrar vi andra i vår omgivning genom att berömma dem för det goda de gör? (Ords. 25:11)
2 Vi har många goda skäl att ge våra medkristna beröm. Äldste, biträdande tjänare och pionjärer arbetar hårt för att fullgöra sina ansvarsuppgifter. (1 Tim. 4:10; 5:17) Gudfruktiga föräldrar gör sitt bästa för att fostra sina barn på Jehovas vägar. (Ef. 6:4) Kristna ungdomar kämpar hårt för att stå emot ”världens ande”. (1 Kor. 2:12; Ef. 2:1–3) Andra tjänar Jehova troget trots hög ålder, hälsoproblem eller andra prövningar. (2 Kor. 12:7) Alla dessa förtjänar beröm. Ger vi dem ett erkännande för deras berömvärda ansträngningar?
3 Personligt och uttryckligt: Vi uppskattar verkligen alla att få höra berömmande ord från podiet. Men beröm gör ännu mer nytta, när det riktas till oss personligen. I kapitel 16 i Paulus brev till romarna talar han till exempel uttryckligt och i uppskattande ordalag om bland andra Febe, Prisca, Aquila, Tryfena, Tryfosa och Persis. (Rom. 16:1–4, 12) Hans ord måste verkligen ha styrkt de här trogna tjänarna! Beröm av det här slaget försäkrar våra bröder och systrar om att de behövs och gör att vi dras närmare varandra. Har du nyligen gett personligt och uttryckligt beröm åt någon? (Ef. 4:29)
4 Från hjärtat: För att verkligen göra nytta måste beröm vara uppriktigt menat. Andra märker om det vi säger kommer från hjärtat eller om vi bara ”smickrar med ... [vår] tunga”. (Ords. 28:23) När vi övar oss i att se det goda hos andra, kommer vårt hjärta att mana oss att ge beröm. Låt oss vara frikostiga med att ge uppriktigt beröm, medvetna om att ”ett ord i dess rätta tid – o hur gott är det inte!” (Ords. 15:23)