Frågelådan
◼ Hur kan alla bidra till en atmosfär som gör det lättare att ”lyssna och ... lära” vid mötena? (5 Mos. 31:12)
På grund av vår djupa respekt för Jehova och hans anordning med församlingsmöten uppmuntras vi att komma i god tid till Rikets sal och att vara inriktade på att bli undervisade av honom. Det är bra att ta plats långt fram i lokalen, så att barnfamiljer och de som kanske kommer sent ibland kan sätta sig längre bak. Innan mötet börjar bör mobiltelefoner och liknande ställas in så att de inte stör. När alla som är närvarande bevarar en vördnadsfull inställning under hela mötet blir störningsmomenten varken många eller särskilt distraherande. (Pred. 5:1; Fil. 2:4)
När nya börjar vara med vid mötena kanske någon i församlingen som känner dem kan erbjuda sig att sitta bredvid dem. Det här kan vara till stor hjälp om de har små barn som inte är vana vid att sitta stilla och vara tysta. Att vara med på möten kanske är en ny upplevelse för familjen. I så fall uppskattar de säkert att få sitta långt bak så att de inte stör andra om de måste gå ut en stund med sina barn. (Ords. 22:6, 15) Småbarnsfamiljer bör inte göra det till en vana att sitta i ett annat rum där barnen inte behöver vara tysta. I regel är det bäst att någon av föräldrarna går ut med barnen för att tillrättavisa dem eller ta hand om andra personliga behov och sedan kommer tillbaka med dem till huvudsalen.
Ordningsmännen bidrar också till en atmosfär som är lämplig för en plats för tillbedjan. De hjälper familjer och sådana som ibland kommer sent att hitta en lämplig sittplats. De är taktfulla och hänsynsfulla när de hjälper andra att finna sig till rätta utan att störa i onödan. De visar gott omdöme när det händer något oväntat som stör friden. Om ett barns uppförande gör det svårt för andra att koncentrera sig kan ordningsmännen vänligt erbjuda sig att hjälpa till.
Alla som är med vid församlingsmötena kan bidra till en atmosfär som gör det lättare att lära sig mer om Jehova och hans avsikt att införa en fridfull och rättfärdig ny värld. (Hebr. 10:24, 25)