Förmätenhet leder till vanära

Kung Saul kände sig pressad. (1Sa 13:5–7)

Saul tog saken i egna händer i stället för att ödmjukt följa Jehovas anvisningar. (1Sa 13:8, 9; w00 1/8 13 § 17)

Jehova tillrättavisade Saul. (1Sa 13:13, 14; w07 15/6 27 § 8)

Att vara förmäten innebär att man överilat eller helt fräckt tar sig friheten att göra något man inte har rätt att göra. Det är raka motsatsen till att vara ödmjuk. I vilka situationer finns det en risk att någon skulle kunna handla förmätet?