1925 – Hundra år sedan

UTDRAGEN VÄNTAN

Många bibelforskare trodde att jorden skulle börja återställas till ett paradis 1925. Varför det? Broder Albert Schroeder, som senare blev medlem av den styrande kretsen, förklarade: ”Man trodde att kvarlevan av Kristus smorda efterföljare skulle få komma till himlen och ingå i Guds rike och att forntidens trogna män, som Abraham, David och andra, skulle få uppstå som furstar och ta över styret över jorden som en del av Guds rike.” Men allteftersom året gick och inget av det här hände, så blev en del såklart besvikna. (Ords. 13:12)

Men trots det fortsatte de flesta bibelforskare att ha fullt upp i tjänsten och insåg mer och mer vilket viktigt ansvar de hade som vittnen för Jehova. De började till exempel använda radiosändningar för att kunna sprida de goda nyheterna till ännu fler.

FLER RADIOSTATIONER

Under det föregående året hade många lyssnat på radiostationen WBBR, så bibelforskarna byggde ytterligare en kraftfull radiostation, den här gången i utkanten av Chicago. Anropssignalen för den nya stationen var WORD, och broder Ralph Leffler, en radiotekniker som hjälpte till att bygga stationen, konstaterade: ”Under kalla vinterkvällar kunde WORD höras vida omkring.” En familj som bodde mer än 500 mil bort, i Pilot Station i Alaska, lyssnade på en av de första utsändningarna. Efteråt skrev de ett brev till dem som arbetade på stationen och tackade dem för det uppmuntrande andliga programmet.

I Vakt-Tornet för 1 februari 1926 beskrevs den här stationens fantastiska kapacitet: ”Stationen WORD är en av Förenta staternas kraftigaste och arbetar med 5 000 watt. Denna station har uppfattats väl både på Atlant- och Stillahavskusten, på Kuba och allra nordligaste delen av Alaska. Många som aldrig förr hört talas om sanningen har blivit intresserade genom att höra denna station.”

Bibelforskarna ville också sprida de goda nyheterna via radiosändningar i Kanada. År 1924 byggdes radiostationen CHUC i Saskatoon i Saskatchewan, och det var en av de första religiösa radiostationerna i Kanada. Men 1925 behövdes större lokaler, så Sällskapet Vakttornet tog över stationen och började sända från Regent Building, en gammal teater i Saskatoon som de köpte och renoverade för detta ändamål.

Tack vare den här stationen fick många som bodde i de glesbefolkade områdena i Saskatchewan höra de goda nyheterna för första gången. Mrs Graham, en kvinna som bodde i ett litet samhälle långt ute i obygden, skrev och bad om biblisk litteratur efter att ha lyssnat på ett radioprogram. Broder George Naish berättade: ”Man kunde nästan höra henne ropa ’undervisa oss!’, så vi skickade henne alla delar av Studier i Skriften.” Det dröjde inte länge förrän hon spred de goda nyheterna ännu längre bort.

ÖKAT LJUS

I Vakt-Tornet för 15 maj 1925 fanns den epokgörande artikeln ”Nationens födelse”. Varför var den här artikeln så viktig? Sedan en tid tillbaka hade bibelforskarna förstått att Satan har en organisation som består av osynliga onda andevarelser i himlen och av religiösa, kommersiella och politiska element här på jorden. Men genom den här artikeln hjälpte ”den trogne och förståndige tjänaren” vännerna att förstå att även Jehova har en organisation, som är helt skild från Satans organisation och motarbetar den. (Matt. 24:45) Det förklarades också att Guds rike hade fötts 1914, och som ett resultat av det krig som bröt ut i himlen det året fick Satan och hans demoner inte vara kvar där, utan kastades ner till jorden. (Upp. 12:7–9)

En del tyckte att det var svårt att acceptera den här nya förståelsen. Därför sades det i artikeln: ”Om det finns läsare av Vakt-Tornet, vilka icke kunna överensstämma med denna framställning, uppmanas sådana att i stillhet och förtröstan vänta på Herren och alltjämt bevara hjärtat rent.”

Men Tom Eyre, en kolportör (det som nu kallas pionjär) från Storbritannien, berättade hur de flesta bibelforskare reagerade på artikeln: ”Vännerna älskade den här förklaringen av Uppenbarelseboken 12. När vi förstod att Guds rike hade upprättats i himlen blev vi otroligt glada och ville sprida de här goda nyheterna till andra. Artikeln fick oss verkligen att kavla upp ärmarna och hjälpte oss att förstå att Jehova vägledde sitt folk på ett fantastiskt sätt.”

VITTNEN FÖR JEHOVA

Idag är alla Jehovas vittnen välbekanta med orden i Jesaja 43:10: ”’Ni är mina vittnen’, säger Jehova, ’ja min tjänare som jag har utvalt.’” Men innan 1925 hade det här bibelstället knappt behandlats i våra publikationer. En förändring var på gång. Under 1925 behandlades Jesaja 43:10, 12 i elva nummer av den engelska upplagan av Vakt-Tornet!a

I slutet av augusti 1925 anordnade bibelforskarna ett konvent i Indianapolis i Indiana. På programbladet fanns en välkomsthälsning från Joseph Rutherford som löd: ”Vi har samlats till det här konventet för att få ... kraft från Herren, så att vi med förnyade krafter kan återvända till fältet som hans vittnen.” Under det åtta dagar långa konventet uppmuntrades vännerna att ta alla chanser att vittna om Jehova.

Lördagen den 29 augusti höll broder Rutherford ett föredrag med temat ”En uppmaning till verksamhet”. I sitt tal betonade han vikten av arbetet med att vittna: ”Jehova säger till sitt folk ...: ’I ären mina vittnen, ... att jag är Gud.’ Och så ljuder den tydliga befallningen som inte lämnar något att önska i fråga om klarhet: ’Resen upp ett banér för folket.’ Det finnes inga andra på jorden, som kunna resa upp detta standar eller fälttecken för folket, än de som ha Herrens ande och som därför äro hans vittnen.” (Jes. 43:12; 62:10)

Efter broder Rutherfords tal antogs enhälligt resolutionen ”Ett hoppets budskap”, som framhöll Guds rike som det enda verkliga hoppet för att få ”frid, välgång, hälsa, liv, frihet och evig lycka”. Resolutionen översattes senare till flera språk och trycktes upp och spreds i över 40 miljoner exemplar.

Det skulle fortfarande dröja flera år innan bibelforskarna officiellt antog namnet Jehovas vittnen. Men de blev mer och mer medvetna om hur viktigt det var att de stod upp för Jehova som hans vittnen.

ÅTERBESÖK

Allteftersom antalet bibelforskare i världen ökade, blev det också mer och mer fokus på att gå tillbaka till sådana som tidigare hade visat intresse för de goda nyheterna. Efter kampanjen med att sprida traktaten Ett hoppets budskap sades det i Bulletinb: ”Gör anordningar för att gå tillbaka till de hushåll där förkunnarna inte placerade någon litteratur men fick lämna ett exemplar av Ett hoppets budskap.”

I den engelska utgåvan av Bulletin för januari 1925 skrev en bibelforskare i Plano i Texas: ”Vi är imponerade över det faktum att distrikt som har besökts flera gånger ofta är bättre än helt orörda distrikt. Ett litet samhälle på vårt distrikt har fått besök fem gånger under de senaste tio åren. ... Syster Hendrix och min mor predikade nyligen där och placerade fler böcker än någonsin tidigare.”

Och en kolportör i Panama skrev: ”Många som körde iväg mig när jag besökte dem första gången har reagerat helt annorlunda när jag har kommit tillbaka en andra eller en tredje gång. I år har jag fått lägga nästan all min tid på att gå tillbaka till sådana som har fått besök tidigare, och jag har fått uppleva många fina erfarenheter.”

DE SÅG FRAMÅT

I sitt årliga brev till alla kolportörer sammanfattade broder Rutherford årets verksamhet och riktade fokus på det arbete som låg framför dem. Han sa: ”Under året som gått har ni haft förmånen att trösta många som var sorgsna. Detta arbete har skänkt er stor glädje ... Det kommande året kommer att bjuda på många möjligheter att vittna om Gud och hans rike och att hålla upp hans banér för folket. ... Låt oss tillsammans fortsätta att höja våra röster och lovprisa vår Gud och vår kung.”

Mot slutet av 1925 började man planera för en utbyggnad i Brooklyn, och 1926 påbörjades det största byggprojekt som organisationen någonsin hade satt igång med.