Jehovas vittnen årsboksrapport 1992

PÅ SÖDRA sidan av Cogamisfloden låg den lydiska staden Filadelfia. Placerad på en kuperad högslätt i områdets bördiga centrala delar hade den uppsikt över en bred dalgång som ledde västerut genom Sardes till Smyrna vid Medelhavskusten. Filadelfia, numera kallat Alasehir, i västra Turkiet var en gång ett välmående centrum för vinframställning. Inte att undra på att den främsta gudomligheten där var Dionysus, vinguden! Men i skarp kontrast till den uppsluppenhet som härrör från vindrickande var staden även säte för vad Jesus kallade ”Satans synagoga”. (Upp. 3:9) Det var i denna olämpliga omgivning, där ett heligt uppförandes gärningar inte tycktes passa in, som en församling av sanna kristna arbetare blomstrade. Den var en av de sju som Jesus Kristus personligen riktade sig till i Uppenbarelseboken. En dörr till teokratisk verksamhet hade öppnats inför dessa lojala tillbedjare av Jehova.

”Jag känner dina gärningar — se”, sade Jesus, den som har Davids nyckel och är härskare över jordens kungar. ”Jag har inför dig ställt en öppnad dörr, som ingen kan stänga — och jag vet att du har något lite kraft och att du har hållit mitt ord och inte har visat dig falsk mot mitt namn.” — Upp. 1:5; 3:7, 8.

Tänk att det var Kristi orädda efterföljare, en liten sammansvetsad skara som kämpade mot förföljare, som välsignades med en dörr som öppnats vitt och brett för helig tjänst! De religiösa ledarna eller styresmännen i staden fick inte något sådant privilegium. De hade inte tillvunnit sig Jesu ynnest i sitt maktutövande i Filadelfia — en väl vald plats, eftersom kulturer möttes där och den tjänade som port till de centrala delarna av Mindre Asien. Å andra sidan uppmuntrade Jesus församlingen i Filadelfia att helt och fullt utnyttja möjligheten att predika om Guds rike. De hade uthärdat och visat att de, med Guds andes hjälp, hade kraft nog att fortsätta med ytterligare gärningar i Guds tjänst. Varken hedniskt eller judiskt motstånd hade kunnat hejda arbetet med att kungöra Riket, och det kommer aldrig att kunna göra det.

En nutida öppnad dörr

Som ett resultat av det predikande som Kristi smorda bröder tar ledningen i har ett stort antal människor trätt in genom den öppnade dörren till tjänst för Riket. När du granskar den globala rapporten över tjänsten, håller du utan tvivel med om att Jehovas vittnen i sanning har gått in genom en verksamhetens port under föregående tjänsteår.

Högsta antalet förkunnare: 4.278.820, en ökning med 6,5 procent i jämförelse med tjänsteåret 1990. En ny toppsiffra för det genomsnittliga antalet pionjärer: 558.514. Sammanlagda antalet timmar i predikandet av de goda nyheterna: 951.870.021.

Vilka goda följder har denna teokratiska verksamhet under tjänsteåret 1991 lett till? En sak är att 300.945 nyligen överlämnade Jehovas tjänare har blivit döpta. Dessutom var det 3.191 fler församlingar än 1990 — en genomsnittlig ökning på 8,7 per dag — och följaktligen är det sammanlagda antalet 66.207 församlingar i 211 länder. Även det totala antalet avdelningskontor har ökat från 93 till 97, däribland 2 avdelningskontor i länder som tidigare låg bakom den gamla järnridån. Länder som nu lagligen erkänner Jehovas vittnen är: Moçambique i Afrika, Kap Verde i Atlanten väster om Afrika, Nicaragua i Mellanamerika, Paraguay i Sydamerika och Bulgarien, Ryssland och Ukraina i Östeuropa.

Hur spännande är det inte att i antalet närvarande vid åminnelsen av Kristi död se tecken på möjlighet till framtida tillväxt! Söndagen den 30 mars, som var kvällen för det heliga högtidlighållandet, var 10.650.158 närvarande!

I Mexico var 1.230.099 närvarande vid Åminnelsen, en 8-procentig ökning jämfört med förra året. Det innebär att var 67:e invånare i Mexico var närvarande vid högtiden. Och i Brasilien, med 302.367 förkunnare, var 897.739 personer närvarande, 106.813 fler än föregående år. Inte undra på att i genomsnitt en ny församling behövde bildas varje dag under tjänsteåret i Brasilien och att 21 nya kretsar och två nya områden började fungera där den 1 september 1991. Årets åminnelsefirande i Filippinerna blev till glädje för vännerna, som fick välkomna 332.830 till sina mötesplatser. Det är tre gånger fler än högsta antalet förkunnare. I Östeuropa upplevde man också en stor ökning i antalet närvarande vid Åminnelsen. Från Sovjetunionen rapporterar man 108.633 närvarande, 43 procent fler än föregående år! I Polen fyllde 200.422 personer Rikets salar och andra byggnader denna högtidliga kväll.

I många bostadsområden för svarta i Sydafrika kännetecknades åminnelsekvällen av våld, vilket föranledde många intresserade att stanna hemma i fruktan för att bli ofredade på vägen till eller från platsen för Åminnelsen. Som exempel på de svårigheter som en del ställdes inför kan vi betrakta situationen för Montebelloförsamlingen på landsbygden i Natal. Det är en liten församling med tio förkunnare som just har byggt och överlämnat sin egen Rikets sal. På söndagsmorgonen bröt partistrider ut i området. En äldste i en angränsande församling hade i uppdrag att hålla talet. När han och hans hustru närmade sig byn Montebello, frågade en man från platsen som kände brodern: ”Vart är ni på väg?” Han förklarade att de var på väg till Rikets sal där han skulle hålla åminnelsetalet. Mannen varnade då: ”Nej, ni får inte gå dit, för där dödar folk varandra.”

Medan brodern kom närmare Rikets sal, räknade han till tio döda kroppar, offer för partistrider. Trots dessa faror var 16 närvarande vid Åminnelsen. Rikets sal var det enda huset i området som var upplyst. Alla hem hölls släckta av rädsla för att dra till sig bråkmakare. Efter Åminnelsen sov vännerna och de intresserade hemma hos en broder i närheten av Rikets sal. När de följande morgon återvänt hem bröt partistriderna ut igen.

”Frikostiga i ert bidrag”

Jehovas folks fantastiska tillväxt världen utöver har inneburit en ökning av antalet heltidsförkunnare som tjänar på missionärshem, såväl som av antalet pionjärer med särskilt uppdrag och resande tillsyningsmän. Men fastän de alla är frivilliga som får enbart en liten månatlig ersättning för nödvändiga personliga utgifter, uppgick kostnaden för bostad, mat och allmän omvårdnad om dessa överlämnade arbetare i deras förordnanden att tjäna på fältet till 40.219.581:01 dollar förra året. Ni skall ha beröm för er frikostighet, liksom aposteln Paulus berömde församlingen i Korint för deras villighet att dela med sig. Han skrev om den ära som tillfaller Gud ”därför att ni är undergivna de goda nyheterna om den Smorde, ... och därför att ni är frikostiga i ert bidrag”. — 2 Kor. 9:13.

När människor med ärligt hjärta ser de uppriktiga ansträngningar som Jehovas vittnen gör för att främja de goda nyheterna — även på det sätt de arbetar tillsammans för att bygga nya avdelningskontor — önskar många göra vad de kan för att hjälpa till med att främja Rikets verk. Skolflickan Ruth i Nigeria är ett exempel. Efter att ha besökt Betel och tryckerianläggningen i Igieduma, som var officiellt färdigställd i april 1990, skrev hon:

”Det gjorde mig så lycklig att se de vackra byggnaderna och omgivningarna man ordnat med vid Betel i Igieduma. Det är brödernas och systrarnas frivilliga bidrag som har gjort allt detta möjligt. När jag tackade Jehova för den storslagna insats som gjorts i Igieduma väcktes en fråga i mitt sinne. Vad hade jag bidragit med för att hjälpa till med uppförandet av dessa byggnader? Eftersom jag bara är en skolflicka på 16 år, kunde jag inte bidra med pengar. Men vid tiden för mitt besök hade jag en höna som lade ägg. Sedan ruvade hon på dem. Samma dag som hönan fick kycklingar valde jag ut en av dem som jag gav namnet Igieduma. Olyckligtvis blev kycklingarna sjuka efter några veckor. De dog en efter en, och det gjorde också modern. Men Igieduma vägrade att dö! För inte så länge sedan sålde jag hönan, och jag sänder nu pengarna som en ’änkans skärv’ till spridandet av de goda nyheterna.”

Ett annat exempel kommer från Ecuador, där en pionjär studerar Bibeln med ett blint par som har börjat komma till mötena. Det dröjde inte länge förrän de ville veta hur de kunde förbereda sig för mötena. Så pionjären började läsa in studieavsnittet i Vakttornet och bokstudiet på band. Uppskattar de denna hjälp? En dag när mannen stod vid sitt salustånd på marknadsplatsen sade en kund att hon gav en sedel motsvarande ungefär 30 kronor för varorna hon köpt. I själva verket gav hon honom en som inte var värd mer än 3 kronor. Förlusten motsvarade en hel månadshyra för det blinda paret. Men besvikelsen hindrade dem inte från att vara närvarande vid mötet den kvällen. Innan de gick frågade han efter bidragsbössan för att kunna lägga i något som bidrag till Rikets verk. Pionjären, som iakttog det hela, sade: ”Deras uppskattning får mig sannerligen att häpna.”

Att övervinna en mur av fördomar

Jehovas vittnen värderar livet högt, och de strävar därför efter att få god medicinsk vård. Men de tar inte emot blodtransfusioner; detta är en icke förhandlingsbar religiös ståndpunkt. (Apg. 15:29) Hur är det möjligt att överbrygga den mur av fördomar och den avvisande inställning som vittnena många gånger möts av i blodfrågan? Under överinseende av Avdelningen för sjukhusinformation i Brooklyn övas äldste i att bistå medvittnen när de behöver medicinsk behandling. En instruktör från den avdelningen sade: ”I stället för att köra huvudet i ’muren’ försöker Jehovas vittnen klättra över den. Vi påminns om orden i Psalm 18:30: ’Med min Gud stormar jag murar.’”

Med hjälp av 32 seminarier har Avdelningen för sjukhusinformation sedan 1988 övat och upprättat 811 sjukhuskommittéer vid 62 av de större avdelningskontoren i Nord- och Sydamerika, Karibien, Europa och Stillahavsområdet. Dessa kommittéer, som består av 3.846 äldste, tillgodoser speciella behov för de 3,4 miljoner vittnen som bor i dessa länder och som kan komma att tas in på sjukhus. Har seminarierna rustat de äldste att kunna göra det på ett effektivt sätt?

En äldste sade: ”Vi rustades att klargöra vår ståndpunkt med fasthet och tillbörlig respekt men utan att bindas av fruktan.” En annan delegat sade: ”Vi lärde oss att framhålla verkliga, blodfria alternativa behandlingsmetoder, hänvisa till medicinska källor eller erbjuda oss att ordna kontakter för att hålla fast vid principen ’att avhålla [sig] från blod’.” Ordföranden på kirurgavdelningen vid ett större sjukhus sade: ”Som jag ser det är ni i frontlinjen när det gäller medicinska och juridiska upplysningar i fråga om bruket av blodet.”

Naturligtvis gällde det inte i första hand medicinsk kunskap på expertnivå. En delegat konstaterade: ”Det framgick hela tiden att Jehova och hans heliga ande står bakom anordningen och att mänsklig kunskap inte var i centrum för uppmärksamheten.” En broder från det tidigare Östtyskland sade: ”Seminariet tjänade också som en sporre till att intressera sig mer för sjuka vänner.” Ja, sanna kristna är förpliktade att besöka och hjälpa sjuka medtroende. (Jämför Matteus 25:36.) Att erbjuda hjälp och uppmuntran till vänner som är i en nödsituation, inbegripet dem som ställs inför blodfrågan, är ett uttryck för kristen kärlek. — Pred. 4:12.

”Låt spänna ut tältet”

”Vidga ut platsen för din hydda, låt spänna ut tältet under vilket du bor.” (Jes. 54:2) Det Jesaja skrev om en ny nations födelse kan i princip tillämpas på Jehovas vittnens tillväxt. För närvarande är mer än 20 avdelningskontor världen runt engagerade i större byggnadsprojekt, för att inte tala om antalet sammankomsthallar och Rikets salar som byggts.

I Förenta staterna har under det gångna året byggnadsarbetet vid Vakttornets undervisningscentrum i Patterson i staten New York skridit framåt. Den 270 hektar stora tomten är strategiskt belägen i naturskön landsbygd ungefär 110 kilometer norr om Brooklyn och 70 kilometer öster om Watchtower Farms i Wallkill. Arbetet pågår på flera byggnader. Två av dem är bostadshus på fem våningar, medan en annan är ett trevåningshus som skall bli kök och matsal med mer än 1.600 sittplatser. Mer än 650 bröder och systrar arbetar på projektet varje dag. Sedan besökscentret öppnade i september 1990 har mer än 80.000 personer besökt byggplatsen.

När byggandet av sammankomsthallen i Tokai i Japan inleddes, motarbetade en granne projektet starkt och försökte organisera en kampanj för att stoppa byggandet. Han kom varje dag muttrande för att se vad som hade blivit gjort på tomten. Men en dag kom han cyklande till platsen med en såg i handen. Den ansvarige brodern vid byggplatsen hejdade honom. Till broderns förvåning sade mannen: ”Jag har gett akt på vad ni har gjort ända tills nu, och det verkar som om bambudungen är i vägen för er. Låt mig ta del i det frivilliga arbetet i dag.”

Det är inte bara sammankomsthallar, Rikets salar och avdelningskontor som behöver byggas eller byggas ut, utan även antalet språk på vilka vi trycker litteratur behöver ”utvidgas”. Den stora dataavdelningen vid Watchtower Farms, till exempel, står för Sällskapets världsvida datasystem som är känt som MEPS. Man använder nu detta system när man skriver, översätter och ger ut skrivet material på 205 språk.

Skolan för förordnade tjänare — en internationell dörr öppnas

Under tjänsteåret 1991 hölls Skolan för förordnade tjänare för första gången på andra språk än engelska. Den hölls på franska, tyska, italienska och spanska. Den sjunde klassen i Förenta staterna hölls i Belleville i Michigan och den åttonde i Coraopolis i Pennsylvania. Andra och tredje klassen i England hölls i Surrey och i Manchester. Klasser på andra språk hölls i Creil i Frankrike, i Möllbergen i Tyskland, i Roseto degli Abruzzi i Italien och i Barcelona i Spanien.

Varje morgon samlas eleverna i en matsal i skollokaliteterna — vanligtvis en sammankomsthall eller en Rikets sal med extrautrymmen — för att begrunda dagens text på samma sätt som man gör vid Sällskapets avdelningskontor. Som en del av utbildningen får eleverna i uppgift att kommentera dagens text eller leda i bön vid måltiderna. Efter frukost börjar skolan klockan 8.30. Man har en timmes rast för middagsmålet, och mellan klockan ett och två på eftermiddagen ägnar sig sedan eleverna åt sina arbetsuppgifter, vilka kan bestå i att städa, diska efter middagen, sköta underhåll och reparationer av fastigheten eller sköta tomten utanför. Klockan 14.00 återupptar man verksamheten i klassrummet. Efter lektionerna äter eleverna kvällsmat där de bor, och de avslutar kvällen med tre timmars hemuppgifter.

I överensstämmelse med skolans syfte uppmuntras dessa elever att befinnas trogna och att plikttroget och av hela sin själ göra Guds vilja, när de sköter sina olika församlingsuppgifter och andra uppgifter. — 1 Kor. 4:2; Ef. 6:6.

Rättsfall öppnar dörrarna för predikandet

”Jag vet mycket väl att Jehova kommer att genomdriva den betrycktes rättsanspråk, de fattigas rätt”, sade David när han utsattes för förföljelse. (Ps. 140:13, NW) Vid sin egen rätta tid och på sitt eget sätt skall Jehova komma till sina trogna tillbedjares försvar. Han står på de förtrycktas, de betrycktas och de orättvist behandlades sida. I vissa länder kan han rentav använda rättssystemet till att öppna predikoverkets dörr eller hålla den öppen.

För att hjälpa till med att hålla den dörren öppen har Sällskapet en juridisk avdelning i Brooklyn, som består av en stab på omkring 40 bröder och systrar vilka arbetar under den styrande kretsens ledning. Den avdelningen sköter nödvändiga juridiska frågor. Även om rättssystemen varierar från land till land, grundar sig flertalet av dem på nästan likadana principer av ”naturlig rättvisa” och ”gemensam” eller konstitutionell lag. Världshändelserna på senare tid, till exempel det nära förestående upprättandet av starkare ekonomiska band i en stor del av Västeuropa och de dramatiska politiska förändringarna i Östeuropa, visar också hur rättssystemen blir alltmer beroende av varandra. Detta har lett till att den juridiska avdelningen får mer och mer arbete med att bistå Sällskapets avdelningskontor, när dessa ställs inför olika juridiska frågor, till exempel våra rättigheter när det gäller att vägra medicinskt bruk av blod och den offentliga förkunnartjänsten.

Egendom i Afrika återlämnas

När det 14 år gamla förbudet mot vår verksamhet i Benin hävdes år 1990 lämnade regeringen där tillbaka flera Rikets salar, som varit konfiskerade, och också det tidigare missionärshemmet i Porto-Novo och avdelningskontorets byggnad i landets ekonomiska huvudstad, Cotonou. Dessa byggnader renoveras nu, och regeringen har tillåtit åtta missionärer att få komma in i landet.

När verksamheten i Benin plötsligt blev förbjuden år 1976, fick våra missionärer mindre än en dag på sig att packa sina väskor och lämna landet. Men vad har hänt med avdelningskontorets litteratur och utrustning, som regeringen beslagtog? I november 1990 fick man äntligen svaret på den frågan, när en man ringde upp bröderna för att berätta att vissa saker som tillhörde vittnena hade förvarats i ett hus i huvudstaden. Kunde bröderna komma och hämta detta? Till sin överraskning fann bröderna mer än 5.000 böcker och broschyrer, inbegripet missionärernas personliga bibliotek. Andra saker som tillhörde Sällskapet var två tvättmaskiner, en gasspis, gastuber (av vilka somliga fortfarande var fyllda med gas), en varmvattenberedare, ett badkar och en gräsklippare. Vissa av böckerna hade gulnat, men det mesta av det material som man fick tillbaka var dock i gott skick, trots 14 års lagring. Böckerna gjordes tillgängliga för bröderna, vilka ivrigt tog dem för att komplettera sina personliga bibliotek, något som de länge hade velat göra.

Verksamhet med publicering i Europa

I en rapport från Frankrike heter det att avdelningskontoret där, efter att i mer än ett år ha försökt upprepade gånger, äntligen fick myndigheternas tillåtelse att använda sin nya fyrfärgspress. De första numren av tidskrifterna i fyrfärg som sändes ut till församlingarna var numren för 15 juli av Vakttornet och 22 juli av Vakna!

Trots att Jugoslavien har skakats av oroligheter, fortsätter Rikets verk, och till skillnad från tidigare år har inga böter utdömts för predikande från hus till hus. Litteraturen och tidskrifterna i fyrfärg, som trycks i Tyskland, har varit till stor hjälp för predikoverksamheten på kroatiska, macedoniska, serbiska och slovenska såväl som på albanska. Trots legala hinder går alltså predikandet av Riket framåt. Jehovas verk har övertaget! — Jer. 15:20, NW.

Translation Services — ett redskap för att sprida de goda nyheterna

Den förvirring i människans språk som uppstod medan man byggde Babels torn gjorde att den mänskliga familjen i ett ögonblick blev mångspråkig. Detta skapade ett behov av ett nytt yrke — tolkens eller översättarens. I kontrast till detta fick den heliga anden vid pingsten år 33 v.t. män och kvinnor att mirakulöst tala språk som talades av människor från 16 olika områden i det romerska riket, utan att de själva förlorade sitt eget språk. Trots att det inte sker någon övermänsklig översättning i dag, kommer den andliga maten regelbundet ut på mer än 175 språk och dessutom samtidigt på många av dessa.

Alla publikationer som Sällskapet Vakttornet ger ut utarbetas först på engelska, ett språk som talas av nästan 9 procent av jordens befolkning. För att sedan stoffet skall bli överfört till de språk som finns i världen har Sällskapet mer än 900 duktiga översättare vid 65 avdelningskontor över hela världen. Styrande kretsens författarkommitté organiserar det världsvida översättningsarbetet från huvudkontoret i Brooklyn. I det ingår att man upprättar nya översättningsavdelningar, ordnar med träning av översättare, besvarar frågor från avdelningskontoren och förser översättarna med lämpliga redskap för forskning. Som hjälp till detta översättningsarbete bildades i april 1989 en ny avdelning kallad Translation Services.

Eftersom ord ofta har flera betydelser, är det inte bara att översätta orden helt mekaniskt och byta ut ett ord mot ett annat efter en ordbok. Idiomatiska uttryck kan ställa till problem för översättarna, eftersom de inte kan översättas ordagrant. Som exempel kan nämnas det engelska uttrycket ”bite your tongue” (”bita tungan”) i Vakna! för 8 juni 1991. Det betyder inte ”skada sig själv”, utan ”hålla tyst” eller ”tiga”. Och den hela och fulla innebörden i grundspråkets ord måste också förmedlas riktigt till det språk man översätter. Dessutom är det talade och skrivna ordet levande, för det växer, utvidgas och ändras allteftersom det används och tiden går. Vem hade för några år sedan hört talas om ”glasnost”, ”perestrojka”, ”right to life”, ”pro-choice” och ”computer hacker”? Sådana ord och uttryck sätter ständigt översättarna på prov.

Översättarna försöker bevara den exakta kraften och känslan i den engelska texten och samarbetar därför intimt med Sällskapets författaravdelning. För att översättningen skall bli konsekvent får översättarna förklaringar av idiomatiska uttryck och andra grammatiska egenheter i engelskan inom klammer i texten. Hur har avdelningskontoren reagerat för denna hjälp?

Tyskland skriver: ”Våra översättare välkomnade denna länge efterlängtade hjälp med stor entusiasm.” Ghana säger: ”Systemet med att sätta in innebörden i vissa uttryck har på ett omfattande sätt befriat oss från mycket tidsslukande forskning och många funderingar om hur den engelska texten skall översättas.” Och Italien säger: ”Vi tycker också att det är bra att de latinska namnen på växter och djur anges. Det sparar mycket tid som översättaren nu kan ägna åt själva översättningen.”

Att översätta Bibeln är ett annat stort uppdrag som Sällskapet tagit på sig. New World Translation of the Holy Scriptures finns nu helt eller delvis på 13 språk, och tillstånd har getts att översätta den till ytterligare 20 språk. Hittills har det tagit i medeltal 15 år att översätta den. För att minska den tid det tar att översätta Bibeln har författarkommittén låtit göra en undersökning för att se hur värdefulla och effektiva datorer är i det här sammanhanget. Det mänskliga sinnet står oändligt långt över datorerna, eftersom det kan fånga känslan i ord och uttryck och kan välja de ”riktiga sanningsorden”. (Pred. 12:10, NW) Men man har funnit att datorer kan vara mycket bra redskap. Därför har bibelöversättare utnyttjat ett flexibelt datasystem för att lagra och hämta fram viktig information om ord och uttryck i Bibeln. Det har fullständig förmåga att söka och hitta Sällskapets förklaringar av olika skriftställen. Man hoppas att detta program skall medföra att det går fortare att översätta Bibeln, samtidigt som kvaliteten blir den högsta möjliga.

Sällskapet har åtagit sig att ge de goda nyheterna vidaste möjliga publicitet. Vakttornet för till exempel 1 januari 1992 utges på 111 språk, och på 66 av dessa kommer Vakttornet ut samtidigt med den engelska upplagan. Med andra ord får 95 procent av alla Jehovas vittnen samma andliga mat samtidigt. Nya publikationer dyker upp på ytterligare fler språk, till exempel albanska, estniska, georgiska, kambodjanska, kwanyama/ndonga, macedoniska och nepali. Den styrande kretsen kommer att fortsätta att sträva efter att stärka översättningsavdelningarna inför det enorma arbete som ligger framför oss. Detta bör med Jehovas godkännande leende leda till att ännu fler biblar och bibelstudiehjälpredor blir tillgängliga för människor av alla folk, nationer och tungomål.

Sammankomster som öppnar dörren för gudaktig frihet

”Jag skall prisa dig i den stora församlingen; bland ett talrikt folk kommer jag att lovprisa dig.” (Ps. 35:18, NW) Jehovas vittnen utnyttjar tillfällena att lovprisa den universelle Suveränen, och vid sina årliga områdessammankomster gör de det samstämmigt. Under det gångna tjänsteåret, då de resterande av 1990 års sammankomst ”Ett rent språk” höll på att avslutas i en del av världen, började 1991 års sammankomst med temat ”Ett frihetsälskande folk” i en annan del av världen.

Höjdpunkten för Jehovas vittnen i Brasilien inträffade under månaderna augusti, september och oktober 1990, då de hade en serie med fyradagarssammankomsten ”Ett rent språk”. Några av de 110 sammankomster som hölls i 68 städer utöver det vidsträckta Brasilien var internationella och betjänade också delegater från många andra länder. Sammanlagt 548.517 personer var närvarande, och alla blev glada över att få se 13.448 personer bli döpta.

Dessa internationella sammankomster fick god täckning av den lokala pressen och televisionen. I tidningen Jornal da Tarde hette det i en helsidesartikel: ”Till skillnad från andra religiösa händelser finns det inga tecken på fanatism på denna sammankomst — ingen som gapar och skriker, de religiösa sångerna är dämpade, det förekommer inga pråliga helbrägdagörelser och inga personer med kollekthåvar som samlar in de troendes pengar. Det råder å andra sidan en atmosfär av fullständig uppmärksamhet.”

Områdessammankomsten ”Ett frihetsälskande folk”, som i Brasilien hölls i juli och augusti 1991, var också en stor framgång, och talen hjälpte våra vänner att ännu mer uppskatta sin gudagivna frihet. Det rådde feststämning vid dessa andliga tredagarshögtider. Det sammanlagda antalet närvarande vid alla de 98 sammankomsterna var 482.034, och 8.991 blev döpta.

Bland de 245.161 personer som var närvarande vid områdessammankomsten ”Ett frihetsälskande folk” i Italien var en katolsk präst. Han blandade sig med mängden vid den sammankomst som hölls i Brescia den 19—21 juli. Han blev så rörd att han skrev följande rader, som han lade i en bidragsbössa: ”Jag är en katolsk präst, givetvis klädd i vanliga kläder, som med egna ögon ville se vad dessa människor, som kyrkan alltid har betraktat som bara en handfull, egentligen gör och säger. Ja, de 15 minuter jag har tillbringat på detta stadion har räckt för att få mig att inse hur mycket tid jag hittills egentligen har slösat bort. Ni är verkligen ett exempel att följa. Ni har fått mig att tänka, och ni har använt det som jag borde använda mer, nämligen Bibeln. Vem vet, en dag kanske jag också är tillsammans med er klädd i kavaj och slips.”

Östeuropa var platsen för tre internationella sammankomster under det gångna tjänsteåret. I Budapest i Ungern var 40.601 delegater närvarande; i Prag i Tjeckoslovakien var 74.587 personer närvarande, och i Zagreb i Jugoslavien var 14.684 personer närvarande. Med sina glada ansikten gjorde delegaterna från jordens fyra hörn de till trängsel fyllda gatorna runt omkring sammankomstplatserna till en vacker syn. Glädjen var stor bland delegaterna, när de fick fin biblisk undervisning och förnyade gamla bekantskaper och skaffade sig nya vänner.

Vid den internationella sammankomst som den 26—28 juli hölls på Nepstadion i Budapest var delegater från 35 olika länder närvarande. Det hade då bara gått två år sedan Jehovas vittnen i juni 1989 blivit lagligen erkända. Som kontrast kan nämnas att för flera år sedan, då stadion höll på att byggas, satt en del av bröderna i fängelse för sin religiösa tros skull. Då skröt fångvaktarna för dem och sade: ”Ni kommer aldrig att få se detta stadion.” Då svarade en av bröderna: ”Vem vet? En dag kanske Jehovas vittnen kommer att vara där.” För de ordens skull blev han slagen. Men hur glad var inte brodern över att få vara närvarande vid denna sammankomst och se stadion fyllt med över 40.000 närvarande!

Det var första gången i Sovjetunionens historia som man där höll sammankomster öppet. Tallinn, huvudstaden i det nu självständiga Estland, utgjorde en ironisk inramning för vissa sammankomstdeltagare. Från det ställe där 447 personer blev döpta kunde bröderna och systrarna se en gammal fästning, som under åren 1950 och 1951 användes som häkte för några av dem i avvaktan på att de skulle skickas i väg till fångläger i det avlägsna Sibirien. Tankeväckande minnen väcktes således för ett ögonblick till liv vid detta glädjefyllda tillfälle.

Överlämnanden av avdelningskontor öppnar en ny dörr av tillfällen

”Lyckliga är de som bor i ditt hus! De fortsätter alltjämt att lovprisa dig”, sjöng Koras trogna söner. (Ps. 84:5, NW) I våra dagar öppnar avdelningskontoren en dörr av tillfällen till att främja Jehovas tillbedjan. Och när ett nytt avdelningskontor överlämnas, är detta ett speciellt tillfälle att sjunga lovprisning till Jehova.

Fiji

Tisdagen den 25 december 1990 var en vacker och varm tropisk dag i Fijis huvudstad, Suva. Tusentals personer församlades för överlämnandeprogrammet för det nyligen färdigbyggda avdelningskontoret med dess bostadsbyggnad. Fiji består av mer än 800 öar, av vilka omkring ett hundratal är bebodda. På Fiji bor över 736.000 människor, vilka är kända för sina smittande leenden och sin vänliga gästfrihet. Det första vittnet för Jehova kom inte till Fiji förrän år 1913. På trettiotalet fanns det bara en liten skara på tre familjer som höll möten i Suva. År 1940 blev verksamheten officiellt förbjuden, men efter andra världskriget upphävdes förbudet, och den 5 april 1947 kunde därför de första Gileadmissionärerna komma till Fiji för att arbeta tillsammans med de 12 förkunnare som då var verksamma i tjänsten.

År 1957 skickades Len Helberg, som nu bor i Australien, och Len Heatley, en pionjär från Fiji, till Gileadskolan. När de ett år senare återvände till Fiji, öppnades ett avdelningskontor i Suva. Under senare delen av fyrtiotalet fanns det bara en enda församling i Suva, men nu har de goda nyheterna spritt sig utöver hela Stillahavsområdet, så att det nu också finns avdelningskontor på Nya Kaledonien, Tahiti och Västra Samoa.

Lyman Swingle från den styrande kretsen höll överlämnandetalet, och 434 personer var närvarande vid själva avdelningskontoret, medan ytterligare 3.489 var församlade på ett närliggande stadion, där de genom telefonförbindelse kunde höra dagens program. Om man tänker på att det finns mindre än 1.600 förkunnare på Fiji, var detta en utmärkt siffra! I ett två timmar långt program den kvällen underhöll sedan de fijianska bröderna många av delegaterna med sång och dans.

Grekland

Den 13 april 1991 var en historisk dag för Jehovas vittnens 334 församlingar i Grekland. Det var datumet för överlämnandet av det nya avdelningskontoret i Eleona, som ligger på landsbygden omkring 70 kilometer norr om huvudstaden Aten.

På morgonen den dag överlämnandet skulle ske var det mulet. Regnet verkade hänga i luften. Men den ökande molnigheten kunde inte förta den stilla skönheten hos den gröna mattan av kornfält runt den 22 hektar stora tomten — en matta som var brokig av blodröda vallmoblommor och gullkragar. När representanterna från de olika församlingarna började anlända, började det också regna, men detta dämpade inte den glada stämningen hos de 3.815 närvarande. Överlämnandeprogrammet överfördes också per telefon till sammankomstplatserna i närheten av Aten och Thessaloniki och till ön Kreta. Sammanlagt 13.484 personer kunde på detta sätt höra programmet.

Den första sammankomsten i Grekland hölls för 66 år sedan, år 1925. Men den grekisk-ortodoxa kyrkan bekämpar fortfarande aktivt vittnena, precis som om dessa vore en ny religion. När avdelningskontoret höll på att byggas, organiserade prästerskapet till och med en demonstration utanför avdelningskontorets tomt i Eleona. Kravallpolis var där för att upprätthålla ordningen och skydda egendomen. Motståndet misslyckades — projektet avslutades sex månader före tidsschemat.

Två medlemmar av den styrande kretsen var där för överlämnandeprogrammet, nämligen Milton Henschel och Albert Schroeder. Dagen för överlämnandet avslutades med en måltid för Betel- och Byggbetelfamiljen och för de delegater som hade kommit till Grekland för att vara med vid överlämnandet. Besökarna kunde glädja sig åt att få se olika grekiska folkdanser framföras av några bröder och systrar.

Hongkong

Den 1 januari 1980 flyttade avdelningskontoret från ett litet hus till ett större och lugnare vid 4 Kent Road i förorten Kowloon Tong. I åtta år skulle dessa lokaler komma att fylla avdelningskontorets behov väl. Därefter var tiden inne för ytterligare utvidgning. I rätt tid blev en vacker byggnad, som var lämplig till avdelningskontor och Betelhem, till salu vid 12 Kent Road. Den byggnaden köpte man. Men efter endast tre år blev det uppenbart att man snart skulle behöva en ny byggnad, och återigen sörjde Jehova för detta.

En eftermiddag berättade en katolsk präst, som bor på 16 Kent Road, för avdelningskontorets samordnare att ”våra vänner har flyttat”. Han syftade på en kinesisk familj som hade ägt 14 Kent Road. Denna familj hade emigrerat till Australien och hade flyttat ut under veckoslutet, och nu var fastigheten till salu. Den var idealisk. Denna fastighet vid 14 Kent Road är ett utmärkt komplement till fastigheterna vid nummer 4 och nummer 12. Det är ett vitt tvåvåningshus av armerad betong. Betelfamiljen uppgår nu till 19 medlemmar, och det finns plats för 30 medlemmar.

Kvällen den 15 januari 1991 hade avsatts för överlämnandet av den nya fastigheten, och Lloyd Barry, medlem av den styrande kretsen, höll överlämnandetalet med temat: ”Jehova fortsätter att låta det växa”. Han känner väl till Hongkong, eftersom han besökte Hongkong redan år 1956 tillsammans med Sällskapet Vakttornets dåvarande president, Nathan H. Knorr. Och på senare år har broder Barry ofta varit där på besök som zontillsyningsman. Hans tal gick igenom verksamhetens historia från dess tidiga början fram till våra dagar, när det finns 2.320 förkunnare i de 23 församlingarna i Hongkong.

Nya Kaledonien

Undangömt i Stilla havets sydvästra del ligger Nya Kaledonien, ”Ljusets ö”. Det är en ö med många ovanligt vackra platser, som alltid har varit ett favoritställe och en inspirationskälla för konstnärer. Men på senare år har allt fler människor där börjat söka det ljus som skänker evigt liv. — 1 Joh. 1:5.

Sedan år 1977 har avdelningskontoret legat i ett missionärshem. Två sovrum gjordes om till att användas som kontor under dagtid. På en yta på endast omkring 100 kvadratmeter skötte man översättning, layout och tryckning och också hanteringen och utsändningen av litteratur! Detta förklarar varför den styrande kretsen godkände byggandet av en ny Betelbyggnad med en sammanlagd golvyta på över 1.200 kvadratmeter. Den har sex bostadsrum och ligger i Nouméa, Nya Kaledoniens huvudstad. I januari 1989 började man den egentliga schaktningen för byggnaden.

Den lilla gruppen på 9 förkunnare år 1956 har nu vuxit till 1.265 förkunnare. Avdelningskontoret sörjer nu för de sammanlagt mer än 1.400 förkunnare som bor på Nya Kaledonien, Vanuatu och Wallis- och Futunaöarna. Den 15 december 1990 var en åhörarskara på omkring 2.700 personer glada över att få höra den representant för Sällskapets världshögkvarter i Brooklyn som tjänade som zontillsyningsman hålla överlämnandetalet. Efter programmet framförde bröder och systrar från olika öar ett musikprogram med Rikets sånger och också ett program med folkdanser.

Filippinerna

År 1972, då avdelningskontoret sist utvidgades, fanns det 54.212 förkunnare på de över 7.000 öar som utgör ögruppen Filippinerna. När man i maj 1988 började bygga på det nya avdelningskontoret, hade förkunnarantalet vuxit till över 97.000.

Det andliga skördearbetet började då budskapet om de goda nyheterna för första gången framfördes i Manilas stora operahus den 14 januari 1912. Då höll Charles T. Russell, Sällskapets förste president, talet ”Var äro de döda?” för en åhörarskara på omkring tusen personer. Dessa första korn av sanningens säd bar så småningom frukt, och år 1930 höll man varje vecka ett möte med omkring tio personer närvarande. Filippinernas första Betel var en hyreslägenhet, som började användas i juni 1934. Det första jordstycket vid avdelningskontorets nuvarande läge i Quezon City köptes i december 1947, och byggnaden på den tomten började användas som avdelningskontor i februari 1948. Åren 1953, 1962 och 1972 uppfördes ytterligare byggnader på den ursprungliga tomten på en hektar.

I och med ökningen av antalet förkunnare på sjuttiotalet var det ett stort behov av att ”spänna ut tältet” för avdelningskontoret. (Jes. 54:2) Man började med att besöka grannarna för att höra om någon av dem ville sälja, men ingen var intresserad den gången. En granne sade faktiskt: ”Kineser säljer inte fastigheter. De bara köper.” Men förvånansvärt nog började den ena efter den andra av de grannar som från början inte hade visat något intresse för Sällskapets förfrågningar om att få köpa deras fastigheter att erbjuda sina tomter och hus till salu. Under en period på sex år köpte Sällskapet tio tomter, och man tredubblade därigenom den egendom som Sällskapet ägde.

I maj 1988 började man att bygga tryckeriet på två våningar och Betelhemmet på 11 våningar. Medarbetare från andra länder och inhemska frivilliga arbetare arbetade glatt sida vid sida för att bygga det nya avdelningskontoret. Avdelningskontoret i Japan hjälpte till med att framställa ritningarna, och man bistod också de filippinska bröderna rent ekonomiskt.

Gång på gång under byggnadsperioden kunde bröderna se Jehovas ledning. När de skulle skaffa takplåt och golvmaterial fick de reda på att det endast fanns ett enda företag i Filippinerna som klarade av att leverera det man behövde. Men avdelningskontoret var den 301:a kunden på företagets väntelista. Bröderna avtalade därför om ett sammanträffande med företagets vice ordförande, och de förklarade då att vår verksamhet inte är av kommersiell natur. Företagets styrelse godkände brödernas begäran, och avdelningskontorets beställning kom högst upp på produktionslistan. Detta var mycket tursamt, eftersom arbetarna vid det företaget gick ut i strejk alldeles efter det att beställningen hade levererats.

Den 13 april 1991 var en klar och vacker dag. De 1.718 personer som var närvarande vid överlämnandet var glada över att kunna välkomna John E. Barr från den styrande kretsen, som höll överlämnandetalet. Hans ämne? ”Sången om Teokratins tillväxt”. Ett passande tema inte bara för detta överlämnande av ett avdelningskontor, utan för alla andra.

[Tabell på sidan 22]

De sammankomster som hölls i Sovjetunionen och Estland

Datum Stad Närvaroantal Döpta

13, 14 juli Tallinn, Estland 4.808 447

20, 21 juli Usolje-Sibirskoje, Sibirien 4.205 543

2, 3 augusti Kiev, Ukraina 14.654 1.843

3, 4 augusti Lvov, Ukraina 17.531 1.316

24, 25 augusti Odessa, Ukraina 12.115 1.943

31 aug., 1 sept. Tjernovtsy, Ukraina 14.137 1.126

7, 8 september Alma-Ata, Kasakstan 6.802 602

Det sammanlagda antalet närvarande: 74.252 7.820

(Den häpnadsväckande sammanlagda siffran för antalet döpta utgör 10,5 procent av det sammanlagda antalet närvarande.)

[Tabell på sidan 18]

(För formaterad text, se publikationen)

Samtidig utgivning steg för steg

Vakttornet

År Totalt antal språk Antal språk med samtidig utgivning

1980 106 0

1985 103 24

1991 110 65

Antal språk

140 120 100 80 60 40 20 0

Vakna!

År Totalt antal språk Antal språk med samtidig utgivning

1980 34 0

1985 54 14

1991 64 30

Antal språk

70 60 50 40 30 20 10 0

95 % av Jehovas vittnen får nytta av den samtidiga utgivningen

[Bild på sidan 5]

Förra året var över hela jorden 10.650.158 människor närvarande vid firandet av Herrens kvällsmåltid

[Bilder på sidan 12]

De flesta av eleverna från de åtta klasser som hölls år 1991 tjänar nu i de sex länder där skolan har hållits, men en del har också börjat tjäna i följande länder: Benin, Canada, Côte d’Ivoire (Elfenbenskusten), Honduras, Irland, Nederländerna, Nya Kaledonien, Portugal, Rumänien, Tchad, Tjeckoslovakien, Ungern och Österrike. Här ovan är en bild av de första klasserna i Frankrike och i Tyskland

[Bild på sidan 13]

Alla de biträdande tjänarna och de äldste som år 1991 avslutade skolan har tilldelats olika tjänsteprivilegier. Beroende på sina tidigare erfarenheter och nuvarande kvalifikationer har de förordnats som pionjärer med särskilt uppdrag eller till missionärstjänst, kretsarbete eller arbete vid ett avdelningskontor. Här ovan är en bild av de första klasserna i Italien och i Spanien

[Bilder på sidan 20]

Denne lille polske delegat var en av de 74.587 personer som var med vid sammankomsten i Prag i Tjeckoslovakien

[Bilder på sidan 21]

Sammankomstdeltagarna i Prag rördes till tårar, när broder A. D. Schroeder tillkännagav utgivandet av Nya Världens översättning av Bibeln på tjeckiska och slovakiska

Sammankomsterna i Budapest, Prag och Zagreb var internationella sammankomster. Delegater i Zagreb i Jugoslavien tyckte om att sjunga Rikets sånger under middags- uppehållet

[Bilder på sidan 22]

I Tallinn i det nu självständiga Estland hölls den första sammankomsten någonsin i Sovjetunionen

Boken ”Den största människa som någonsin levat” gavs ut på ryska och på andra östeuropeiska språk

[Bilder på sidan 27]

Fiji

Avdelningskontoret i Fijis huvudstad, Suva, överlämnades den 25 december 1990. Receptionen är smakfullt inredd

[Bild på sidan 27]

Grekland

Den 13 april 1991 överlämnades det nya avdelningskontoret i Eleona i Grekland

[Bild på sidan 28]

Entrégården till det nya avdelningskontoret i Grekland

[Bild på sidan 28]

Avdelningskontorets reception i Grekland står redo att hälsa besökare välkomna

[Bild på sidan 28]

Hongkong

Den nya tillbyggnaden till avdelningskontoret i Hongkong överlämnades den 15 januari 1991

[Bild på sidan 29]

Nya Kaledonien

Avdelningskontoret i Nouméa, som är Nya Kaledoniens huvudstad, överlämnades den 15 december 1990

[Bild på sidan 29]

Filippinerna

Den 13 april 1991 överlämnades det nya avdelningskontoret i Manila i Filippinerna, med en kontorsbyggnad och bostäder i den 11 våningar höga byggnaden. Tryckeriet ligger längst till höger

[Bild på sidan 30]

Rikets sal, som rymmer 500 personer, vid avdelningskontoret i Filippinerna

[Bild på sidan 30]

Matsal med plats för 400 personer i Betelhemmet i Filippinerna