Är Bibelns skildring av den babyloniska fångenskapen korrekt?

För omkring 2 600 år sedan tvingades judarna i landsflykt till Babylon, och där blev de kvar i ungefär 70 år. I Bibeln kan man läsa vad Gud i förväg sa om hur situationen skulle vara för judarna där i Babylon. Det står: ”Bygg hus och bo i dem. Plantera trädgårdar och ät frukten. Ta er hustrur och få söner och döttrar. ... Och gör allt för att staden dit jag har fört er i landsflykt ska ha frid.” (Jeremia 29:1, 4–7) Blev det verkligen så här?

Forskare har studerat över 100 lertavlor som verkar komma från det forntida Babylon med omnejd. Lertavlorna visar att många av de judiska flyktingarna höll fast vid sin religion och kultur samtidigt som de respektfullt underordnade sig det babyloniska styret. Lertavlorna, som daterats till mellan 572 och 477 f.v.t., innehåller hyreskontrakt, affärsdokument, skuldebrev och andra ekonomiska dokument. Ett uppslagsverk säger: ”Dessa dokument visar att de judiska flyktingarna levde helt vanliga liv ute på landsbygden: de odlade marken och byggde hus, betalade skatt och tjänade kungen.”

De här historiska dokumenten visar också att det fanns en stor judisk koloni på en plats som kallades Al-Yahudu, vilket betyder ”Judas stad”. På lertavlorna finns namnen på fyra generationer judar, och vissa av namnen är skrivna med gammalhebreiska bokstäver. Innan man hittade dessa lertavlor visste man inte så mycket om hur livet var för de judiska flyktingarna i Babylon. Filip Vukosavović, filosofie doktor och medlem av styrelsen för Israel Antiquities Authority, säger: ”Tack vare de här tavlorna får vi äntligen lära känna de här människorna, vi får reda på vad de hette, var de bodde, när de bodde där och vad de gjorde.”

De judiska flyktingarna hade viss frihet att välja var de skulle bo och vad de skulle göra. De bodde ”inte bara i Al-Yahudu, utan även i många andra städer”, säger Filip Vukosavović. En del av dem lärde sig olika yrken, som de senare hade nytta av när Jerusalem skulle återuppbyggas. (Nehemja 3:8, 31, 32) Lertavlorna visar också att ett antal judar valde att bli kvar i Babylon efter att fångenskapen tagit slut. Det tyder på att de faktiskt kunde leva ett relativt lugnt liv i Babylon, precis som Guds ord hade förutsagt.