Fotnot

a Dessa ”sjuttio år” av fastande kan inte ha börjat efter babyloniernas första bortförande av judarna år 617 f.v.t., eftersom detta skulle ha varit omkring nio år innan kung Nebukadnessar började den slutliga belägringen av Jerusalem och också omkring elva år innan man bröt igenom stadens murar (den 9 Tammus) och förstörde staden (den 10 Ab) och lönnmördade ståthållaren Gedalja i sjunde månaden (Tischri). Det var ju dessa sorgesamma händelser som man höll fasta till minne av. Följaktligen började dessa ”sjuttio år” av fastande efter det att dessa tre sista dystra olyckor hade inträffat, nämligen år 607 f.v.t. Detta bevisar att landet låg öde i sjuttio år och att dessa ”sjuttio år” började år 607 f.v.t. och slutade år 537 f.v.t. — Se Josefos: Judarnas gamla historia (Stockholm 1889), tionde boken, nionde kapitlet, sista stycket.