Fotnot
d Att det forntida Pergamon (Pergamus) var en stad med betydande rikedomar och en framträdande ställning på 400-talet f.v.t. framgår av det förhållandet att man där ”hade präglat mynt sedan år 420 f. Kr. allra senast”. Innan Xenofon (omkring 430—355 f.v.t.) nämner Pergamon i sina verk Anabasis, VII, viii, 8, och Hellenika, III, i, 6, finns det inte mycket skrivet om denna kosmopolitiska stad, om man bortser från mytologien. — The Encyclopædia Britannica, 1946 års upplaga, band 17, sidan 507; även The Catholic Encyclopedia, band II, sidan 666, 1911 års upplaga.
Den ryktbara och flitigt besökta helgedom som uppförts åt Asklepios fanns i Pergamon. Asklepios kallades för Pergamons gud, och de sägner som var förbundna med dyrkan av honom har anstrykning av den babyloniska religionen. Han dyrkades i gestalten av en levande orm, som man höll i templet och som man ansåg vara dess gudomlighet.