Fotnot

a Om judarnas förmåga att driva ut demoner läser vi följande i en publikation om andebesvärjelse genom tiderna, Exorcism Through the Ages: ”Dessa judiska andebesvärjelsers främsta drag består i att man uttalar namn som tros vara verksamma, t. ex. goda änglars namn, och de används antingen ensamma eller i förbindelse med El (= Gud); ja, tillit till blotta namn hade långt tidigare blivit en vidskepelse bland judarna, och det ansågs mycket viktigt att de rätta namnen, som varierade med olika tider och tillfällen, blev använda. Det var helt visst denna vidskepliga tro som förmådde Skevas’ söner, som hade bevittnat Paulus’ framgångsrika andebesvärjelser i Jesu namn, att på egen hand försöka använda formeln: ’Jag besvär er vid Jesus, som Paulus predikar’, vilket fick katastrofala följder för deras rykte (Apg. 19:13). Det var en allmän judisk uppfattning, erkänd också av en lärd kosmopolit som Josefos, att Salomo hade fått makt att driva ut demoner och att han hade utarbetat och vidarebefordrat vissa formler som var verksamma för det syftet. Den judiske historieskrivaren berättar om hur en viss Eleazar i kejsar Vespasianus’ och hans hövitsmäns närvaro med hjälp av en magisk ring, som han hängde under näsan på den besatte, lyckades driva ut demonen genom näsborrarna — och ringens kraft berodde på att en viss sällsynt rot var infattad i den, en rot som var omnämnd i Salomos formler och som det var utomordentligt svårt att få tag i.” — Se Josefos: Judarnas historia (Stockholm, 1747), åttonde boken, andra kapitlet, åttonde stycket, och Judarnas krig (Stockholm, 1750), sjunde boken, tjugotredje kapitlet.