Fotnot
a Så långt tillbaka som år 383 v.t., det år då Eusebius Hieronymus påbörjade arbetet med sin latinska bibelöversättning (Vulgata) från grundspråken, populariserade han bland kristna, som talade och läste latin, detta ord, minister, och avledningar av det genom att använda det latinska substantivet minister från och med Matteus 20:26; det latinska substantivet ministerium (eng.: ministry) från och med Lukas 10:40 och det latinska verbet ministrare (to minister) från och med Matteus 4:11.
Latinet var tidigare det internationella diplomatspråket i den västliga världen. År 1378, året för den s. k. ”stora schismen”, som inbegrep påvedömet, utgav John Wycliffe sin översättning av Nya testamentet (de kristna grekiska skrifterna). ”Wycliffe översatte från den latinska Vulgata, eftersom han inte ansåg sig kompetent att använda de hebreiska och grekiska originalen som grund. Hans översättning är ganska ordagrann och tydlig, men stel och latiniserad; dock i mindre grad än många av Wycliffes övriga skrifter.” (M’Clintock och Strongs Cyclopædia, band 10, sidan 1043, spalt 1, under ”Wycliffe”) Så långt tillbaka som på 1300-talet använde således Wycliffe ordet minister. Det var utan tvivel så att William Tyndale ”i hög grad använde detta ord vid sitt arbete med översättningen från grundspråken”. I Romarna 13:4 lyder Wycliffes översättning: ”He is the mynystre of God.” I Romarna 11:13: ”I schal onoure my mynysterie.” — Oxford (Clarendon Press).