Fotnot

c Joseph Bingham, en kyrkohistoriker, skrev följande om hur förhållandena var under de första århundradena: ”Kyrkan hade myndighet att tukta människor genom att beröva dem dopets förmåner och privilegier och gjorde det genom att föra ut dem ur kyrkans gemenskap och brödraskap, ... och alla tog avstånd från och undvek dem i vanliga samtal, delvis för att stödja kyrkans ogillanden och åtgärder mot dem, delvis för att få dem att skämmas och delvis för att skydda sig själva mot risken att bli besmittade.” ”... ingen fick ta emot uteslutna personer i sitt hem, och de fick inte heller äta tillsammans med dem vid samma bord; de fick inte på ett familjärt sätt samtala med dem, medan de levde; och de fick inte heller anordna begravning för dem, när de dog. ... Dessa anvisningar togs upp efter mönstret av apostlarnas regler, vilka förbjöd de kristna att ge något som helst stöd åt notoriska lagöverträdare.” — The Antiquities of the Christian Church, sid. 880, 891.