Fotnot

b I sin Commentary on the Old Testament förklarar Keil och Delitzsch att en person skulle vara skyldig till missgärning eller synd om han ”kände till en annans brott, antingen så att han hade sett det eller så att han hade fått säker kännedom om det på något annat vis och därför var kvalificerad att träda fram som ett vittne inför domstolen för att övertyga brottslingen, men underlät att göra det och inte berättade vad han hade sett eller fått veta, när han hörde den högtidliga uppfordran från domaren vid den offentliga granskningen av brottet, genom vilken alla av de närvarande som kände till något om saken anmodades att träda fram som vittnen”.