Predikaren
2 Jag sa till mig själv:* ”Jag vill njuta av livet fullt ut* och se vad det kan ge.” Men även det var tomt och meningslöst.
2 Jag sa om skrattet: ”Rena vanvettet!”
och om nöjen:* ”Vad är det för mening?”
3 Jag bestämde mig för att glädja mig med vin,+ samtidigt som jag bevarade min vishet. Jag gav mig även in i dårskapens värld för att kunna avgöra hur man bäst lever sitt korta liv på jorden. 4 Jag satte i gång stora projekt.+ Jag byggde hus åt mig.+ Jag planterade vingårdar.+ 5 Jag anlade trädgårdar och parker, och där planterade jag alla slags fruktträd. 6 Jag anlade dammar för att bevattna en plantering* med grönskande träd. 7 Jag skaffade mig tjänare och tjänarinnor,+ och nya tjänare föddes i mitt hus. Jag skaffade mig också hjordar av nötboskap, får och getter, större än någon av mina företrädare i Jerusalem.+ 8 Jag hopade silver och guld,+ skatter som anstår kungar och som finns i provinser.+ Jag skaffade mig sångare och sångerskor och omgav mig med det som är mannens stora glädje: en kvinna, ja många kvinnor. 9 Jag blev stor och överträffade alla som varit före mig i Jerusalem.+ Och hela tiden hade jag visheten i behåll.
10 Jag avstod inte från något som jag hade lust till.*+ Jag sa inte nej till några nöjen,* för jag kände mig nöjd med allt jag uträttade, och detta blev belöningen för allt mitt hårda arbete.+ 11 Men när jag reflekterade över allt som jag hade uträttat med mina egna händer och över allt som jag hade slitit med att färdigställa,+ gick det upp för mig att allt var tomt och meningslöst, ett jagande efter vind.+ Ingenting var av verkligt värde* under solen.+
12 Då riktade jag min uppmärksamhet mot visheten, vanvettet och dumheten.+ (För vad kan den som kommer efter kungen göra? Inget annat än det som redan har blivit gjort.) 13 Och jag kom fram till att visheten har fördelar framför dumheten,+ precis som ljuset har fördelar framför mörkret.
14 Den vise håller ögonen öppna,*+ men dåren vandrar i mörker.+ Men jag har insett att båda går samma slut till mötes.+ 15 Då sa jag till mig själv: ”Det som drabbar dåren kommer också att drabba mig.”+ Vad har jag då haft för nytta av all min vishet? Så jag tänkte: ”Även detta är meningslöst.” 16 För varken den vise eller dåren blir ihågkommen för evigt.+ Förr eller senare glöms alla bort. Och hur dör den vise? Precis som dåren.+
17 Jag började hata livet,+ för allt som utfördes under solen gjorde mig bara frustrerad, allt var tomt och meningslöst,+ ett jagande efter vind.+ 18 Jag började hata allt som jag hade slitit med att uträtta under solen,+ eftersom jag måste överlåta allt till den som kommer efter mig.+ 19 Och vem vet om han kommer att vara vis eller inte?+ Ändå kommer han att få överta allt som jag med vishet och stora ansträngningar har skaffat mig under solen. Även detta är meningslöst. 20 Så jag började misströsta om allt mitt hårda arbete, mitt slit och släp under solen. 21 För även om man slitit hårt och använt sin vishet, kunskap och skicklighet, måste man överlåta allt till någon som själv inte ansträngt sig.+ Även detta är meningslöst och väldigt frustrerande.*
22 Vad får man egentligen ut av allt sitt hårda arbete och sina ambitioner* under solen?+ 23 Hela livet känner man sig plågad och frustrerad över allt man företar sig,+ inte ens på natten får man ro.+ Även detta är meningslöst.
24 Det finns inget bättre för en människa än att äta och dricka och njuta av sitt hårda arbete.+ Jag har insett att detta är en gåva från den sanne Guden.+ 25 För vem äter och vem dricker bättre än jag?+
26 Den sanne Guden ger vishet, kunskap och glädje till den han tycker om,+ och han ger honom även allt det som syndaren samlar och lagrar.+ Även detta är meningslöst och ett jagande efter vind.