Predikaren
9 Jag tog till mig av allt detta, och jag kom fram till att de rättfärdiga och de visa och deras handlingar ligger i den sanne Gudens händer.+ Människor är inte medvetna om kärleken och hatet som fanns före dem. 2 Alla har ett och samma slut,+ den rättfärdige och den onde,+ den gode och den rene och den orene, den som offrar och den som inte offrar. Det slutar på samma sätt för den gode som för syndaren, för den som svär en ed som för den som aktar sig för att svära en ed. 3 Det här är en frustrerande företeelse under solen: Alla har ett och samma slut,+ och därför är människornas hjärtan fulla av ondska, under hela deras liv finns vanvett i deras hjärtan, och därefter dör de!*
4 Det finns hopp för alla som lever, för det är bättre att vara en levande hund än ett dött lejon.+ 5 De levande vet nämligen att de ska dö,+ men de döda vet ingenting alls,+ och de får inte längre någon lön, ingen kommer längre ihåg dem.+ 6 Dessutom har deras kärlek, hat och avundsjuka försvunnit, och de tar inte längre del i det som sker under solen.+
7 Ät därför din mat med glädje, och drick ditt vin med glatt hjärta,+ för den sanne Guden är nöjd med det du gör.+ 8 Gå alltid i vita kläder,* och häll alltid olja på ditt huvud.+ 9 Njut av livet med din älskade hustru+ under alla flyktiga* dagar som Gud har gett dig under solen, alla dina tomma dagar, för det är din lott i livet och belöningen för ditt hårda arbete, för allt ditt slit och släp under solen.+ 10 Allt vad du kan göra ska du göra med hela din kraft, för i graven,* dit du är på väg, finns det varken arbete eller planer, kunskap eller vishet.+
11 Vidare såg jag detta under solen: Det är inte alltid de snabba som vinner loppet, de mäktiga som vinner striden,+ de visa som har maten, de kloka som är rika+ eller de lärda som får framgång,+ för alla påverkas av tid och tillfälligheter.* 12 Människan vet ju inte när hennes tid är ute.+ Som fiskarna som fångas i det skoningslösa nätet och som fåglarna som fångas i fällan, så blir människorna snärjda när olyckan drabbar dem, när den plötsligt kommer över dem.
13 Dessutom lade jag märke till det här om visheten under solen, och det gjorde mig imponerad: 14 Det var en liten stad med bara några få män. Och en mäktig kung kom och omringade den och byggde stora belägringsverk. 15 I staden fanns en fattig men vis man, och han räddade staden med sin vishet. Men ingen kom ihåg den fattige mannen.+ 16 Och jag sa till mig själv: ”Vishet är bättre än styrka,+ ändå blir den fattiges vishet föraktad, och ingen rättar sig efter hans ord.”+
17 Bättre rätta sig efter den vises försiktiga ord än efter skriket från den som härskar bland dårar.
18 Vishet är bättre än krigsvapen, men en enda syndare kan förstöra mycket gott.+