Apostlagärningarna
16 Paulus kom sedan till Derbe och även till Lystra.+ Där fanns det en lärjunge som hette Timoteus.+ Hans mor var en troende judisk kvinna, men hans far var grek. 2 Bröderna i Lystra och Ikọnion hade bara gott att säga om Timoteus. 3 Paulus ville gärna att han skulle följa med honom, så av hänsyn till judarna i de områdena såg han till att Timoteus blev omskuren.+ Alla visste nämligen att hans far var grek. 4 De reste från stad till stad och överlämnade de bestämmelser som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade enats om och som lärjungarna skulle följa.+ 5 Så församlingarna fortsatte att stärkas i tron och växte från dag till dag.
6 De reste också genom Frygien och Galatien,+ för den heliga anden hindrade dem att förkunna i provinsen Asia. 7 Och när de kom ner till Mysien försökte de ta sig in i Bithynien,+ men det tillät inte Jesus ande.* 8 Så de passerade* Mysien och kom ner till Troas. 9 Och under natten såg Paulus en syn. En makedonisk man stod och bönföll honom: ”Kom över till Makedonien och hjälp oss!” 10 När han hade sett synen försökte vi genast ge oss av till Makedonien, eftersom vi drog slutsatsen att Gud ville att vi skulle förkunna de goda nyheterna där.
11 Därför seglade vi ut från Troas direkt till Samothrạke och nästa dag till Neạpolis. 12 Och därifrån fortsatte vi till Filippi,+ en romersk koloni, som är den främsta staden i den delen av Makedonien. Vi stannade där några dagar. 13 På sabbatsdagen gick vi ut utanför porten till en flod, för vi tänkte att det fanns ett böneställe där. Och vi satte oss ner och började prata med kvinnorna som var samlade. 14 En av dem som lyssnade var Lydia, en kvinna som tillbad Gud. Hon var från staden Thyatịra+ och handlade med purpurfärgade tyger.* Jehova* öppnade helt hennes hjärta så att hon tog till sig det Paulus sa. 15 Hon och hela hennes hushåll blev döpta,+ och hon vädjade till oss: ”Om ni är övertygade om att jag tror på Jehova,* så kom hem till mig och bo i mitt hus.” Och hon bad oss så ivrigt att vi inte kunde tacka nej.
16 En dag när vi var på väg till bönestället kom en tjänsteflicka emot oss. Hon var besatt av en ande, en spådomsdemon,+ och hon gav sina herrar stora inkomster genom att spå. 17 Flickan följde efter Paulus och oss andra och ropade hela tiden: ”De här männen är slavar åt den högste Guden,+ och de förkunnar vägen till räddning för er!” 18 Så höll hon på i flera dagar. Till slut tröttnade Paulus och vände sig om och sa till anden: ”I Jesus Kristus namn befaller jag dig att fara ut ur henne!” I samma stund lämnade den henne.+
19 Men när hennes herrar såg att de hade förlorat sin inkomstkälla+ grep de Paulus och Silas och släpade dem till styresmännen på torget.+ 20 När de hade fört fram dem inför magistratens ledamöter* sa de: ”De här männen stör ordningen i staden.+ De är judar, 21 och de förkunnar seder och bruk som det inte är tillåtet för oss romerska medborgare att följa.” 22 Då blev de som var samlade rasande på dem, och magistratens ledamöter slet av dem kläderna och befallde att de skulle piskas med spön.+ 23 Man gav dem många rapp, kastade dem i fängelse och gav fångvaktaren order om att hålla dem i säkert förvar.+ 24 Eftersom han fick en sådan order satte han dem i den innersta fängelsecellen och låste fast deras fötter i stocken.
25 Vid midnatt satt Paulus och Silas och bad och sjöng lovsånger till Gud+ medan de andra fångarna lyssnade. 26 Plötsligt inträffade en stor jordbävning, och hela fängelset skakades kraftigt. Alla dörrar öppnades, och fångarnas bojor föll av.+ 27 Fångvaktaren vaknade och såg att fängelsets dörrar var öppna, och eftersom han trodde att fångarna hade flytt drog han sitt svärd och tänkte ta livet av sig.+ 28 Men Paulus ropade högt: ”Gör det inte, för alla är kvar!” 29 Då bad han om att få ljus och sprang in och kastade sig darrande ner inför Paulus och Silas. 30 Sedan förde han ut dem och sa: ”Vad behöver jag göra för att bli räddad?” 31 De svarade: ”Tro på Herren Jesus så ska både du och ditt hushåll bli räddade.”+ 32 Och de förkunnade Jehovas* ord för honom och alla i hans hus. 33 Medan det fortfarande var natt tog fångvaktaren med sig dem och tvättade såren efter piskrappen. Han och hela hans familj* blev genast döpta.+ 34 Han tog med dem in i sitt hus och satte fram mat åt dem, och han och hans hushåll var mycket glada över att de hade blivit troende.
35 När det blev dag skickade magistratens ledamöter i väg vakterna för att säga att männen skulle släppas fria. 36 Fångvaktaren berättade det för Paulus och sa: ”Magistratens ledamöter har meddelat att ni båda ska friges. Så kom ut nu och gå i frid.” 37 Men Paulus sa till dem: ”De har piskat* oss offentligt utan att vi var dömda* och kastat oss i fängelse, trots att vi är romerska medborgare.+ Tänker de nu släppa oss fria i hemlighet? Nej minsann! De får själva komma hit och släppa ut oss.” 38 Då rapporterade vakterna detta till magistratens ledamöter, och de blev rädda när de hörde att Paulus och Silas var romare.+ 39 Så de gick dit och ursäktade sig, och när de hade fört ut dem bad de att de skulle lämna staden. 40 Men när Paulus och Silas lämnade fängelset gick de hem till Lydia och uppmuntrade de troende,*+ och sedan fortsatte de sin resa.