Andra Korinthierbrevet
5 Om vårt jordiska hus,* detta tält, skulle rivas ner,*+ så vet vi att vi får en byggnad från Gud, ett evigt hus i himlen, ett hus som inte är byggt med händer.+ 2 I detta jordiska hus* suckar vi och längtar efter att få klä oss i det som är från himlen.*+ 3 För när vi klär oss i det behöver vi inte längre vara nakna. 4 Ja, vi som är i detta tält suckar tungt och känner oss nedtyngda, för vi vill inte klä av oss detta, men vi vill klä på oss det andra,+ så att detta dödliga uppslukas av livet.+ 5 Men den som har format oss för just detta är Gud,+ som har gett oss anden som en garanti* på det som ska komma.+
6 Därför är vi alltid vid gott mod, och vi vet att så länge vi har vårt hem i kroppen är vi borta från Herren.+ 7 Vi låter oss ledas av tro, inte av det vi ser. 8 Men vi är vid gott mod och skulle föredra att vara borta från kroppen och få vårt hem hos Herren.+ 9 Vårt mål är att få hans godkännande, oavsett om vi har vårt hem hos honom eller är borta från honom. 10 Vi ska ju alla stå* inför Kristus domarsäte, och där ska var och en få sin lön efter det han har gjort medan han var i sin mänskliga kropp, vare sig det är gott eller ont.+
11 Vi inser alltså behovet av att ha djup respekt för Herren, och därför fortsätter vi undervisa människor på ett övertygande sätt. Gud vet mycket väl vad vi är för sorts människor, och jag hoppas att ni* också gör det. 12 Vi vill inte återigen rekommendera oss själva för er, men vi vill ge er en anledning att vara stolta över oss, så att ni kan svara dem som är stolta över det som syns+ och inte över det som finns i hjärtat. 13 För om vi har sagt något oförnuftigt*+ var det för Gud, och om vi säger något förnuftigt* är det för er. 14 Kristus kärlek tvingar oss, eftersom detta är vår slutsats: En har dött för alla+ – för egentligen var alla redan döda. 15 Och han dog för alla, för att de som lever inte längre ska leva för sig själva,+ utan för honom som dog för dem och blev uppväckt.
16 Från och med nu betraktar vi inte längre någon ur mänsklig synvinkel.+ Även om vi förut betraktade Kristus ur mänsklig synvinkel, så betraktar vi inte längre honom på det sättet.+ 17 Om någon är i gemenskap med Kristus är han alltså en ny skapelse.+ Det gamla har försvunnit, något nytt har kommit till. 18 Men allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus+ och har gett oss försoningens tjänst.+ 19 Ja, genom Kristus försonade Gud en värld med sig själv+ och ställde inte människor till svars för deras synder.+ Och budskapet om försoning anförtrodde han åt oss.+
20 Vi är därför ambassadörer+ på Kristus vägnar.+ Det är som om Gud själv vädjar till människor genom oss. På Kristus vägnar ber vi: ”Bli försonade med Gud.” 21 Gud gjorde honom som var utan synd+ till ett syndoffer* för oss, för att vi skulle bli rättfärdiga i Guds ögon.+