Watchtower ONLINE LIBRARY
Watchtower
ONLINE LIBRARY
Svenska
  • BIBELN
  • PUBLIKATIONER
  • MÖTEN
  • Sidan två
    Vakna! – 1987 | 22 oktober
    • Sidan två

      ”Nu känns det som om jag lever igen!”

      Sarah tappade intresset för allting. Det kändes som om ett mörkt moln uppfyllde hennes sinne. ”Jag kände mig död inombords”, sade hon. ”Nu känns det som om jag lever igen!”

      Hon var en av de miljoner människor runt om i världen som måste kämpa mot en skoningslös fiende som har angripit människor av alla slag — unga och gamla, rika och fattiga, ogifta och gifta, män och kvinnor. Den är en dråpare, för uppemot 70 procent av alla självmord har sin upprinnelse i depression. Denna fiende kan också stäcka yrkesplaner och splittra familjer.

      I de artiklar som följer kan du läsa om hur Sarah och andra klarade kampen.

  • Kampen mot en obeveklig fiende
    Vakna! – 1987 | 22 oktober
    • Kampen mot en obeveklig fiende

      ”DET var den värsta pärsen i mitt liv”, sade Elizabeth. ”Det är underbart att vara på benen igen. Det känns som om jag har fått nytt liv. Nu känner jag till och med rosornas doft!” Denna 42-åriga kvinna hade övervunnit en fiende som anses förorsaka mer lidande än några andra psykiska problem — depression.

      Trettiotreårige Alexander var inte lika lyckligt lottad. Han blev mycket deprimerad, förlorade aptiten och ville bara vara för sig själv. ”Han kände det som om hela världen hade rasat samman och tyckte att han inte längre hade något att leva för”, förklarade hans hustru, Esther. ”Han kände sig helt värdelös.” Övertygad om att han aldrig skulle bli bättre tog han livet av sig genom att hoppa ut genom ett fönster.

      Elizabeth och Alexander hörde till de cirka 100.000.000 människor över hela världen som årligen uppges drabbas av kliniskt definierbar depression. Var fjärde amerikan och var femte kanadensare genomgår en svårare depression någon gång under sin livstid. Depression uppges också vara en vanlig åkomma i Afrika, och den ökar även i Västtyskland. Det är därför mycket möjligt att någon av dina vänner eller släktingar har eller har haft denna sjukdom.

      Alexanders hustru, som gjorde allt hon kunde för att hjälpa sin man, säger varnande: ”När någon talar om att han är deprimerad och känner sig värdelös, ta det då på allvar.” Svår depression är således inte bara en övergående sinnesstämning eller en tillfällig nedstämdhet. Den kan vara en dråpare, en obeveklig fiende som kan förlama och krossa en människas livsmod. Att kunna urskilja symptomen kan betyda skillnaden mellan liv och död.

      ”Sjuk i hjärnan”

      Alla drabbas vi ibland av smärtsamma förluster, besvikelser och missräkningar. Man varvar ner i känslomässigt avseende, slickar sina sår och börjar så småningom ta itu med den nya situationen. Man hoppas att det skall bli bättre dag för dag och börjar snart glädja sig åt livet igen. Men när det gäller svår depression är det annorlunda.

      ”I åtta månader kunde ingen shoppingrunda, ingenting, få mig att känna mig bättre”, sade Elizabeth. En annan deprimerad person, Carol, tillade: ”Det var som om jag var sjuk i hjärnan, som om ett fruktansvärt moln hängde över mitt huvud. Om du så gav mig en miljon, så skulle det inte ta bort den där hemska känslan.” En man sade: ”Det känns som om man har satt på sig rökfärgade glasögon — allting ser trist ut. Glasögonen förstorar också upp omvärlden, så att varje litet problem verkar överväldigande.”

      Depression är ett brett spektrum av känslor som varierar från nedstämdhet till hopplöshet och självmordstankar. (Se rutan på sidan 4.) Antalet symptom, deras intensitet och deras varaktighet är faktorer som kan vara till hjälp när det gäller att avgöra när nedstämdheten övergår i svår depression.

      Inte alltid lätt att diagnostisera

      Depression är en sjukdom som inte alltid är så lätt att diagnostisera, eftersom patienten ofta också har fysiska symptom. ”Jag hade en stickande smärta i benen, och ibland värkte det överallt. Jag gick till många läkare”, sade Elizabeth. ”Jag var övertygad om att jag hade någon organisk sjukdom som de inte kunde upptäcka och trodde att jag skulle dö.” Av de deprimerade personer som söker medicinsk hjälp är det omkring 50 procent som, i likhet med Elizabeth, klagar över fysiska symptom snarare än psykiska.

      ”Vanligtvis klagar de över huvudvärk, sömnlöshet, aptitlöshet, förstoppning eller kronisk trötthet”, skriver dr Samuel Guze, föreståndare för psykiatriska institutionen vid Washington University i St. Louis, ”men nämner ingenting om att de känner sig nedstämda, förtvivlade eller modfällda. ... Somliga deprimerade personer tycks vara omedvetna om sin depression.” Kroniska smärtor, viktökning eller viktminskning och minskad sexualdrift är också klassiska symptom.

      Doktor E. B. L. Ovuga vid Umzimkulu Hospital i Transkei i Sydafrika uppger att deprimerade afrikaner sällan talar om att de hyser skuldkänslor eller känner sig värdelösa men att de däremot ofta klagar över rastlöshet, tillbakadragenhet och fysiska smärtor. År 1983 publicerade Världshälsoorganisationen en rapport som visade att det stora flertalet av de deprimerade personer som varit föremål för studium i Schweiz, Iran, Canada och Japan alla uppvisade samma grundläggande symptom: glädjelöshet, oro, brist på energi och känslor av otillräcklighet.

      Sexuell promiskuitet och missbruk av alkohol och narkotika är bara några av de sätt varpå somliga försöker döva sina deprimerade känslor. Men ”mitt under skrattet kan hjärtat sörja”. (Ordspråksboken 14:13) Detta gäller i synnerhet ungdomar. ”Man ser på vuxna att de är deprimerade, men om ett deprimerat barn kommer in i ett rum, märker man ingenting”, förklarade dr Donald McKnew vid NIMH (National Institute of Mental Health) i USA i en intervju med en av medarbetarna vid redaktionen för Vakna!:s moderupplaga, Awake! ”Det är därför depressioner hos barn förblev oupptäckta så länge. Men så snart man talar med dem om deras depression, utgjuter de vanligen sitt hjärta.”

      Under 1980-talet har man emellertid gjort betydande framsteg när det gäller att förstå och behandla depression. Gåtorna kring hjärnans kemi håller på att lösas. Man har fått fram olika tester, med vars hjälp man kan identifiera vissa typer av depression. Kampen har också underlättats genom bruket av antidepressiva läkemedel och näringsämnen, till exempel vissa aminosyror. Man har dessutom gjort bruk av samtalsterapi under kortare perioder med goda resultat. Enligt forskare vid NIMH kan mellan 80 och 90 procent av alla deprimerade personer bli avsevärt bättre med lämplig behandling.

      Men vad är det då som förorsakar dessa förlamande känslomässiga störningar?

      [Tabell på sidan 4]

      Depressionens faser

      Lättare depression Svårare depression

      Sinnesstämning

      Nedstämdhet, normal sorg Överväldigande hopplöshet

      Självömkan, modlöshet Känslor av värdelöshet

      Självkritik och skuldkänslor Destruktiva skuldkänslor

      och självförebråelser

      Förmåga att känna viss glädje Finner ingen glädje i livet,

      intresserar sig inte längre

      för omvärlden

      Tankemönster

      Samvetskval eller ånger Självmordstankar

      Koncentrationssvårigheter

      Varaktighet

      Kort varaktighet (några få dagar) Längre varaktighet (två

      veckor eller mer)

      Fysiska symptom

      Normala funktioner Kronisk trötthet; oförklarlig

      värk

      Lindriga fysiska besvär Förändrade mat- och sömnvanor

      (övergående) Oförmåga att sitta still, går

      av och an, vrider händerna

      Långsammare tal och rörelser

  • Depression: Sitter det bara i sinnet?
    Vakna! – 1987 | 22 oktober
    • Depression: Sitter det bara i sinnet?

      MANNEN blev deprimerad så snart han började renovera sitt 200-åriga hus. Han sov dåligt och fann det ovanligt svårt att koncentrera sig under längre stunder. Hans familj började undra om det inte spökade i huset! Han lade märke till att de svåraste symptomen, bland annat smärtor i buken, visade sig då han i olika omgångar hade arbetat med att skrapa bort färg från snickerierna inomhus. En läkare upptäckte att han hade blivit förgiftad av det bly som fanns i den gamla färgen som han skrapade bort och att detta förorsakade hans depression.

      Ja, vissa giftämnen kan faktiskt ibland förorsaka depression. Du kanske blir förvånad över att få veta att depression i själva verket kan utlösas av en lång rad yttre faktorer.

      För en del år sedan undersökte några forskare mycket noga 100 personer som var inlagda på ett sjukhus för olika psykiska problem, däribland depression. I 46 av dessa fall befanns de emotionella symptomen direkt kunna hänföras till fysiska sjukdomar. När patienterna fick behandling för dessa fysiska sjukdomar, uppger American Journal of Psychiatry, fick 28 av dem uppleva en ”dramatisk och snabb befrielse från sina psykiska symptom”, och för 18 inträffade en ”avsevärd förbättring”.

      De fysiska sjukdomarnas roll vid depressiva tillstånd är emellertid en komplicerad fråga. Många läkare har funnit att en deprimerad patient också kan ha en fysisk sjukdom som inte är upphovet till hans depression men som han koncentrerar sin uppmärksamhet på. I många fall måste emellertid den bakomliggande depressionen definieras och behandlas.

      Även om vissa fysiska sjukdomar kan förorsaka eller intensifiera emotionella störningar, kan psykiska symptom också vara en reaktion på en redan förefintlig sjukdom. Efter större operationer, i synnerhet efter hjärtoperationer, blir till exempel patienterna nästan alltid deprimerade. När de tillfrisknar, försvinner vanligen depressionen. Den påfrestning som kroppen utsätts för vid en allvarlig sjukdom kan också utlösa psykiska besvär. Dessutom kan allergiska reaktioner mot vissa födoämnen eller andra ämnen också förorsaka allvarliga depressioner hos somliga personer.

      Ärftliga faktorer kan också vara avgörande för om en person skall utveckla vissa typer av depression. Tidigare i år tillkännagav forskare att de upptäckt en genetisk defekt som anses göra vissa individer predisponerade för manisk-depressiva sjukdomar.

      Vissa medicinska experter säger också att mellan 10 och 20 procent av alla nyblivna mödrar drabbas av en fullt utvecklad klinisk depression. Forskarna är emellertid inte överens om huruvida problemen förorsakas av de hormonella förändringar som är förbundna med barnafödandet eller av de känslomässiga påfrestningar som moderskapet för med sig. Nya rön ger också vid handen att det premenstruella symptomkomplexet och bruket av p-piller har en benägenhet att förorsaka depression hos vissa kvinnor.

      De senaste forskningsrönen har också visat att somliga människor tycks ha årstidsbetingade svängningar i humöret. Sådana personer känner sig mycket deprimerade under hösten och vintern. De blir mindre aktiva och sover i allmänhet ovanligt mycket, isolerar sig från vänner och familjen och uppvisar aptit- och smakrubbningar. Men när våren och sommaren kommer, blir de upprymda, aktiva och energiska och fungerar i allmänhet bra. Somliga har med framgång behandlats med ett reglerat bruk av artificiellt ljus.

      En depression sitter således inte alltid ”i sinnet”. Om en deprimerad sinnesstämning blir varaktig, är det därför viktigt att genomgå en fullständig läkarundersökning. Men hur är det om man inte kan finna några fysiska orsaker?

      [Ruta på sidan 6]

      Vissa fysiska faktorer som kan förorsaka depression

      Den medicinska forskningen har förknippat följande faktorer med uppkomsten av depression hos vissa personer:

      Giftiga metaller och kemikalier: bly, kvicksilver, aluminium, koloxid och vissa insektsmedel

      Näringsmässiga brister: brist på vissa vitaminer och viktiga mineralämnen

      Infektionssjukdomar: tuberkulos, mononukleos, viruspneumoni, hepatit och influensa

      Endokrina rubbningar: sjukdomar i sköldkörteln, Cushings syndrom, hypoglykemi och diabetes mellitus

      Sjukdomar i centrala nervsystemet: multipel skleros och Parkinsons sjukdom

      Droger som tas för njutningens skull: PCP, marijuana, amfetaminer, kokain, heroin och metadon

      Droger som ordineras av läkare: barbiturater, kramplösande medel, kortikosteroider och hormoner. Vissa läkemedel mot högt blodtryck, artrit, kardiovaskulära problem och vissa mentala rubbningar

      (Det är naturligtvis inte alla sådana mediciner som förorsakar depression, och även i de fall där det finns en viss risk, berörs vanligtvis endast en liten del av de personer som under tillbörlig läkaruppsikt använder medlet.)

  • De psykiska orsakerna
    Vakna! – 1987 | 22 oktober
    • De psykiska orsakerna

      ”JAG har tagit alla tänkbara prov, och de visar ingenting”, sade den vänlige läkaren till Elizabeth. ”Jag tror att ni är allvarligt deprimerad, och det av goda skäl.”

      Elizabeth, som var säker på att hon hade någon fysisk sjukdom, började undra om doktorn hade rätt. Hon tänkte på hur besvärligt hon hade haft det under de senaste åren med sin bångstyrige och ibland oregerlige sexårige son, som senare visade sig vara utvecklingsstörd. ”Denna oupphörliga stress och oro, dag ut och dag in, tog oerhört hårt på mina psykiska krafter”, erkände Elizabeth. ”Det hade gått så långt att allt kändes hopplöst och jag umgicks med självmordsplaner.”

      Många deprimerade personer har, i likhet med Elizabeth, fått uppleva ovanligt stora känslomässiga påfrestningar. I en banbrytande undersökning som utfördes av de brittiska forskarna George Brown och Tirril Harris visade det sig faktiskt att frekvensen av ”allvarliga svårigheter”, till exempel undermåliga bostäder eller spända familjeförhållanden, var mer än tre gånger så stor bland deprimerade kvinnor som bland icke deprimerade. Dessa svårigheter hade förorsakat dem ”ansenlig och ofta oupphörlig oro” under minst två år. Sorgliga upplevelser, till exempel en nära anförvants eller väns död, en svår sjukdom eller olyckshändelse, uppskakande nyheter eller förlust av arbete, var också fyra gånger så vanliga bland de deprimerade kvinnorna!

      Brown och Harris fann dock att det inte var motgången i sig själv som förorsakade depressionen. Mycket berodde på individens egen respons och känslomässiga sårbarhet.

      ”Allting verkade hopplöst”

      Sarah, till exempel, en hårt arbetande hustru och mor med tre små barn, råkade ut för en ryggskada i samband med sitt arbete. Hennes läkare sade att hon hade drabbats av diskbråck och därför måste skära ner på en hel del av sina fysiska aktiviteter. ”Jag kände det som om hela min värld hade rasat samman. Jag hade alltid varit en aktiv och spänstig person som tog del i sportsliga aktiviteter tillsammans med mina barn. Jag tänkte på allt detta som jag nu skulle gå miste om och trodde att jag aldrig skulle kunna bli bra igen. Snart hade jag förlorat all glädje i livet. Allting verkade hopplöst”, erkände Sarah.

      Hennes sätt att reagera på olyckan ledde till att hon började betrakta hela sin livssituation som hopplös, och detta i sin tur förorsakade depressionen. Som Brown och Harris framhåller i sin bok Social Origins of Depression: ”Den [händelsen som verkar utlösande, till exempel Sarahs olycka] kan resultera i känslor av hopplöshet inför livet i största allmänhet. Det är denna generaliserande känsla av hopplöshet som enligt vår mening är själva roten till depressiva störningar.”

      Men vad är det som gör att många människor inte tycks kunna komma över en smärtsam förlust, utan i stället drabbas av allvarliga depressioner? Varför var till exempel Sarah ett lätt byte för sådana negativa tankegångar?

      ”Jag är ovärdig”

      ”Jag har alltid haft dåligt självförtroende”, förklarade Sarah. ”Min självaktning var mycket låg, och jag kände mig ovärdig all uppmärksamhet.” De smärtsamma känslor som är förknippade med bristande självkänsla är ofta den kritiska faktorn. ”Vid hjärtesorg är modet brutet”, sägs det i Ordspråksboken 15:13. Bibeln medger således att inte bara yttre påfrestningar, utan också inre oro, kan förorsaka en deprimerad sinnesstämning. Vad kan då en låg självaktning bero på?

      En del av våra tankemönster formas genom vår uppfostran. ”Som barn fick jag aldrig något beröm av mina föräldrar”, berättade Sarah. ”Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin fick en komplimang förrän jag hade gift mig. Följden blev att jag sökte andra människors gillande och uppskattning. Jag är oerhört rädd för att inte vara till lags.”

      Sarahs starka behov av gillande och uppskattning är typiskt för många som drabbas av svårare depressioner. Nyare forskningsrön har visat att sådana personer har en tendens att bygga sin självaktning på andras kärlek och uppskattning snarare än på sina egna prestationer. De anser ofta att deras egenvärde är beroende av i vilken utsträckning de är tilltalande eller betydelsefulla för andra människor. ”Förlust av sådan uppskattning”, rapporterar en forskargrupp, ”leder ofta till minskad självaktning, och detta i sin tur bidrar i hög grad till uppkomsten av depression.”

      Perfektionism

      En överdriven önskan att vinna andras gillande tar sig ofta ovanliga uttryck. Sarah förklarar: ”Jag försökte göra allting på pricken rätt så att jag skulle få den uppskattning som jag inte fick som barn. På mitt förvärvsarbete skötte jag allting exemplariskt. Jag var tvungen att ha en ’perfekt’ familj. Jag hade denna idealbild som jag måste leva upp till.” När hon råkade ut för olyckan, tyckte hon därför att allt verkade hopplöst. Hon tillägger: ”Jag trodde att det var jag som höll familjen flytande och var rädd att om jag inte kunde fungera som vanligt, så skulle allting rasa samman, och då skulle folk säga: ’Hon är en dålig maka och mor.’”

      Sarahs tänkesätt resulterade i en svår depression. Vetenskapliga undersökningar rörande deprimerade individers personlighet visar att hennes fall inte är unikt. Margaret, som också led av allvarlig depression, medgav: ”Jag oroade mig alltid över vad andra tyckte om mig. Jag var en perfektionistisk, notoriskt orolig person som alltid sneglade på klockan.” Roten till många depressioner är att personen i fråga sätter upp orealistiskt höga mål eller är överdrivet samvetsgrann och sedan inte kan leva upp till förväntningarna. Predikaren 7:17 ger oss varningen: ”Var inte alltför rättfärdig, och var inte alltför mycket vis — inte vill du fördärva dig själv?” Att försöka framstå som nära nog ”perfekt” i andra människors ögon kan vara förödande för en människa i både fysiskt och psykiskt avseende. De frustrerade känslorna kan också leda till destruktiva självförebråelser av olika slag.

      ”Jag kan inte göra någonting rätt”

      Självförebråelser kan vara en positiv reaktion. En person kan till exempel ha blivit rånad därför att han promenerat omkring ensam i farliga omgivningar. Han kanske förebrår sig själv för att han försatt sig i en sådan situation, beslutar sig för att ändra sig och undviker därigenom liknande problem i framtiden. Men man skulle kunna gå ännu längre och klandra sig själv för att man är den typ av människa som man är och säga: ”Jag är en vårdslös och obetänksam person som alltid råkar ut för svårigheter.” Den här typen av självförebråelser riktar sig mot ens karaktär och underminerar självaktningen.

      Ett exempel på en person som utsatte sig själv för sådana destruktiva självförebråelser var 42-åriga Maria. I sex månader var hon förtörnad på sin äldre syster på grund av ett missförstånd. En kväll ringde hon upp sin syster och skällde ut henne. När deras mor fick reda på vad Maria hade gjort, ringde hon och gav henne en skarp tillrättavisning.

      ”Jag blev rasande på min mor, men jag blev ännu argare på mig själv, när jag fick veta hur mycket jag hade sårat min syster”, förklarade Maria. Strax efteråt skrek hon åt sin nioårige son, som uppförde sig illa. Pojken, som blev mycket upprörd, sade senare till henne: ”Mamma, du lät som om du ville döda mig!”

      Maria var förkrossad. Hon berättar: ”Jag tyckte att jag var en hemsk människa. Jag tänkte: ’Jag kan inte göra någonting rätt!’ Det var det enda jag kunde tänka på. Det var då jag verkligen började bli djupt deprimerad.” Hennes självförebråelser visade sig vara destruktiva.

      Betyder detta att alla som lider av svårare depressioner har låg självaktning? Naturligtvis inte. Orsakerna är mångskiftande och komplicerade. Även när resultatet är vad bibeln kallar ”hjärtesorg”, finns det många olika känslor som kan förorsaka detta tillstånd, till exempel undertryckt vrede, förtrytelse, skuldmedvetenhet — verklig eller överdriven — och olösta konflikter. (Ordspråksboken 15:13) Allt detta kan leda till modfälldhet eller depression.

      När Sarah insåg att hennes tänkesätt i stor utsträckning var roten till hennes depression, blev hon först förkrossad. ”Men sedan kände jag mig på sätt och vis lättad”, berättar hon, ”eftersom jag insåg att om det var mitt tänkesätt som orsakade depressionen, då kunde mitt tänkesätt också klara upp den.” Sarah säger att hon blev upplivad vid denna tanke och förklarar: ”Jag insåg att om jag ändrade mitt sätt att tänka i vissa sammanhang, så skulle detta kunna påverka mitt liv för all framtid.”

      Sarah gjorde de nödvändiga förändringarna, och hennes depression lättade. Maria, Margaret och Elizabeth lyckades också vinna kampen. Vilka förändringar gjorde de?

      [Infälld text på sidan 10]

      När jag insåg att det var mitt tänkesätt som orsakade depressionen, kände jag en viss lättnad och tröst, eftersom jag då förstod att jag också skulle kunna klara upp den.

      [Ruta på sidorna 8, 9]

      Barndepression: ”Jag önskar att jag var död”

      En intervju med dr Donald McKnew vid National Institute of Mental Health, som har forskat kring detta ämne i 20 år.

      Vakna!: Hur utbrett tror ni detta problem är?

      McKnew: En undersökning som nyligen utfördes på Nya Zeeland och omfattade 1.000 barn visade att vid nio års ålder hade omkring 10 procent av barnen redan upplevt en depressiv period. Och vi är av den uppfattningen att 10 till 15 procent av alla skolbarn har psykiska störningar. Ett mindre antal av dessa lider av allvarlig depression.

      Vakna!: Hur kan man avgöra om barn är allvarligt deprimerade?

      McKnew: Ett av de viktigaste symptomen är att de inte tycker någonting är roligt. De vill inte gå ut och leka eller vara tillsammans med sina kamrater. De är inte intresserade av familjen. Man märker att de har svårt att koncentrera sig; de kan inte hålla tankarna ens på ett TV-program, mycket mindre på sina läxor. Man lägger märke till en känsla av värdelöshet, en personlig skuldmedvetenhet. De går omkring och säger att de inte duger någonting till eller att ingen tycker om dem. Antingen kan de inte sova eller också sover de för mycket; de förlorar aptiten eller äter för mycket. Dessutom förekommer självmordstankar, till exempel: ”Jag önskar att jag var död.” Om man lägger märke till flera av dessa symptom och de inte har gett sig efter en vecka eller två, då har man att göra med ett barn som drabbats av allvarlig depression.

      Vakna!: Vilka är de viktigaste orsakerna till barndepression?

      McKnew: När det gäller de specifika faktorerna i ett givet barns liv är den främsta förmodligen förluster av olika slag. Vanligtvis innebär detta förlust av en förälder, men det kan också inbegripa förlust av vänner, nära släktingar eller kanske ett älsklingsdjur. Näst efter förluster är nog nedvärdering och avvisande de vanligaste orsakerna. Vi möter oerhört många barn vars föräldrar nedvärderar dem och får dem att känna sig små eller obetydliga. Ibland gör man barnet till syndabock. Det får skulden för allting som går på tok i familjen, vare sig det är dess fel eller inte. Följden blir att barnet känner sig ovärdigt. En annan faktor är mentala störningar hos en förälder.

      Vakna!: I boken Varför gråter inte Johnny?, som ni är medförfattare till, sägs det att vissa barn som är deprimerade inlåter sig på narkotika- och alkoholmissbruk eller till och med brottsligt beteende. Hur kan det komma sig?

      McKnew: Vi tror att de försöker dölja depressionen, till och med för sig själva. Deras sätt att ta itu med den är ofta att vara sysselsatta med annat, till exempel att stjäla bilar, knarka eller dricka. Det är deras sätt att kamouflera hur dåligt de mår. Faktum är att detta att försöka dölja sin depression är en av de största skillnaderna mellan barn och vuxna.

      Vakna!: Hur kan man avgöra om ett barn är deprimerat eller helt enkelt bär sig illa åt?

      McKnew: Om man talar med dessa barn, får dem att öppna sig, finner man ofta att de är deprimerade. Och om de får lämplig behandling för sin depression, förbättras deras uppförande. Även om problemet ytligt sett var ett annat, var den underliggande orsaken hela tiden depressionen.

      Vakna!: Hur kan man få ett deprimerat barn att öppna sig?

      McKnew: Först och främst bör man välja en lugn tid och plats. Ställ sedan uttryckliga frågor i stil med: ”Är det någonting som bekymrar dig? Har du känt dig nere? Är du ur gängorna?” Om barnet har drabbats av någon förlust kan man, beroende på situationen, säga till det: ”Saknar du mormor lika mycket som jag?” Ge barnet en chans att lufta sina känslor.

      Vakna!: Vad skulle ni rekommendera svårt deprimerade barn att göra?

      McKnew: Att tala med sina föräldrar. Detta att upptäcka depressionen är en allvarlig fråga, för i allmänhet är det bara barnen själva som vet att de är deprimerade. Föräldrar och lärare lägger vanligtvis inte märke till det. Jag har varit med om att ungdomar har gått till sina föräldrar och sagt: ”Jag är deprimerad, jag behöver hjälp”, och då har de fått det.

      Vakna!: Hur kan en förälder hjälpa ett deprimerat barn?

      McKnew: Om depressionen gör att barnet inte fungerar, då är den inte något som man bör försöka klara av på egen hand, lika lite som lunginflammation. Vid sådana depressioner måste man söka experthjälp, eftersom det kan vara nödvändigt med någon form av medicinering. Vi använder läkemedel i betydligt mer än hälften av alla fall, också hos barn ner till fem års ålder. Vi försöker också rätta till barnets tänkesätt. Och med dessa metoder finns det mycket goda möjligheter att behandla depressionen.

      Vakna!: Om det inte rör sig om en akut sjukdom, vad kan en förälder då göra?

      McKnew: Granska ärligt dig själv och din familj. Har ni upplevt någon svår förlust som ni behöver tala om och ta itu med? När förluster inträffar, förringa då inte barnets sorg. Låt det fritt få gå igenom sitt sorgearbete. Ge ett deprimerat barn särskilt mycket uppmärksamhet, beröm och känslomässigt stöd. Tillbringa extra tid i enrum med barnet. Ditt varma engagemang är den bästa behandlingen.

  • Att vinna kampen mot depression
    Vakna! – 1987 | 22 oktober
    • Att vinna kampen mot depression

      ”GENOM skicklig vägledning kommer du att föra ditt krig”, sägs det i Ordspråksboken 24:6 (NW). Ja, det krävs skicklighet, och inte bara goda föresatser, för att gå segrande ur en strid. Om du är deprimerad, vill du naturligtvis inte oavsiktligt göra något som får dig att känna dig sämre. En undersökning som utfördes bland deprimerade personer år 1984 visade till exempel att somliga försökte klara av sin depression genom att låta sin vrede gå ut över andra människor och lätta på spänningen genom att dricka mer, äta mer och ta mer lugnande medel. Resultatet blev: ”Fler depressiva och fysiska symptom.”

      Vissa deprimerade personer underlåter att söka ”skicklig vägledning” därför att de är rädda att bli betraktade som psykiskt svaga. Men allvarlig depression är inte ett tecken på psykisk svaghet, och inte heller på andligt misslyckande. Forskningsresultat visar att denna allvarliga störning kan vara resultatet av vissa kemiska rubbningar i hjärnans funktion. Om du har varit allvarligt deprimerad i mer än två veckor, kan det vara tillrådligt att genomgå en läkarundersökning, eftersom en fysisk sjukdom kan vara orsaken. Om det visar sig att det inte är någon fysisk sjukdom som är orsak till problemet, kan tillståndet ofta förbättras genom förändrade tankemönster samt lämplig medicinering eller diet.a Att vinna kampen mot depressionen betyder inte att man aldrig mer kommer att känna sig deprimerad. Nedstämdhet är en del av livet. Men om man vet var man skall sätta in stötarna, är det mycket lättare att övervinna depressionen.

      En läkare skriver ofta ut antidepressiva medel. Dessa har till uppgift att korrigera den kemiska obalansen. Elizabeth, som omnämndes tidigare, använde sådana medel, och efter några veckor började hon känna sig bättre till mods. ”Men jag var ändå tvungen att försöka uppodla en positiv inställning som ett komplement till medicineringen”, sade hon. ”Med hjälp av den ’knuff’ som jag fick genom medicinen var jag fast besluten att bli bra. Jag höll också fast vid ett dagligt motionsprogram.”

      Behandlingen med antidepressiva medel är emellertid inte alltid framgångsrik. Somliga personer drabbas också av besvärliga biverkningar. Och även om den kemiska obalansen korrigeras, kan depressionen återvända, om inte personen i fråga korrigerar sitt tänkesätt. Man kan emellertid få stor lindring genom att vara villig ...

      Att tala öppet om sina känslor

      Sarah kände djup motvilja mot att ensam behöva ta hand om alla familjeförpliktelser, förutom den press hennes förvärvsarbete medförde. (Se sidan 7.) ”Men jag gömde bara mina känslor inom mig”, förklarade Sarah. ”Men så en kväll när allt kändes så hopplöst, ringde jag till min yngre syster och började för första gången i livet att utgjuta mina känslor. Detta var en vändpunkt för mig, eftersom det där samtalet skänkte sådan lindring.”

      Så om du är deprimerad, sök då upp en deltagande person som du kan anförtro dig åt. Det kan vara din äktenskapspartner, en nära vän, en släkting, en tjänare i den kristna församlingen, en läkare eller en professionell rådgivare. Enligt en undersökning som publicerades i Journal of Marriage and the Family är en av de viktigaste faktorerna när det gäller att bekämpa depression att ”ha tillgång till en person som är till hjälp och stöd och som man kan dela livets bekymmer med”.

      Att du klär dina känslor i ord är en läkningsprocess som hindrar ditt sinne från att försöka förneka de faktiska förhållandena kring ditt problem eller din förlust och följaktligen lämna problemen olösta. Tala öppet om dina verkliga känslor. Låt inte en känsla av falsk stolthet hindra dig, i det att du vill ge sken av att kunna uthärda vilka svårigheter som helst med lugnet i behåll. ”Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje”, sägs det i Ordspråksboken 12:25. Men det är först när du öppnar dig som andra kan börja förstå din ”sorg” och uppmuntra dig med ett ”vänligt ord”.

      ”Jag ville bara ha lite sympati när jag ringde till min syster, men hon gav mig mycket mer än det”, berättar Sarah. ”Hon hjälpte mig att inse det felaktiga i mitt tänkesätt. Hon förklarade för mig att jag tog på mig för mycket ansvar. Först ville jag inte lyssna på det örat, men när jag började tillämpa hennes råd, kände jag det som om en stor sten föll från mitt bröst.” Hur sanna är inte orden i Ordspråksboken 27:9: ”Salvor och rökelse gör hjärtat glatt, så även ömhet hos en vän som ger välbetänkta råd.”

      Det är till stor glädje att ha en vän eller äktenskapspartner som är öppenhjärtig och som kan hjälpa dig att se saker och ting i rätt perspektiv. Härigenom kan du få hjälp att koncentrera dig på ett problem i taget. Gå därför inte i försvarsställning, utan uppskatta sådan ”skicklig vägledning”. Du kanske behöver någon som, efter flera samtal, kan hjälpa dig att sätta upp vissa kortsiktiga mål och ge förslag på åtgärder som du kan vidta för att förändra eller tillrättalägga din situation, så att orsakerna till de känslomässiga påfrestningarna undanröjs eller nedbringas.b

      För att kunna bekämpa sin depression måste man ofta övervinna känslor av bristande självaktning. Hur skall man på bästa sätt kunna motverka sådana känslor?

      Att övervinna bristande självaktning

      Maria blev till exempel, som framgår av föregående artikel, deprimerad efter konflikter med familjen. Hon drog slutsatsen: ”Jag är en hemsk person och kan inte göra någonting rätt.” Detta var fel. Om hon bara hade analyserat sina slutsatser, kunde hon ha kommit med följande motargument: ”Ibland handlar jag rätt och ibland handlar jag fel, precis som alla andra människor. Jag har gjort några misstag, och jag måste försöka tänka på att vara mer hänsynsfull, men vi får inte låta det här problemet anta orimliga proportioner.” Ett sådant resonemang skulle ha hjälpt henne att bibehålla sin självaktning.

      Hur ofta händer det inte att den där överdrivet kritiska rösten inom oss har fel! En del kritiska förvrängda tankar som kan framkalla depression anförs i rutan här nedan. Lär dig att känna igen sådana felaktiga tankar och begrunda varför de är skadliga.

      Ett annat offer för bristande självaktning var Jean, en 37-årig ensamstående förälder. ”Att uppfostra två pojkar tog hårt på mina krafter. Men när jag såg att andra ensamstående föräldrar gifte sig, tänkte jag: ’Det måste vara något fel på mig’”, förklarade hon. ”Eftersom jag uppehöll mig vid negativa ting, tyckte jag bara att dessa blev större och större, och det slutade med att jag fick läggas in på sjukhus för depression.”

      ”När jag hade kommit ut från sjukhuset”, fortsatte Jean, ”läste jag i Vakna! för 22 januari 1982 en lista över ’Tankar som kan framkalla depression’. Varje kväll läste jag igenom den där listan. Några av de felaktiga tankarna var: ’Mitt människovärde är beroende av vad andra tycker om mig’, ’Jag bör aldrig känna mig sårad. Jag bör alltid vara lycklig och rofylld’, ’Jag bör vara den perfekte ... föräldern’. Jag hade en tendens att vara något av en perfektionist, så därför bad jag till Jehova om hjälp så snart jag började tänka på det sättet. Jag lärde mig att ett negativt tänkesätt gör att man förlorar sin självaktning, för det enda man ser är problemen i livet, inte det goda som Gud har gett en. Genom att tvinga mig själv att undvika vissa felaktiga tankar kom jag över min depression.” Behöver några av dina tankar ifrågasättas eller avfärdas?

      Är det mitt fel?

      Trots att Alexander var mycket deprimerad lyckades han sköta sin lärartjänst. (Se sidan 3.) När några av hans elever misslyckades i ett mycket viktigt läsprov, började han umgås med självmordstankar. ”Han tyckte att han hade misslyckats”, berättade Esther, hans hustru. ”Jag talade om för honom att det inte var hans fel. Man kan inte ha hundraprocentig framgång.” Men hans förkrossande skuldkänslor fördunklade hans sinne och ledde till att han begick självmord. Överdrivna skuldkänslor beror ofta på att personen i fråga tar på sig ett orimligt ansvar för andra människors beteende.

      Även när det gäller ett barn, kan en förälder visserligen i hög grad påverka dess liv, men inte fullständigt kontrollera det. Om någonting inte går så bra som du hade planerat, fråga då dig själv: Råkade jag ut för oförutsedda händelser som jag inte kunde råda över? (Predikaren 9:11, NW) Gjorde jag allt jag rimligtvis kunde inom gränserna för mina fysiska, mentala och emotionella resurser? Var mina förväntningar helt enkelt för höga? Behöver jag lära mig att vara mer resonlig och blygsam? — Filipperna 4:5.

      Men hur är det då om du har begått ett allvarligt misstag och det är ditt fel? Kommer misstaget att rättas till genom att du plågar dig själv med ständiga anklagelser? Är inte Gud villig att förlåta dig, till och med ”skänka mycken förlåtelse”, om du uppriktigt ångrar dig? (Jesaja 55:7) Gud ”går inte ständigt till rätta” — skulle du då döma dig själv till ständiga samvetskval resten av livet på grund av ett sådant orätt handlingssätt? (Psalm 103:8—14) Det som kommer att behaga Jehova är inte att du ständigt går omkring och sörjer, utan att du vidtar positiva åtgärder för ”rättelse av det orätta” — och det kommer också att lindra din depression. — 2 Korintierna 7:8—11.

      Att glömma de ting man har bakom sig

      En del av våra emotionella problem kan ha sin rot i det förflutna, i synnerhet om vi blivit utsatta för orättvis behandling. Var villig att glömma och förlåta. ”Det är inte lätt att glömma!” kanske du tänker. Det är sant, men det är bättre än att fördärva resten av livet genom att älta sådant som inte kan göras ogjort.

      ”I det jag glömmer de ting jag har bakom mig och sträcker mig mot de ting jag har framför mig”, skrev aposteln Paulus, ”jagar jag hän emot målet efter priset.” (Filipperna 3:13, 14) Paulus gick inte ständigt och tänkte på det orätta som han hade utövat inom judaismen, då han till och med hade gett sitt bifall åt mord. (Apostlagärningarna 8:1) Nej, han inriktade sina krafter på att kvalificera sig för det utlovade priset, evigt liv. Maria lärde sig också att inte uppehålla sig vid det förflutna. Ett slag klandrade hon sin mor för det sätt varpå hon hade uppfostrat henne. Hennes mor hade betonat duktighet och fysisk skönhet, och därför var Maria perfektionist och hade en tendens att vara svartsjuk på sin tilldragande syster.

      ”Denna underliggande svartsjuka var roten till konflikterna, men jag gav min familj skulden för mitt handlingssätt. Men så småningom kom jag så långt att jag tänkte: ’Vad spelar det egentligen för roll vems fel det var?’ Det kan hända att jag har vissa dåliga karaktärsdrag på grund av min uppfostran, men det avgörande är att man gör någonting åt det! Fortsätt inte att bete dig på det sättet.” Denna insikt hjälpte Maria att rätta till sitt tänkesätt, så att hon kunde vinna sin kamp mot depressionen. — Ordspråksboken 14:30.

      Ditt verkliga värde

      För att framgångsrikt kunna bekämpa sin depression krävs slutligen att man har en balanserad syn på sitt eget värde. ”Jag skulle vilja säga till var och en av er”, skrev aposteln Paulus, ”att inte uppskatta sig själv över sitt verkliga värde, utan göra en nykter bedömning av sig själv.” (Romarna 12:3, Charles B. Williams) Sådant som obefogad stolthet, bristande hänsyn till våra begränsningar och perfektionism beror på att vi har för höga tankar om oss själva. Sådana tendenser måste motarbetas. Vi bör naturligtvis också undvika att gå till den andra ytterligheten.

      Jesus Kristus betonade egenvärdet hos var och en av sina lärjungar genom att säga: ”Säljs inte fem sparvar för två mynt av ringa värde? Ändå blir ingen av dem bortglömd inför Gud. Men till och med era huvudhår är allesammans räknade. Hys ingen fruktan; ni är värda mer än många sparvar.” (Lukas 12:6, 7) Vi är så värdefulla i Guds ögon att han lägger märke till minsta detalj om oss. Han vet saker och ting om oss som vi inte själva vet, därför att han bryr sig så mycket om var och en av oss. — 1 Petrus 5:7.

      När Sarah insåg vilket personligt intresse Gud hyste för henne, bidrog detta till att hennes egen självkänsla förbättrades. ”Jag hade alltid känt vördnad för Skaparen, men nu började jag inse att han brydde sig om mig som person. Jag insåg att oavsett vad mina barn gör, oavsett vad min man gör och oavsett hur min mamma och pappa uppfostrade mig, så hade jag en personlig vänskap med Jehova. Då började min självaktning verkligen att växa.”

      Eftersom alla Guds tjänare är dyrbara i hans ögon, är vårt människovärde inte beroende av andra människors gillande. Det är naturligtvis aldrig trevligt att känna sig nedvärderad eller avvisad. Men om vi använder andra människors gillande eller ogillande som en måttstock för vårt eget värde, då blottställer vi oss själva för depressiva känslor. Kung David, en man efter Guds eget hjärta, blev vid ett tillfälle kallad en ”odåga till man”, ordagrant ”en man präglad av värdelöshet”. Men David insåg att hans belackare själv hade problem, och han betraktade inte anmärkningen som ett slutgiltigt omdöme om hans eget värde. Faktum är att Simei, som så ofta sker, senare bad om ursäkt. Även om någon skulle ge dig befogad kritik, så bör du inse att den är riktad mot något speciellt som du har gjort och inte mot ditt värde som människa. — 2 Samuelsboken 16:7, NW; 19:18, 19.

      Genom personligt studium av bibeln och på bibeln grundad litteratur och genom att besöka Jehovas vittnens möten fick Sarah hjälp att lägga grunden till ett nära förhållande till Gud. ”Men min förändrade inställning till bönen var den största hjälpen”, berättade Sarah. ”Jag brukade tänka att vi bara skulle be till Gud om stora ting och inte besvära honom med obetydliga problem. Nu känner jag att jag kan tala med honom om vad som helst. Om jag är nervös inför ett beslut som jag måste fatta, ber jag honom om hjälp att resonera lugnt och förnuftigt. Jag dras ännu närmare Gud när jag ser hur han besvarar mina böner och hjälper mig att klara av mitt dagliga liv och alla svåra situationer.” — 1 Johannes 5:14; Filipperna 4:7.

      Ja, vissheten om att Gud hyser personligt intresse för dig, känner dina begränsningar och kommer att ge dig den styrka du behöver för att klara av ditt dagliga liv är en oerhört stor hjälp i kampen mot din depression. Men ibland händer det att depressionen inte ger sig, oavsett vad man gör.

      Att uthärda ”timme för timme”

      ”Jag har prövat allting, inklusive näringstillskott och antidepressiva medel”, klagar Eileen, en 47-årig mor som i åratal har kämpat med en svår depression. ”Jag har lärt mig att korrigera ett felaktigt tänkesätt, och detta har hjälpt mig att bli mer resonlig. Men depressionen är fortfarande kvar.”

      Det förhållandet att depressionen består betyder inte att du inte gör ditt bästa för att bekämpa den. Läkarna kan inte besvara alla frågor rörande denna sjukdom. I vissa fall är depressionen en biverkan av någon medicin som tas mot en allvarlig sjukdom. Man måste då väga fördelarna mot nackdelarna, eftersom medicinen i fråga kan vara nödvändig för att behandla något annat hälsoproblem.

      Att du utgjuter dina känslor för en annan förstående person är naturligtvis också till hjälp. Men ingen annan människa kan verkligen förstå hur mycket du lider. Men Gud förstår, och han kommer att hjälpa dig. ”Jehova har gett mig kraft att fortsätta att kämpa”, sade Eileen. ”Han har inte låtit mig ge upp, och han har gett mig hopp.”

      Med Guds hjälp, känslomässigt stöd från andra och dina egna ansträngningar kan du undvika att bli så överväldigad av dina problem att du ger upp. Med tiden kan du lära dig att leva med depressionen, precis som du skulle göra med vilken annan kronisk sjukdom som helst. Att uthärda är inte lätt, men det är möjligt! Jean, vars svåra depression höll i sig, sade: ”Vi tog det inte ens dag för dag. Det var snarare timme för timme.” I både Eileens och Jeans fall var det bibelns hopp som uppehöll dem. Vad är detta hopp?

      Ett dyrbart hopp

      Bibeln talar om en tid inom en snar framtid då Gud ”skall torka bort varje tår från deras [människornas] ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.” (Uppenbarelseboken 21:3, 4) Guds rike kommer då att fullständigt bota alla fysiska och psykiska sjukdomar hos alla sina jordiska undersåtar. — Psalm 37:10, 11, 29.

      Det är inte bara fysisk smärta som då kommer att avlägsnas, utan smärtsamma hjärtesorger och problem kommer också att försvinna. Jehovas löfte lyder: ”Man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka på det. Nej, ni skall fröjdas och jubla till evig tid över det som jag skapar.” (Jesaja 65:17, 18) Vilken lättnad kommer det inte att vara för mänskligheten att bli befriad från det förflutnas alla bördor och kunna stå upp varje morgon med kristallklara sinnen, ivriga att ta itu med dagens verksamhet! Då kommer människor inte längre att hindras av depressionens töcken.

      När det inte längre finns någon död, sorg eller smärta, då kommer också alla de tragiska förluster och dagliga känslomässiga påfrestningar som nu leder till depression att vara borta. Eftersom människors relationer till varandra kommer att präglas av kärleksfull godhet, trofasthet och frid, kommer alla bittra stridigheter människor emellan att upphöra. (Psalm 85:11, 12) När syndens alla verkningar till sist är avlägsnade, vilken glädje kommer det då inte att bli att i fullkomligt mått kunna leva upp till Guds normer för rättfärdighet och ha fullständig sinnesfrid!

      Denna hänförande framtidsutsikt är en verklig sporre till att fortsätta att kämpa, hur intensiv depressionen än blir. För i Guds nya värld kommer det fullkomnade människosläktet att ha vunnit en fullständig seger över all depression. Vilka goda nyheter är inte detta!

Svenska publikationer (1950–2026)
Logga ut
Logga in
  • Svenska
  • Dela
  • Inställningar
  • Copyright © 2025 Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania
  • Användarvillkor
  • Sekretesspolicy
  • Sekretessinställningar
  • JW.ORG
  • Logga in
Dela