Att övervinna depression — hur andra kan hjälpa

DET var tredje gången inom bara några dagar som Ann hade ringt rikssamtal utan något egentligt skäl. Hennes mor, Kay, lade märke till att hennes röst verkade livlös. ”Hon lät deprimerad på rösten”, förklarade Kay. ”Visserligen klagade hon inte, men hennes röstläge avslöjade högt och tydligt: ’Jag behöver hjälp!’” Kays hjärta började slå lite snabbare när hon märkte att något var på tok.

”Jag sade till min dotter att jag skulle komma följande dag”, berättar Kay. ”Ann började gråta, mumlade ’okej’ och lade sedan på luren.” När hennes mor kom blev hon chockad över att få veta att Ann hade avslöjat för sina vänner att hon kände sig fullständigt hopplös och värdelös. Hon hade till och med på allvar talat om självmord! Men det stöd som Kay gav sin dotter under sitt fem dagar långa besök hjälpte henne att återfå jämvikten. Det blev en vändpunkt. ”Denna erfarenhet lärde mig hur viktigt det är att lyssna”, sade Kay eftertänksamt. ”Hon kunde ha tagit livet av sig, och hur hemskt skulle det inte ha känts om vi inte hade hjälpt henne då hon var i nöd.”

Hjälp från andra kan ofta betyda skillnaden mellan liv och död för en svårt deprimerad person. Skulle du ha varit lika aktpågiven som Kay? Eftersom så många som ett hundra miljoner människor runt om på jorden årligen drabbas av allvarlig depression, är det mycket möjligt att någon av dina vänner eller släktingar kan komma att drabbas. Men att hjälpa någon som är svårt deprimerad kan vara mycket påfrestande.

I sin bok Up From Depression berättar dr Leonard Cammer om en uppskärrad mor och hennes deprimerade son. När hon och sonen konsulterade läkaren, sade hon klagande: ”Han drar sig bara längre och längre bort från oss och uppför sig som om vi inte existerade. Han vet att vi älskar honom. Varför måste han göra oss så här illa? Doktorn vet inte vad jag har fått gå igenom.” Doktor Cammer förklarar: ”Om hon bara visste vilka lidanden han har fått gå igenom! ... Den deprimerade märker att han är en börda för familjen. Men han är en börda för sig själv också, eftersom han är oförmögen att rätta till sin situation, och detta gör honom skamsen och förödmjukad. Hans enda utväg är därför att dra sig undan ännu mer.” Moderns okänslighet förvärrade bara situationen. Den första förutsättningen för att kunna hjälpa är därför att visa ...

Empati

Empati, eller ”medkänsla”, är förmågan att sätta sig in i andra människors känslor. (1 Petrus 3:8) Man måste inse att den deprimerade verkligen har det svårt. Hans ångest är verklig och inte något påhittat. ”Gråt med dem som gråter”, uppmanade aposteln Paulus. (Romarna 12:15) Med andra ord, försök att förstå de kval som den deprimerade får genomlida.

Även om man inte kan veta exakt hur han känner det, kan man ändå visa uppriktigt intresse genom att önska få veta det. Uppmuntra den deprimerade att tala, och när han sedan ger utlopp åt sina känslor, försök då att se saker och ting med hans ögon, att sätta dig in i hans situation. Undvik dömande uttalanden, till exempel: ”Så där skall du inte känna det”, eller: ”Det där är fel inställning.” Den deprimerades känslor är särskilt sårbara, och sådana kritiska kommentarer får honom bara att känna sig ännu mer misslyckad. Hans självaktning är vanligtvis på nollpunkten.

Att bygga upp självaktningen

För att bygga upp en deprimerad persons självaktning måste man vädja till hans förnuft. Hjälp honom så taktfullt som möjligt att inse att hans låga uppfattning om sig själv är felaktig. Men att i livfulla ordalag tala om för honom hur fantastisk han är är ingen lösning. ”Som att ta av sig manteln på en vinterdag, och som syra på lutsalt, så är det att sjunga visor för ett sorgset hjärta”, sägs det i Ordspråksboken 25:20. Sådana ytliga ansträngningar lämnar den deprimerade känslomässigt likgiltig och irriterad, eftersom de sällan går till roten med orsakerna till att han känner sig värdelös.

En deprimerad person kan till exempel säga: ”Jag känner mig fullständigt oduglig och värdelös.” På ett oprovocerande sätt skulle du kunna fråga: ”Kan du förklara varför du känner det så?” När han sedan börjar förklara, lyssna då uppmärksamt. En sådan förtrolig uppmärksamhet försäkrar honom om att det han har att säga är viktigt. Vartefter han öppnar sig, kommer du att kunna ställa ytterligare frågor som hjälper honom att förstå och korrigera sådana tankemönster som kan framkalla depression.a

Ställ enkla, direkta frågor, inte på ett förebrående sätt, utan för att försöka få personen i fråga att resonera förnuftigt. (Se rutan här ovan.) Om du märker att den deprimerade gör saker och ting som bidrar till problemet, skulle du, utan att låta anklagande, vänligt kunna fråga: ”Tycker du att det du hittills gjort har varit till hjälp för dig? Är det något du skulle behöva göra annorlunda?” Att du får honom att själv komma med förslag kan återge honom en del av hans självförtroende.

En deprimerad person har en tendens att blunda för alla sina goda egenskaper; rikta därför hans eller hennes uppmärksamhet på personliga resurser och förmågor. Hon kanske har god hand med växter eller är duktig på att laga mat. Han kanske har uppfostrat lyckliga, harmoniska barn. Sök reda på områden där den deprimerade har lyckats och rikta hans uppmärksamhet på dessa. Du kanske till och med kan få honom att skriva ner några av dessa så att han kan tänka på dem längre fram. Det är också till stor hjälp om den deprimerade kan använda sina talanger för att hjälpa dig.

Maria, som var en utmärkt sömmerska, kan tas som exempel. Hon blev allvarligt deprimerad. En av hennes vänner frågade henne: ”Skulle du vilja hjälpa mig att välja tyg och mönster? Jag skulle vilja sy mig en dräkt.” Maria erbjöd sig att sy den åt henne. ”Å, vill du verkligen det?” svarade hennes vän. Senare tackade hon hjärtligt Maria för dräkten och skrev ett brev där hon berättade om alla komplimanger hon fått för den. ”Detta stärkte mitt självförtroende och gjorde mig upplivad”, sade Maria. ”Jag fick senare veta att hon själv hade gått igenom en depression och visste att denna uppgift skulle bli till stor hjälp för mig. Det blev den också. Hon gjorde mer för mig än jag gjorde för henne.”

Hjälp därför deprimerade personer att sätta upp några få preciserade, kortsiktiga mål som ligger inom gränsen för deras förmåga och omständigheter. Det kan gälla att utföra enkla hushållssysslor, att tillverka något eller till och med att säga några uppmuntrande ord. Som en svårt deprimerad kvinna sade: ”Jag brukade försöka säga något uppbyggande varje dag, antingen till min familj eller till en vän.” Att uppnå dessa anspråkslösa mål bygger upp självaktningen.

När det gäller ens äktenskapspartner

Den första slutsats som många drar när deras äktenskapspartner drabbas av allvarlig depression är att de på något sätt bär ansvaret för den andres deprimerade sinnesstämning. Detta ger upphov till skuldkänslor, som i sin tur skapar spänningar. Men depression är inte nödvändigtvis ett tecken på att en person har ett olyckligt äktenskap.

Efter att ha studerat 40 deprimerade kvinnor skriver Myrna Weissman och Eugene Paykel i sin bok The Depressed Woman: ”Inte alla deprimerade kvinnor hade olyckliga äktenskap innan de blev sjuka. Vi fann en lång rad äktenskap där ett fritt och otvunget kommunicerande, ömsesidig lyhördhet för den andres behov, ... hade rått före depressionen. Det var sjukdomen som förorsakade stora slitningar i deras förhållande.” — Kursiverat av oss.

Även om ett spänt eller likgiltigt förhållande makar emellan inte alltid är orsaken till depressionen, kan det skapa en miljö som gör det mycket mera sannolikt att det uppstår depression. Några av de faktorer som kan framkalla depression räknas upp i rutan på sidan 15. En man, vars deprimerade hustru började umgås med självmordstankar, medgav: ”Jag hade inte på allvar brytt mig om hennes emotionella och andliga behov. För mig var hon en rumskamrat snarare än en hustru. Jag var för upptagen med att hjälpa andra och ge dem den tröst och den värme som hon längtade efter och behövde. Jag måste vinnlägga mig om att tala med henne och att dela med mig av mig själv och mitt liv åt henne.” Finns det områden i ditt familjeliv som du ser behöver förbättras? Men vad kan man mer göra för att hjälpa sin maka eller make?

◻ Tålamod, tålamod, tålamod! Eftersom en deprimerad person utsätts för stora känslomässiga påfrestningar, kan han eller hon ibland brusa upp mot sin äktenskapspartner. Victoria, som led av svår depression, erkände: ”Jag hatade mig själv och kände mig eländig. Jag är säker på att min man och mina barn helst skulle ha velat låsa in mig i en garderob och kasta bort nyckeln. Men ändå fick jag höra hundratals gånger: ’Vi älskar dig; vi vet att du inte menar det’, eller: ’Du är bara trött.’” Ja, inse att den deprimerade kommer att säga mycket som han inte menar. Även Job, en man med tro, erkände att han på grund av sin svåra situation talade ”obetänksamt”. (Job 6:3, Åkeson) Om du tänker på att de hårda orden egentligen inte är riktade mot dig, kommer du att kunna ge milda och vänliga svar som vanligtvis lättar upp situationen. (Ordspråksboken 15:1; 19:11) Förvänta inte att din maka eller make skall bli bra över en natt.

◻ Att ge andligt och känslomässigt stöd. Många deprimerade personer har funnit att Jehovas vittnens möten skänkt dem den andliga uppmuntran de behövt för att uthärda. (Hebréerna 10:25) Men Irene, vars depression varade i 18 månader, medgav: ”En kväll före mötet började jag gråta eftersom jag inte kunde stå ut med tanken på att träffa alla ansikte mot ansikte.” Hon tillade: ”Men min man uppmuntrade mig, och efter att ha bett tillsammans som familj gick vi i väg. Även om jag var tvungen att kämpa med tårarna under mötet, var jag ändå så tacksam mot Jehova Gud för att han gett mig styrka nog att vara där.”

Förutom den andliga hjälpen behöver en deprimerad person ständigt försäkras om att han eller hon har ditt känslomässiga stöd. Irene beskriver hur hennes man gjorde detta: ”När barnen hade gått och lagt sig, brukade min man och jag sitta därhemma och tala med varandra, och ibland kunde jag gråta i närmare en timme. Hans förstående stöd var till så stor hjälp. Han bad med mig, lyssnade på mig, lät mig gråta ut vid sin axel — vad jag än för tillfället behövde.” Eftersom en kristen är angelägen om att behaga sin maka eller make, bör man ofta försäkra den deprimerade om att han eller hon gör detta. — 1 Korintierna 7:33, 34.

◻ Att ge praktisk hjälp. Hushållsarbetet och barnens skötsel kan plötsligt verka överväldigande för en deprimerad hustru. Mannen (såväl som barnen) kan hjälpa till med städning och matlagning. Undvik att fråga henne vad som behöver göras, eftersom detta kan göra att hon känner sig ännu mer pressad. ”Min man, Bob, lät inte någon komma och lasta på mig något just då. Han var en sorts buffert”, förklarade Elizabeth, en mor som drabbades av allvarlig depression. ”Allt jag egentligen behövde göra var att koncentrera mig på att bli bättre.” Hon tillade: ”Läkaren skrev inte bara ut medicin, utan uppmanade mig också att motionera varje dag. Bob uppmuntrade mig att följa doktorns anvisningar. Vi gick ut på promenader varje dag.” En välplanerad utflykt kan också hjälpa den deprimerade. Allt detta kräver stor företagsamhet från mannens sida.

Hjälp från andra

”En väns kärlek består alltid, och en broder föds till hjälp i nöden”, sägs det i Ordspråksboken 17:17. Äktheten i ett vänskapsförhållande kommer klart till synes i en svår situation, till exempel en depression. Hur kan en vän vara till hjälp?

”När jag var deprimerad, skrev en av mina vänner till mig åtskilliga gånger och citerade alltid uppmuntrande skriftställen”, berättar Maria. ”Jag brukade läsa breven om och om igen med tårarna strömmande nedför kinderna. Sådana brev var lika dyrbara som guld för mig.” Uppmuntrande brev, kort och telefonsamtal är varmt uppskattade. Kärleksfulla besök är också till hjälp. ”Om ingen kommer, så förstärker det bara känslan av att vara alldeles ensam”, tillägger Elizabeth. ”Du kan be tillsammans med den deprimerade, berätta några uppbyggande erfarenheter eller kanske laga ett mål mat och komma över tillsammans med din familj. En av mina vänner gjorde i ordning små paket åt mig med lite smått och gott i. Att öppna dessa paket gav mig en trevlig överraskning.”

När det gäller sådant som att springa ärenden och utföra hushållssysslor för en deprimerad person, måste man naturligtvis visa urskillning. Lyssna till honom. Insistera inte på att göra något om han inte vill det. Att veta att någon annan gör det arbete som man själv borde göra kan ibland göra skuldkänslorna ännu värre. Den deprimerade kanske hellre vill ha arbetet ogjort.

De äldste, de andliga herdarna, i Jehovas vittnens församlingar har också gett ovärderlig hjälp. Irene förklarar: ”Jag talade med några av de äldste om mitt problem. (Min man var med som stöd.) Detta var ett stort steg, och det var till stor hjälp för mig. Jag fann att dessa män verkligen brydde sig om mig.” Genom att lyssna noga och vara väl förberedda kan dessa män ”tala tröstande till de nedstämda själarna”.b — 1 Tessalonikerna 5:14; Ordspråksboken 12:18.

Att veta när det är dags att söka professionell hjälp är mycket viktigt — det kan faktiskt rädda liv! Ibland kan tillståndet bli så allvarligt att man bör sörja för att den deprimerade får professionell behandling. Räkna inte med att den deprimerade själv skall fatta det beslutet. Ofta måste man beställa tid åt honom. Du kan lugna honom genom att säga: ”Jag är säker på att du inte har någon allvarlig sjukdom, men vi bör i alla fall göra en kontroll, så att vi slipper vara oroliga. För även om jag älskar dig väldigt mycket, så är jag ingen läkare.” Var vänlig men bestämd!

Att hjälpa en vän eller äktenskapspartner att övervinna sin depression är ingen lätt uppgift, men uthållighet kan rädda liv. Ofta kan det vara så att det är din omtanke som betyder något. När Margaret var som mest deprimerad sade hon till exempel till sin man att hon bara ville ge upp och dö. Han sade med värme i rösten: ”Jag skall hjälpa dig att inte ge upp.” Överväldigad av hans omsorg förklarar Margaret: ”Jag visste då att jag orkade fortsätta.” Det gjorde hon också, och så småningom övervann hon sin depression.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 13]

Att resonera på ett sätt som bygger upp självaktningen

En kvinna, vars äktenskap splittrades på grund av mannens otrohet, blev deprimerad och fick självmordstankar. Senare anförtrodde hon sig åt en skicklig rådgivare och sade: ”Utan Raymond är jag ingenting värd. ... Jag kan inte vara lycklig utan Raymond.”

Rådgivaren frågade: ”Känner du dig lycklig när du är tillsammans med Raymond?” Hon svarade: ”Nej, vi bråkar hela tiden, och jag känner mig ännu sämre.” Han fortsatte: ”Du säger att du inte är någonting värd utan Raymond. Kände du likadant innan du träffade Raymond?”

”Nej, då kände jag det som om jag var något”, utbrast den deprimerade kvinnan. Rådgivaren svarade då: ”Om du var något innan du kände Raymond, varför behöver du då honom för att vara något nu?” Doktor Aaron Beck tar upp detta fall till behandling i sin bok ”Cognitive Therapy and the Emotional Disorders”. Det heter där: ”Vid ett senare samtal förklarade hon att det argument som verkligen tog skruv var: Varför skulle hon känna sig värdelös utan Raymond — när hon hade levt ett lyckligt liv och varit en självständig person innan hon ens kände honom?” Hon övervann sin depression.

[Ruta på sidan 15]

Skulle din hemmiljö kunna förorsaka depression?

◻ Undergrävs självaktningen genom tanklösa kommentarer som: ”Varför är du inte en bättre hustru?” ”Jag älskar dig trots att du är den du är” eller: ”Varför är du alltid så tanklös?”

◻ Finns det en tendens att framkalla skuldkänslor genom att alltid få den andra maken att känna sig ansvarig, oavsett den faktiska situationen?

◻ Är atmosfären i hemmet sådan att man drar sig för att visa sina känslor för att inte bli betraktad som en vekling?

◻ Får någon av makarna den andra att känna att han eller hon måste vara i det närmaste fullkomlig för att motsvara förväntningarna?

◻ Hämmas ett fritt och öppet tankeutbyte i familjen?

[Bilder på sidan 16]

En deprimerad person sade att brev från en vän ”var lika dyrbara som guld”