ATT GE ANDRA ETT MÅL I LIVET

Vi vände oss i bön till Jehova och bad honom hjälpa oss att uppfostra vår dotter, precis som våra föräldrar hade uppfostrat oss, genom att alltid sätta Rikets intressen främst men ändå bevara balansen och inte försumma våra familjeförpliktelser. Jag ledde varje vecka vårt familjestudium, och Gladys använde några minuter varje dag till att undervisa vår dotter i Guds ord, och allteftersom hon blev äldre längre och längre stunder.

Innan vi hade hunnit fatta det, hade Darla kommit upp i skolåldern. Vi talade alltid öppet och uppriktigt med henne också om intima angelägenheter, och när hon blev äldre var det därför aldrig svårt att samtala med henne, och på så sätt undvek vi den så kallade ”generationsklyftan”. Omsorgsfulla råd beträffande umgänget förhindrade att hon skaffade sig dåliga kamrater, som kunde förmå henne att handla orätt. Vi var också glada över att hon ville tala med sina klasskamrater om Guds rike. Sitt första bibelstudium satte hon i gång med en klasskamrat, då hon gick i tredje klass i Chino i Kalifornien. Det ledde till att flickan överlämnade sig åt Jehova när hon var sexton år.

I juni 1972, när vi bodde i San Francisco i Kalifornien, fick vi ett brev med posten. Förvånande nog var det från vår dotter, som fortfarande bodde hos oss. Hon ville uttrycka sin uppskattning men var rädd att hon inte skulle kunna säga allt hon ville ansikte mot ansikte.

”Jag vill tacka er”, löd hennes brev, ”för att ni har uppfostrat mig som ni gjort. Ni har alltid satt Jehova främst i livet. Ni har alltid låtit ert ’ja betyda ja och ert nej nej’. ... Jag vill tacka er för all den kärlek och omtanke ni visar mig. Ni lyssnar när jag har något att säga. Ni förstår hur jag känner det. Ni har tålamod med mina skiftande sinnesstämningar och känslor. ... Tack så mycket för det underbara exempel ni ger mig, så att jag verkligen kan ’följa er som ni följer Kristus’.”

Det brevet värmde vårt hjärta, och vi tackar Jehova för att vi kunde ge vår dotter samma mål som mina föräldrar gav mig — att sätta Jehovas tjänst främst i livet. Vår dotter och hennes kamrat tjänar nu som pionjärer tillsammans med Hendersonförsamlingen i North Carolina. De blev hänförda, och det blev vi också, när sjutton personer som de ledde bibelstudier med var närvarande vid Herrens aftonmåltid förra våren.

Jag har nu varit i heltidstjänsten i fyrtiotre år. För närvarande är jag instruktör i en skola i Rikets tjänst, som ger utbildning åt kristna äldste. En av mina bröder är i kretstjänsten i Förenta staterna, och den andre tjänar som samordnare vid avdelningskontoret i Dominikanska republiken i Karibiska havet. Och båda mina föräldrar är fortfarande kvar i pionjärtjänsten!

Vad vi personligen fått uppleva förmår oss att kraftigt uppmuntra ungdomar att göra heltidsförkunnartjänsten till sitt mål, ja, att göra tjänsten för Jehova Gud till sin levnadsbana. Och till er som är föräldrar vill vi säga: Era barn kommer inte automatiskt att tjäna Jehova. Ni måste ge dem det målet i livet. Om ni gör det, kan jag försäkra er om att de kommer att vara er evigt tacksamma.

Frågor från läsekretsen

● Jag inser att det från bibelns ståndpunkt är orätt med abort, eftersom man vid abort avsiktligt tar ett liv. Jag har också haft för mig att 2 Moseboken 21:22, 23 utgjorde ett stöd för detta. Men nyligen har jag läst en bibelöversättning som ger dessa verser en annan innebörd. Vad säger och innebär dessa verser verkligen?

Enligt Nya Världens översättning lyder 2 Moseboken 21:22, 23: ”Och ifall män skulle ge sig i slagsmål med varandra och de verkligen skadar en havande kvinna och hennes barn verkligen kommer fram men ingen dödsolycka [olycka, 1917; Åkeson] sker, skall det ofelbart påläggas honom skadeersättning, enligt vad kvinnans ägare kan pålägga honom; och han skall ge den genom skiljedomarna. Men om en dödsolycka [olycka, 1917; Åkeson] skulle ske, då skall du ge själ för själ.”

Några andra översättningar återger emellertid detta textavsnitt på ett sådant sätt att man skulle kunna dra den slutsatsen att abort inte är något så allvarligt. I Revised Standard Version heter det till exempel: ”När män slåss och skadar en kvinna som är med barn, så att det blir missfall, men ändå inget ont följer, skall den som skadade henne